Vidare längs Donau med hjälp av Claudio Magris

Vi har hamnat i Günzburg- och är nu framme vid kapitel 15 (jag refererar inte allt i boken- då blir det här projektet alldeles för vidlyftigt)- och det har rubriken "Ondskans kitsch". Günzburg är ännu en liten stad som kallats för "Lilla Wien" (det finns nog en hel drös).
-
Härigenom for Marie Antoinette en dag i april år 1770- på väg till sitt nya hemland, Frankrike ,och sin blivande make Louis XVI. Därmed stämde hon också träff med Madame Guillotine. Det verkar vila något ödesmättat och otäckt över den här lilla staden för här föddes Josef Mengele- en av de värsta och grymmaste krigsförbrytarna som det nazistiska Tyskland frambringat. Mengele lyckades med konststycket att hålla sig gömd här också- efter kriget. Ända till 1949. Man vet att han hemligen återvände några år senare för att bevista sin fars begravning. Mengeles brott är så vidriga (han var läkare vid koncentrationslägret Auschwitz) att jag inte förmår mig att beskriva dem. Avskyvärda brott. Pervest. Skändligt. Jag citerar:
-
" Skändliga handlingar skapar medbrottslighet: Mengele släpptes ur fängelset av amerikanerna, hjälptes kanske av engelsmännen att fly, gömdes av munkarna och skyddades av Paraguays diktator. " (Det måste vara Alfredo Stroessner som Magris menar- just i Paraguay gömdes många nazi-förbrytare och under Stroessners diktatur försmäktade otaliga människor i fängelse för sina åsikters skull).
-
"En judisk läkare som tvingades assistera Mengele under de medicinska experiment han utförde, frågade honom en gång hur länge det där utrotningsarbetet skulle pågå. Leende svarade Mengele med mild stämma "Mein Freund, es geht immer weiter, immer weiter,".
-
Jag avslutar med Magris slutord till kapitlet-
-
" Mengeles milda och hounungssöta leenden och ord, med vilka han hoppades likna Dödens Ängel, är det autentiska och imbecilla uttrycket hos dem som tjusas av ondskan och hos alla halvkulturer som väntar sig att de brottsliga gärningarna skall kompensera deras egen ynklighet. En förbjuden handling, ofta lika trivial som att kasta sopor från fönstret, är inte mindre enfaldig när det rör sig om att plåga eller tortera. Medusa, skrev Joseph Roth apropå nazismen, är banal. Mengeles offer är gestalter i en tragedi, men Mengele själv är en nolla."