Augustis sista läsäventyr

I den sista skälvande stunden (nästan) av augusti månad läste jag ut fina "Elizabeth and her German Garden" av Elizabeth von Arnim. Tänk... den här boken kom ut redan 1898! Jag håller med Susan Hill som skriver "A gem of a book: rare, simple, innocent and charming". Precis så!

Man blir glad av att läsa den här lilla romanen (som blev en verklig kioskvältare på sin tid. På ett år trycktes den upp hela 21!! gånger). Den håller än.

"I love my garden. I am writing in it now in the late afternoon loveliness much interrupted by the mosquitoes and the temptation to look at all the glories of the new green leaves washed half an hour ago in a cold shower".

Elizabeth har flytt Berlin (och sin tyske, härsklystne make- hon kallar honom för "man of wrath") - nu har hon bosatt sig på familjegodset i Pommern. Här kan hon njuta av ensamheten och börja anlägga en trädgård. Ett fint bibliotek har hon också och hon talar om hur skönt det är att få vara ensam och kunna göra som hon själv vill. (De tre barnen har hon lämnat i Berlin- men det kommer så småningom till henne). Hon känner lycka när hon inandas den härliga friska luften som doftar av jord och friska unga löv. Hon beskriver trädgården som är omgiven av fält och ängar - i fjärran kan man se de sandiga hedarna och tallskogarna. Åt fanders med broderi och matlagning, säger Elizabeth ! (fast inte med det ordvalet just).

" And as for sewing, the maids will hem the sheets better and quicker than I could, and all forms of needlework of the fancy order are inventations of the evil one for keeping the foolish from applying their hearts to wisdom." (Maten... ja, hon lever på sallad och bröd, mestadels.)

Det gäller att kämpa för sin tillvaro och rätten till sin ensamhet-:

"Not the least of my many blessings is that we have only one neighbour. If you have to have neighbours at all, it is at least a mercy that there should be only one; for with people dropping in at all hours and wanting to talk to you, how are you to get on with your life, I should like to know, and read your books, and dream your dreams to satisfaction?"

Summa summarum: en trevlig bok, fylld av passion för trädgårdens fröjder - en verkligt glädjerik berättelse.

Rosen Souvenir de la Malmaison- en av de sorter Elizabeth försökte sig på. (lånat foto)

Tunnelbanan i Berlin och svensken som skapade det mesta av den

Alfred Grenander hette han- mannen som i princip skapade Berlins tunnelbana. Jag tänker ofta på honom för jag ser hans andra skapelser så gott som varje dag på mina långa morgonvandringar. Här, på fotot, t ex "Villa Solglimt" som ligger alldeles intill Skanörs kyrka. Villa Solglimt ritade och byggde han åt sin svärmor i början av förra seklet. Huset står där (som synes) än idag. Två hus i Falsterbo är han också pappa till.

Grenander kom ursprungligen från Skövde och där han man uppkallat en gata efter honom. Han bosatte sig så småningom i Berlin men somrarna tillbringade han här på Falsterbonäset.

Mera att läsa om Alfred Grenander här och här.

Det finns också en fin bok om hans verk-(redaktör Aris Fioretos). (Carlssons förlag).

Muriel Spark och Memento Mori

Originalutgåvans mycket passande omslag

Muriel Spark brukar nämnas tillsammans med Graham Greene och Evelyn Waugh- då kanske främst för att de tre alla hade konverterat till katolicismen. När Greene gick ur tiden 1991 beskrevs Muriel Spark ofta som den störste nu levande brittiske författaren.

Hennes "The Prime of Miss Jean Brodie" (som alldeles snart kommer ut i svensk översättning på Modernista förlag) gjorde stor succé och tidningen "the New Yorker" ägnade ett helt nummer enbart åt denna roman. Muriel Spark själv gjorde inte så mycket väsen av sig- hon höll sig undan rampljuset. Därför väckte hennes självbiografi "Curriculum Vitae" (1992) stort intresse och den blev omedelbart en bestseller. Jacqueline Kennedy Onassis (som arbetade för Doubleday) bjöd 100.000 dollars på studs för rättigheterna och blev mycket förgrymmad när hon inte fick dem. Muriel Spark gick bort 2006. Då var hon 88 år gammal och bosatt i Italien.

Jag tror att Muriel Sparks böcker är på gång att få en renässans- i England kommer det ut mängder av nyutgåvor av hennes romaner och det är väldigt glädjande att se en ny svensk översättning nu också. Jag hoppas att det kommer flera. Jag hade turen att vara i "värsta slukaråldern" när Muriel Spark fortfarande stod på höjden av sin popularitet. Hon var en produktiv författare så jag har inte läst allt. (ännu).

Nu har jag alltså njutit av den spännande och ibland makabra "Memento Mori". Så fylld av levnadsvisdom och tragik är den men den är rolig också och vass och genomskådande.

Vem är det som ringer och terroriserar äldre människor (över 70) med orden "remember you must die"? Dessa telefonsamtal bildar ramen runt berättelsen- som handlar om ålderdom, åldrande och "attityder". Huvudpersonen är den 85-åriga Charmian som i början av berättelsen har tappat mycket av sitt minne (men det blir bättre mot slutet)- hon lever tillsammans med sin man Godfrey (en ganska osympatisk och trist typ) och hushållerskan Mrs Anthony som är en klippa och ett under av hjälpsamhet. Charmian var i sina unga år en upphöjd författarinna och längre fram i handlingen kommer hennes böcker att få ny uppmärksamhet.

Vi får också träffa förra hushållerskan Jean Taylor som numera "bor" på en långvårdsklinik- interiörerna härifrån är skrämmande och synnerligen tankeväckande. Inte mycket har ändrats, tror jag. Här behandlas de gamla damerna med väldigt lite respekt - de kallas till exempel alla för "granny" och ve den som vågar "moppa sig". Avdelningen har sin egen "nurse Ratched" här heter hon nurse Burstead (allmänt kallad för nurse Bastard).

"Miss Taylor spent much time considering her position. The doctor's 'Well how's Granny Taylor this morning? Have you been making your last will and test-' would falter when he saw her eyes, the intelligence. She could not help hating these visits, and the nurses giving her hair-do, telling her she looked like sixteen, but she volunteered mentally for them, as it were, regarding them as the Will of God. She reflected that everything could be worse, and was sorry for the youngest generation now being born into the world, who in their old age, whether of good family or no, educated or no, would be forced by law into Chronic Wards; she dared say every citizen in the Kingdom would take it for granted; and the time would surely come for everyone to be a government granny or grandpa, unless they were mercifully laid to rest in their prime."

Det vimlar av både trevliga och otrevliga typer i boken- porträtten är otroligt vältecknade och både roliga och ibland mycket skrämmande. Mrs Pettigrew t ex får mig att tänka på en kvinnlig lägervakt från tredje rikets dagar.

Charmian (-som jag har läst- har många drag av Muriel Spark själv (och som hon tänkte sig sin framtid) får till slut sin om inte hämnd så i alla fall egen vilja fram. Och telefonsamtalen? Ja de polisanmäls, de stöts och de blöts. Det intressanta är hur de tas emot av de olika adressaterna.

"Memento Mori" är en mycket tankeväckande och samtidigt både underhållande och spännande bok. Framför allt är den lärorik.

Det mesta jag har skrivit om Muriel Spark kommer från Martin Stannards ypperliga biografi "Muriel Spark" från 2009.

Memento Mori

"Being over seventy is like being engaged in a war. All our friends are going or gone and we survive amongst the dead and the dying as on a battlefield." (s 37, Memento Mori av Muriel Spark).

Detta måste vara en av Muriel Sparks allra bästa romaner. Jag läser och läser- den här boken kan jag inte släppa.

Memento mori / Muriel Spark ; övers. av Ingeborg von Rosen
Spark, Muriel, 1918-2006. (författare)
Alternativt namn: Stanford, Muriel Sarah Spark, 1918-2006
Alternativt namn: Camberg, Muriel Sarah, 1918-2006
Verk som ingår i eller hör samman med denna titel
Spark, Muriel: Memento mori. (originaltitel)
Stockholm : Norstedt, 1960
Svenska 250, [1] s.

Bara fyra bibliotek hyser Memento mori bland hyllorna..... men i England ges den ut i nya upplagor både av Penguin och av Virago.

Tre som åtminstone borde varit fyra....

I dagarna har den norska översättningen av Hans Falladas roman "Jeder stirbt für sich allein" kommit ut. Jag kan meddela att "Alone in Berlin" låg högst på bestsellerlistorna i England - länge. Även i Tyskland gick försäljningen mycket bra och det är bara att hoppas att boken gör stor succé även i Norge. Det förtjänar den verkligen. Det är ovanligt att en så pass gammal bok kunnat åstadkomma dessa höjder i försäljningsstatistiken. Själv läste jag den engelska versionen och HÄR mitt inlägg.

Vad som förvånar mig storligen (eller jag kanske inte skulle vara förvånad?) är att ingen tillstymmelse har gjorts här i Sverige (i alla fall inte vad jag kan se) att haka på den här vågen och översätta även till vårt språk. Här är Falladas böcker ordentligt begravda i bibliotekens magasin (man kan givetvis också hitta dem via antikvariaten). Senaste översättning? Ja, den ser ut att vara gjord 1959.... och den fina "Hur skall det gå med Pinnebergs" ja, den har nog inte getts ut sedan 1976.... Så ytterligt beklagligt.




Bibliografi (utgivet på svenska) av Fallada:
Hur skall det gå med Pinnebergs? 1933
Adjö- och välkommen tillbaka! 1934
Barnet som vi väntade 1935
Resan till Rosemarie 1936
Varg bland vargar 1939
Karla och jag får ärva 1940
Hackendahl ger sig aldrig 1940
Jag vill ha en annan man 1941
Kravallerna i Altholm 1941
Jag minns den ljuva tiden 1942
Guntram Sparf och Monika 1943
Hemma hos oss 1945
En mot alla 1948
På livstid 1952
Unge herr von Strammin 1954
En man vill opp 1956
Flickan från ingenstans 1958
Fridolin, grävlingen 1959
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Fallada"

Att skriva med blödande penna

Not for the proud man apart

From the raging moon I write

On these spindrift pages

Nor for the towering dead

With their nightingales and psalms

But for the lovers, their arms

Round the griefs of the ages,

Who pay no praise or wages

Nor heed my craft or art.

Från "In my craft or sullen art" av den walesiske poeten och författaren Dylan Thomas (1914-1953)

Nytt och gammalt

"Ru" har det flitigt bloggats om- jag är nog den ende som inte ännu har läst Kim Thuys berättelse om flykten från Vietnam och livet i exil. "Ru" fanns som synes som korttidslånebok- den är inte så omfångsrik så jag hinner nog läsa klart utan att få böter.

Lite mindre stressigt blir det när det gäller "Hård blå himmel" av Shirley Ann Grau. Den är för övrigt den enda av hennes romaner som blivit översatt till svenska. Shirley Ann Grau är inte en författarinna som gör så mycket väsen av sig och därför är hon kanske inte så känd. Hon skriver från den djupa södern (hon är född i New Orleans 1929) och ofta är hon kontroversiell, läser jag. Hon tilldelades Pulitzerpriset 1965 för romanen "Keepers of the House". För den boken fick hon smaka på Ku Klux Klans vrede- de brände ett kors i hennes trädgård. Jag skulle inte tro att hon blev särskilt rädd- hon verkar vara en dam med väldigt mycket skinn på näsan.

Här kan man läsa mer om Shirley Ann Grau. Hon har också gett ut flera novellsamlingar. Min lånebok kommer från Kristianstads bibliotek som verkar ha ett öppet magasin (det är nämligen där mitt låne-ex kommer ifrån.) Jag tackar för att boken inte har blivit bortgallrad!

När verkligheten fryser till is

Vissa bilder etsar sig fast för evigt på näthinnan. När jag läser Emyr Humphreys krönika över Wales och dess historia löper mina tankar till en morgon i oktober 1966. Dagen hade börjat i den lilla staden Aberfan i södra Wales- barnen hade bänkat sig i klassrummen. Så plötsligt ett dån, ett muller... det är något som inte är som det ska. På ett ögonblick blir allt svart och så är det slut. En skola täcks av slagg från en raserad slagghög som kommit på glid och 116 barn dör. 116.

Jag glömmer aldrig Aberfan. Bilderna som visades den kvällen på TVs nyhetssändning- de bär jag alltid med mig.

Fotot ovan är lånat från Wikipedia.

och så något mera lättläst....

Att vara vaken när vargtimmen randas är inte så behagligt. Då får man ta till något lättsmält och väldigt underhållande- så kan tankarna ledas "åt rätt håll", så att säga. På mitt nattduksbord har jag också Evan Connells "Mrs Bridge" (här i dubbelvolym tillsammans med efterföljande Mr Bridge).

Boken om familjen Bridge har filmats (1990) och då ansågs det förmodligen att man kunde våga sig på en svensk översättning (sent om sider för Mrs Bridge kom ut i USA redan 1959.....). De svenska "varianterna" är från 1995 och kom ut på Bra Böckers förlag. Filmen fick blandad kritik men böckerna har prisats desto mera.

Fru India Bridge är en riktigt typisk "upper-middle-class" dam som vill passa in och hålla jämn fart med grannarna "keeping up with the Jones'". Det är satir av högsta rang och väldigt roligt och elakt. Boken består av en hel massa "scener" och det hela är behagligt lättläst. Alldeles utmärkt lämpat för sömnlösa morgontimmar.

Draghjälp

I dagens sydsvenska finns en hel artikel om E.M. Cioran ("En röst i natten") och det är precis vad jag behövde för att få inspiration att äntligen börja läsa "A Short History of Decay"- den har jag haft i hyllan ett bra tag. Ytterligare en rumänsk författare/filosof som måste läsas i långsam takt och med mycket eftertanke.

Tyvärr kan jag inte se att tidningen lagt upp artikeln om Cioran på nätet ännu men det kommer kanske. Flera av Ciorans verk finns i svensk översättning. Min egen bok är utgiven av Penguin books i deras nya fina serie "Central European Classics"

PS: Nu (på eftermiddagen) har länken kommit upp HÄR går det alltså att läsa hela artikeln om Cioran.

Nyfiken på: Mircea Cărtărescu

Jag har inte läst något alls av den rumänske författaren Mircea Cărtărescu. Det finns ett antal böcker i svensk översättning av honom men det har bara inte blivit av för mig att "ta tag i dem". Nu ser jag att hans dagbok för åren 1994-2003 kommer ut i Bonniers Panache-serie. Den ska jag nog investera i. En tegelsten på nära 700 sidor är det knappast lönt för mig att låna- jag

förmodar att detta är en bok man ska avnjuta mycket långsamt och med stor eftertanke.

Kanske har vi här en blivande nobelpristagare? (Om inte i år så kanske om en tid....)

Westwood av Stella Gibbons

" Westwood" av Stella Gibbons borde vara den perfekta semesterlektyren- och det betyder inte att boken är banal- för det är den långt ifrån. Det är väl hopfogat och det är både roligt och bitvis också oerhört irriterande, och faktiskt riktigt sorgligt på sina ställen.

Margaret Steggles är en ung dam i 20-årsåldern och hon är inte vacker- det framhålls redan från början och Mrs Steggles, Margarets mor, är inte sen att påpeka detta vid flera tillfällen. Stackars Margaret har inte mycket till självförtroende- hon är en snäll och hjälpsam flicka som vill de flesta väl men hon har också en lite snobbig sida och det orsakar problem för henne.

Platsen är Londons förorter och tiden är andra världskriget- vi hamnar mitt i blitzen och bomberna faller och orsakar förödelse och skräck. Margaret,som är lärarinna, och hennes föräldrar (brodern är inkallad) har precis flyttat till ett hus i Hampstead Heath. Hon kommer nu att bo nästan granne med sin bästa väninna Hilda och också, som det visar sig, med herr och fru Challis. Hon dras snabbt in i en cirkel av händelser som hon inte mäktar med att styra själv riktigt.

Av alla karaktärer i romanen är nog Gerard Challis den som jag retar mig mest på- maken till pompös , humorbefriad och uppblåst gubbstrutt får man leta efter. Gerard Challis är författare - han skriver dåliga teaterpjäser (som blir hyllade och spelar för fulla hus ). I hans pjäs "Kattë"till exempel , skjuter sig först hjältinnans älskare på scenen, sedan skjuter fadern modern för att hon fött honom en så usel dotter (för att sedan hoppa i Donau och dränka sig). I sista scenen tar Kattë själv livet av sig. "Ett mästerverk" enligt Challis själv.....

Romanen handlar i stort om den ständiga kampen mellan romantik/drömmande och verklighet/sunt förnuft (ämnet känns väl igen från t ex Jane Austens" Sense and Sensibility"). Om Margaret står för det överdrivet romantiska och känslosamma är hennes väninna Hilda raka motsatsen och hon tillhör ett av bokens roligaste porträtt.

"Westwood" gav mig många trevliga och avkopplande lästimmar och nu vill jag läsa den stora bestsellern från 30-talet "Cold Comfort Farm" också. "Westwood" kom ut 1946.

Han sätter Wales på den litterära kartan

Jag läser "The Best of Friends" som är del två i Emyr Humphreys stora romansvit (om sju)"The Land of the Living" - ett mäktigt epos som följer huvudpersonen, Amy Parry, genom livet. Det är också (och framför allt) en roman om Wales historia under en tid av stora omvälvningar.

Emyr Humphreys är en författare som jag tycker förtjänar mycket mera uppmärksamhet- även här i Sverige.

En avslutad trilogi

Om den här boken kommer ut i pocketutgåva ska jag köpa den. Nära 900 sidor är den på och det är tungt att hantera i inbunden form. Mitt exemplar kom från Höllvikens bibliotek som nu får den åter med hjärtligt tack för lånet och måtte många nya läsare följa. Så fint att alla tre böckerna kom ut igen- mycket lämpligt också eftersom det snart är bokmässa med det tyska i fokus.

"Ravensbrück" är den tredje och avslutande delen i Sem-Sandbergs trilogi och nu handlar det om den tjeckiska journalisten Milena Jesenská (1896-1944) född i Prag och död i koncentrationslägret Ravensbrück, som var beläget nio mil norr om Berlin.

Romanbiografin om Milena är stark läsning och Sem-Sandberg känner djupt för den här kvinnan- ingen tvekan om den saken. Han tar upp henne ur glömskans mörker och han för fram henne som den passionerade, kärleksfulla kvinna hon var. Milena Jesenska är annars mest ihågkommen för sin vänskap med Franz Kafka- men hon hade ett alldeles eget och sjudande liv. Det får vi ta del av här, tack vare Sem-Sandberg.

Född och uppvuxen i Prag- moderlös vid den känsliga åldern av 16 år och sedan i den tyranniske faderns våld till dess att hon får nog och drar iväg till Wien. I Wien gör hon sig ett namn, hon skriver och hon håller salong. Hennes äktenskap är dock mycket olyckligt och hon flyttar tillbaka till Prag. Ny man och ett litet barn - en flicka- som så småningom, långt senare ska skriva sin mors biografi.

Så kommer den mörka tiden, solen går ner över Europa och "klockan fem över halv nio på morgonen den 15 mars 1939 anlände det tyska rikets soldater till Národní třída. Ingen tittade, ingen vände sig om".

Milena blir aktiv inom motståndsrörelsen och hjälper osjälviskt andra. Hon är oförsiktig, skonar sig inte själv och så kommer den där knackningen på dörren- hon fängslas av Gestapo och blir så småningom förd till Ravensbrück med "röd stjärna" (politisk fånge). In i det sista kämpar hon för sina ideal och är till hjälp för sina medfångar. Hon dör av njursvikt i maj 1944.

Jag läste boken med penna i handen och skrev ner på ett löst papper (biblioteksböcker ska man inte klottra i). Det finns så många fina passusar att återge-men jag måste begränsa mig.

Om Prag skriver Milena så här (sid 650): " Det påstås att Prag är en urgammal stad, och av det får man känslan av att allt i Prag skulle vara gammalt och dött. Men så är det ju inte. Bättre vore att säga att Prag är en rymlig stad, och att den har blivit rymligare med åren. Här finns alla tider närvarande samtidigt, medeltid och nutid, och ingenting av det är någonsin dött."

Och om fönster: "Jag älskar spårvagnsfönster och tågfönster. Att se något genom ett fönster förefaller mig mer njutbart och engagerande än att se det direkt. Att se något genom ett fönster innebär att man inte äger det man ser. Man förflyttas. Och förflyttningen innebär att man bevarar ett utrymme för sin egen längtan efter det man ser." (s.703)

Om moderna kvinnor: (s. 705) " Jag tror att det är väldigt vanligt i dag att människor, och det gäller i synnerhet kvinnor, blir deprimerade därför att de känner att deras liv så tidigt fastnar i ett mönster. De kan vara lyckliga i sina äktenskap, ha goda och förnuftiga män och flitiga barn. Men samtidigt känner de att så som de har det nu kommer det att förbli för alltid. Sådana kvinnor för klokt i att tänka att det inte finns någonting ödesbestämt i en modern människas liv. Det finns alternativ till varje handling. Det är din sak att avgöra vad du vill förverkliga. Av det följer också att moderna kvinnor framför allt måste lära sig att låta bli att skylla ifrån sig. Ens eget liv är aldrig någon annas fel."

Av de tre böckerna är det "Ravensbrück" som griper mig allra mest. Ett så kärleksfullt kvinnoporträtt .... ett så på en gång stort och sorgligt levnadsöde. En del scener från koncentrationslägret är mycket svåra att läsa. Jag kan inte återge dem- det klarar jag helt enkelt inte av.Men- Miléna Jesenskás vackra stjärna lyser säkert någonstans däruppe på himlen-den ska aldrig slockna och jag tar den här boken till mitt hjärta.

Från bibliotekens gömda vrår

Fotot har ingenting i sig med biblioteket att göra (men så här såg min himmel ut i morse).

Biblioteken gömmer skatter i sina magasin. Det är synd att de flesta av dessa magasin är stängda för allmänheten men kanske blir det långsamt en ändring på detta. När "mitt" bibliotek öppnar på nytt efter renovering (förhoppningsvis till våren) blir en av attraktionerna just ett helt så kallat "öppet magasin". Tänk så spännande att kunna gå in där och botanisera bland den äldre litteraturen. Äldre och äldre förresten- böcker är tyvärr färskvara och det dröjer inte länge förrän de går ur tryck och/eller förpassas bort från de mera frekventerade hyllorna. Så blir många böcker som hade förtjänat ett bättre öde helt sonika tämligen bortglömda. Passar man sig inte så rensas de ut helt också. Borta - putz weg. Jag förstår att man inte kan samla på alla böcker men nog kunde man väl ha en uppsättning av de så kallade klassikerna- är inte de värda att ha i lager?

Under året som gått har jag anlitat bibliotekens magasin ganska flitigt (tycker jag själv i alla fall)- jag är så tacksam för att man kan fjärrlåna- en ypperlig institution.

De här fina böckerna (som jag har läst i år) skulle i vart fall ut från magasinen:

Radetzkymarschen av Joseph Roth

Fanjunkaren i snön av Mario Rigoni Stern

Tadellöser & Wolff av Walter Kempowski

Drömmen om Sansibar av Alfred Andersch

Källan av Walter Ljungquist

Stella Gibbons

Vintage Classics satsar stort på Stella Gibbons under hösten- en nästan bortglömd brittisk författarinna får en renässans. Det är bara att tacka och ta emot.

Stella Gibbons (1902-1989) växte upp i närheten av London där hennes far var läkare (han verkar ha varit en ytterst osympatisk far och äkta make men en bra läkare). Stella utbildade sig till journalist och började också skriva böcker- hon gjorde stor succé med "Cold Comfort Farm" som kom ut 1932- så stor blev berömmelsen att den (tyvärr) kom att överskugga allt annat hon skrev- och det var ganska mycket.

Stella Gibbons hade Jane Austen som förebild -och Austen och Keats var de författare hon satte högst på sin piedestal.

"Westwood"- som jag just nu har på mitt läsbord, kom ut 1946. Berättelsen handlar om Margaret Steggles- en inte så vacker , litterärt intresserad ung kvinna som tillsammans med den betydligt bildskönare väninnan Hilda dras in i den stöddige och självcentrerade författaren Gerard Challis umgängeskrets. Kärlek och längtan och humor med svärta ska vara huvudingredienserna. Det blir nog bra. (Omslaget är dessutom fint).

Jag har hittat två översättningar till svenska:
"Lugn och angenäm landsvistelse" 1934 (och jag förmodar att det är Cold Comfort Farm som fått denna töntiga titel)
och
"Rika huset" 1945 (The Rich House). Det var det hele.

Vincenc Morstadt

Vincenc Morstadt (1802-1875) var en tjeckisk konstnär. Milena Jesenskás far samlade på gravyrer av honom och skickade vidare till dottern i koncentrationslägret Ravensbrück. De skulle påminna Milena om hemlandet. Förmodligen enbart plågsamt för den då mycket sjuka Milena som gömde bilderna under ett skrivbord i lägersjukhusets mottagningsrum.

Jag läser Steve Sem-Sandbergs "Ravensbrück" och trollbinds av miljöer och beskrivningar.

Kulturtidskriften Horisont

Ämnet för senaste numret är "tyskspråkig litteratur" men här finns så mycket mera att läsa också. Bokrecensioner, utdrag ur böcker, en lång intressant artikel med rubriken "I döda poeters sällskap" bland annat.

Margareta Flygt skriver om den nya tyskspråkiga litteraturen och ger många tips på författare och böcker. Sture Packalén gör ett inlägg om minnesgemenskaper i den tyska litteraturen (som han skrivit en helt oumbärlig bok om!) Dessutom finns en intervju med Johan Thorén på förlaget Thorén & Lindskog.

Kulturtidskriften Horisont kommer ut med fyra nummer per år. En egen blogg har man också.

Grodperspektiv

Fast det är nog en liten padda som tittar upp ur blomkrukan. Han trivs säkert i vätan. Jag har ingenting emot paddor så länge de inte kissar på mig .

Och så hittar jag en liten dikt som passar så bra till min lilla padda:

Lullaby for a Baby Toad

For if ,my toadling

Your face were fair

As the precious jewel

That glimmers there,

Man, the jealous,

Man, the cruel,

would look at you

And suspect the jewel.

So dry the tears

From your horned eyes

And eat your supper

Of dew and flies;

Curl in the shade

Of the nettles deep,

Think of your jewel

And go to sleep.

Stella Gibbons

Arkeologisk spänning

Som ung hade jag inte mycket intresse för arkeologi. Trist, tyckte jag- bara en massa gamla krukskärvor utan inbördes ordning och ett och annat skelett. Ingenting jag fördjupade mig i. Jag minns med fasa en het söndag på Aténs historiska museum någon gång på 70-talet (det var gratis inträde på söndagar)- väninnan skulle titta på varenda söndrig staty och kruka och jag led och svettades.

Men jag blev väl äldre... och läste en bok. Sedan var jag frälst. Boken var Anne Ross' "Druidens död" (så hette den i svensk översättning)- om hur man lyckades få fram vem han var- han som hittades i mossen i Lindow. Det var faktiskt mera spännande än en detektivroman.

Glad blir jag därför att se först att "Bronsåldersmordet" av Jonathan Lindström nu äntligen kommer i pocketutgåva. Så bra, då kan jag köpa den och kanske hinna läsa mera noggrant. Historiska böcker läser man oftast inte på några timmar.

En ny arkeologisk "thriller".... när som helst kommer den ut på Norstedts förlag- "De dödas tempel". Nu handlar det om stenåldern. Jag ser fram emot läsningen- men jag börjar med att låna. )Även denna bok har författats av Jonathan Lindström)

Maja Hagermans "Försvunnen värld" - köpte jag däremot på studs- jag stod och bläddrade i den på "Ugglan"- och kom faktiskt hem med den trots ett något högre pris (man måste väl gynna sin lokala bokhandel också, tänkte jag). "Försvunnen värld" ligger på mitt nattduksbord och jag tar ett kapitel i taget. Väninnan köpte två ex (ett att ge som present).

I månadens Vi (vanliga "Vi" alltså) finns en liten intervju med Maja Hagerman- hon oroar sig mycket för utgrävningarnas framtid. "Regeringen rear ut vår historieforskning" säger Hagerman. Regeringen vill nämligen att byggherrarna (och inte som nu länsstyrelserna) ska sköta upphandlingen när utgrävningar ska göras (När nya motorvägar och köpcentra etc ska byggas måste enligt lag markens historia undersökas). Jag blir alldeles förfärad för att inte säga fly förbannad. Det är väl jätteviktigt att vi kan kartlägga vår historia från mycket gamla tider.

En bortglömd barndomsskildring

Eftersom Jules Renard kom på tapeten via Julian Barnes vill jag gärna skriva några rader om hans mest kända bok- den självbiografiska "Poil de Carotte"- på svenska är den översatt till "Rödtott" och tyvärr finns den bara att få antikvariskt eller via biblioteken. Så synd på en så fin berättelse.

"Rödtott" handlar om en liten pojke som -för att överleva sin hemska barndom - måste befolka den med en fantasivärld. I Frankrike finns det säkert klassuppsättningar av boken lite överallt och själv hade jag den också som kurslitteratur (det tackar jag för!). Nog skulle det vara fint om "Rödtott" kunde komma i ny utgåva.

Det enda som finns i nytryck av Jules Renard på svenska är bokförlaget Atlantis utgåva av "Bildjägaren och andra prosadikter" ( i serien Atlantis väljer ur världslitteraturen).

Morbida skandinaver

Endast morbida skandinaver kan tycka om en sådan här bok, skrev en gnällpelle i någon recension.

Jag bryr mig inte ett smack ifall någon kallar mig för morbid- "Nothing to Be Frightened of"
tänker jag läsa och jag har beställt den idag. I "The Sense of an Ending" som jag skrev om för bara en stund sedan görs väldigt många referenser till just den här boken av Julian Barnes (den kom ut 2008 och jag kan inte se att den blivit översatt till svenska).

Döden är ett stort ämne - jag har en stark känsla av att Julian Barnes avhandlar det på ett mycket läsvärt sätt.

'I don't believe in God, but I miss Him'. Julian Barnes' new book is, among many things, a family memoir, an exchange with his brother (a philosopher), a meditation on mortality and the fear of death, a celebration of art, an argument with and about God, and a homage to the French writer Jules Renard."

Minne, åldrande och ånger

Kanske vinner han Bookerpriset, Julian Barnes. "The Sense of an Ending" finns i alla fall med på den långa listan. Jag klagade i ett tidigare blogginlägg över det fula omslaget- jag tar tillbaka- för det är i själva verket ett mycket passande omslag till handlingen. Maskrosfröna som flyger i luften... blomningen som är över- och så greppet med de svartkantade sidorna. Detta är ingen lustig historia.

Julian Barnes (som har fått flera av sina böcker översatta till svenska) har skrivit om minne och åldrande och också om glömska. Minnet är en skälm- det är nämligen ytterst selektivt och visserligen bär vi alla vår ungdom inom oss- men vad är det vi minns egentligen och vad är det vi har valt att glömma bort? Den här korta romanen (cirka 150 sidor) är uppdelad i två stycken- det första tar oss tillbaks till huvudpersonens - Tony Webster- ungdom i 60-talets England. Det var då han och hans två bästa kamrater träffade Adrian Finn- och Adrian blev en i deras "gäng", Adrian, den lovande, den intelligente, den mest tänkade och filosoferande av dem.

"In those days, we imagined ourselves as being kept in some kind of holding pen, waiting to be released into our lives."

"Most people didn't experience 'the Sixties' until the Seventies. Which meant, logically, that most people in the Sixties were still experiencing the Fifties,"

Så träffar Tony Veronica- en överklassflicka som han egentligen inte förstår sig på- och hon lämnar honom också så småningom för Adrian. Första delen av boken slutar med Adrians självmord- och alla frågor kring det. Det får vi inga svar på där.

Så går livet- vi träffar Tony igen som pensionär- grå och tråkig- han har haft ett mycket vanligt liv- gift, ett barn men nu är han frånskild och han flyr undan livet så gott han nu kan. "The purpose of life is to reconcile us to its eventual loss".

I del två dissekeras minnena, det grävs och det undersöks- och det är mycket spännande på ett kusligt sätt. Veronica dyker upp igen och skuggan av Adrian vilar över allt i form av en dagbok som han skrev under sin sista tid. För Tony blir det förflutna plötsligt skamligt- upp till ytan kommer sådant som han förträngt under 40 år ackompanjerat av Veronicas stående fras till honom " You don't get it. You never did". Slutet är oväntat och det är skickligt gjort- hela romanen är otroligt mästerligt sammansatt .

Nu hoppas jag för det första att Julian Barnes får Bookerpriset och för det andra att den här romanen kommer i svensk översättning å det snaraste- det vore verkligen stor skam att undanhålla en stor del av svenska läsare en sådan här godbit.

En lång och fyllig recension av "The Sense of an Ending" kan ni läsa hos KevinfromCanada.

Så tar jag sats...

Jag ska börja läsa den tredje och sista romanen i Steve Sem-Sandbergs trilogi "Tre romaner"- och den handlar om den tjeckiska journalisten Milena Jesenska (1896-1944). Hon föddes in i en välbärgad, katolsk familj- men miste sin mor ung (Milena var bara 16 år) . Hennes far var mycket auktitoritär och nog inte så lätt att umgås med.

Hon fick sin utbildning vid Minerva-akademien i Prag- en plats där många nya idéer frodades (bland annat feminismen). När hon var tjugo år förälskade hon sig i Ernst Pollak (hon gifte sig så småningom med honom)- och via honom kom hon i kontakt med ledande kulturpersonligheter i Prag som t ex Franz Kafka, Max Brod och Franz Werfel.

Milena och Ernst flyttade till Wien- men äktenskapet knakade i fogarna. Det blev skilsmässa och Milena gifte om sig med Jaromír Krejcar. Hon födde dottern Jana år 1928 men även detta andra äktenskap blev olyckligt.

Milena tog ställning mot nazismen och var mycket öppen i sin kritik mot den- det ledde till att hon blev arresterad år 1940 och skickad till koncentrationslägret Ravensbrück. Hennes hälsa försvagades alltmer och hon dog i lägret den 17 maj 1944. Då var hon 47 år gammal.

På svenska finns : Brev till Milena av Franz Kafka (Bakhåll förlag) 1994

På engelska: Milena, the Tragic Story of Kafka's Great Love, av Margarete Buber-Neumann

Kafka, Love, and Courage, av Mary Hockaday

Kafka's Milena, av Jana Černá (Milenas dotter).

De två sista Elizabeth Taylor-böckerna på gång....

Sista på min läslista, alltså. Lustigt nog är det hennes nästförsta och nästsista roman som har blivit kvar till slutet. Jag har funnit de romaner jag hittills läst ganska ojämna och jag har en känsla av att "Mrs Palfrey at the Claremont" är den bättre av de två ovan. "Mrs Palfrey at the Claremont" kom ut 1971 och den kom med på korta listan för Bookerpriset det året. Den blev också till film.

Ett fynd i bokhyllan

Jag är i full färd med att gallra bland böckerna. Det börjar bli alldeles för knökfullt (som man säger i Göteborg) i hyllorna. Några nya bokhyllor får jag heller inte plats med och då återstår bara att storstäda. Fem kassar har jag burit iväg till välgörande ändamål och det blir nog lite till. Jag försöker också få lite mera ordning. Skönlitteraturen är det inga större problem med- här gäller strikt bokstavsordning (annars hittar jag aldrig). Men så var det essaysamlingar... litteraturhistoria... och "diverse". Idag hittade jag ett svårplacerat "diverse"- en kombinerad etiketts- och kokbok från 1903.

Den har med stor kärlek bundits in av min pappa (som hade bokbinderi som hobby på äldre dar)- så jag förstår att boken har varit en kär vän. År 1903.... över 100 år sedan... och i den här boken är det gästen som är huvudpersonen- och man får råd hur man ska få gästerna att trivas på allra bästa sätt. Mycket sympatiskt.

Den är indelad efter måltider och börjar så klart med "morgenmaaltidet". Det här låter frestande för en frukostälskare:

"Som Raffinements og Delikatesser paa Theebordet kan man have: Ristet Bröd, hjemmebagte Boller, Fastelavnskringler, Kiks og Smaakager, der alt stilles omkring paa Bordet paa Tallerkener, daekkede med runde eller firkantede, hvide Frynseservietter. Endnu kan serveres Appelsin-, Aeble- eller Abrikosmarmelade og frisk Honning. "

Kaffet kan man gärna, enligt författaren, blanda med cikoria . "Kaffe har själ", säger hon också. Bara uppmaningen "Nu skal vi straks have Kaffe"! innehåller "en Verden af Hygge".

Fina lunchtips ges också- ett helt kapitel ägnas åt "Frokost for uventede Fremmede" (då får man plocka fram fiskbullar, falsk sköldpadda eller stekta ägg på rostebröd med varm tomatpuré.) Längre fram kan man också läsa om en specialsupé för "30 aeldre personer". (De ska få lax i gelé och höns i majonnäs).

Jag tänker lite på serien "Matador" (den danska, som har gått i flera omgångar på TV) när jag läser i den här boken.

Det där med omläsning

Jag läser gärna om böcker- inte alla givetvis men det finns många, speciellt då klassiker, som kan ge oväntat starka läsupplevelser- om och om igen.

Wendy Lesser är en amerikansk författare och litteraturkritiker- i "Nothing Remains the Same" har hon samlat sina allra bästa "omläsningar". "Rereading and Remembering" är undertiteln. Många är de böcker hon skriver om- och flertalet är klassiker. Det är både lärorikt och inspirerande att läsa kapitlen- man får verkligen lust att stifta bekantskap på nytt (och även "premiärläsa") många av de romaner Lesser skriver om. Från George Orwell's "The Road to Wigan Pier" till Shakespeare's "Anthony and Cleopatra"... jo, här finns att fördjupa sig i.

Tematrio- skolmiljöer

Lyrans tematrio har rubriken skolmiljöer den här veckan- mycket passande! Då börjar jag med en TV-serie "The Glittering Prizes" (som är baserad på en bok av Frederic Raphael)- Den visades på svensk TV någon gång under 70-talet och jag satt som klistrad... Tom Conti som spelade huvudrollen fick förmodligen en massa beundrarbrev. Skolmiljö och skolmiljö förresten- här tas vi med till Cambridge och det är femtiotal. En väldigt sevärd serie i vilket fall som helst. På svenska tror jag att den hette "Där lagrarna gro" (eller något i den stilen.)

Den här romanen av Kingsley Amis var en av de första jag läste på originalspråket (den ingick nämligen i min kurslitteratur en gång i forntiden)- jag minns att jag skrattade högt när jag läste. Det här är ännu en bok i universitetsmiljö- och allt handlar om stackars Jim Dixon och alla hans vedermödor. En rolig och ytterst läsvärd bok.


Som nummer tre väljer jag Hans Scherfigs pärla- "Det forsömte forår" (som även Petter på Butter tar ordet har på sin lista). Boken köpte jag 1979 när jag var på lååång cykelsemester på Jylland. Den blev jag rekommenderad av en bokhandlare i Randers som tyckte att det var höjden att jag inte läste danska böcker (för det gjorde jag inte på den tiden). När jag kom hem nappade min pappa åt sig den och han blev precis lika begeistrad som jag - och han skaffade ett extra exemplar för att skicka till sin bäste vän- så satt de sedan och pratade gamla skolminnen (de hade säkert någon lärare som de hade velat ge strykninkarameller....).

" For en del år siden döde en aeldre mand på Österbro efter at have spist et maltboljse". (Inledningsorden). Boken finns i svensk översättning.

Allt förgängligt av Steve Sem-Sandberg

Tilla Durieux

Lou Andréas-Salomé

Här två kvinnor som får en hel del utrymme i Sem-Sandbergs roman- tillsammans med den schweiziska författarinnan Regina Ullman.

Men det är inte bara kvinnorna som är huvudpersoner- det är händelserna mellan november 1918 och våren 1919. Det var då Tyskland blev en kokande häxkittel av uppror och revolutionsstämning. Efter över fyra år i krig och nu med nederlaget hängande som en svart duk över allt - tillsammans med svält och umbäranden- orkade folket inte mera. Det jäste och sjöd överallt- och i Bayerns huvudstad München blev det till revolution och ett nytt styre- en rådsrepublik.

Alla goda föresatser blir bara till ett enda kaos, en enda röra och så faller styret som ett korthus och lämnar plats för en helt annan typ av "förvaltning". Här föds sedan det som ska komma att bli ett gissel för så gott som hela Europa under trettio- och fyrtiotal.

Det är turerna kring den bayerska revolutionen som romanen skildrar men författaren väver också in Lou Andréas -Salomé som skriver brev till Freud om sina och andras drömmar och- hennes samtal med Rainer Maria Rilke. Rilke vistades nämligen i Bayern under tiden upproret ägde rum. Rilke beskrivs inte i särskilt positiva ordalag- han blir till en feg kappvändare- en som inte vill/vågar ta ställning.

Det som griper mig mest i Sem-Sandbergs roman är dock gestaltningen av Ernst Toller- för mig blir han den röda tråden, huvudpersonen i handlingen. Han fick betala dyrt för sin medverkan i upproret. Han blev utnyttjad och förrådd av sina kamrater. Ernst Toller kämpar förgäves för att rädda republiken men tvingas ge upp- och han hamnar till slut i fängelse. Jag tror att det finns mycket mera att läsa i Ernst Tollers självbiografi "En ungdom i Tyskland"- (och den har jag redan beställt från biblioteket).

Den här delen av trilogin "Tre romaner" är skriven på ett mera konventionellt sätt och är därför inte lika svår att följa som "Theres". "Allt förgängligt" ger en mycket ingående och intressant inblick i ett Tyskland som var nära total anarki och man får en mycket god förståelse för tysk historia. Bifigurerna är också bara de, värda läsningen. Här berättas t ex om de två fotograferna Sophia Goudstikker och Heinrich Hoffman (och han var en mycket otrevlig typ- läs mera HÄR)- om läkaren Ferdinand Sauerbruch och flera andra kända personer från den här tiden.

"Allt förgängligt" är en bok jag gärna vill läsa om och äga. Den har så många dimensioner och så oerhört mycket att lära.

Bland gamla papper....

Malmö

Malmö är båten som kommer från Köpenhamn
en doft av sund och olja vid kaj,
ett gnissel av hjul från Centralen

Malmö är Rådhusklockans klang i gamla kvarter,
stillheten vid ryttarstatyn i sällskap med kuttrande duvor,
livet kring dammen vid Gustav Adolfs torg under svalkande träd

Malmö är Södra Förstadsgatan,
som likt en rak fåra plöjer sig fram genom stan
och kantas av butiker och varuhus

Malmö är torgkommersen på Möllevången
och replikerna "Va tar frun i da för pantofflerna"
är evigt desamma då som nu

------

Malmö är blåst, kyla, regn och rusk och blankvåt asfalt,
biografernas neonskyltar, som lockar ungdomarna hemifrån
till deras egen värmestuga bland likasinnande.
---

Utdrag ur dikten "Malmö" av Bengt Kristofferson

(hittad när jag storstädade i en av mina garderober).

Atelier Elvira

Ett foto taget av min mormor - som också var fotograf. (Året var 1910)

Kvinnliga fotografer från förra seklets början intresserar mig mycket. I Steve Sem-Sandbergs bok "Förgängligt" (nu har jag läst ut den) berättar han om Sophia Goudstikker som hade "Atelier Elvira" i München. Tyvärr råder viss osäkerhet om upphovsrätten till fotona på tyska Wikipedia men via den här länken kan man ta del av många fina foton och framför allt ett på Sophia själv.

Ernst Toller

1893-1939. Tysk författare (dramatiker). Han deltog i första världkriget (västfronten) men bröt ihop totalt av den erfarenheten. Toller var aktivt involverad i novemberrevolutionen i München (han var t o m president i den kortlivade bayerska sovjetrepubliken- hans presidentskap varade bara i sex dagar).

Mest känd är Toller för sitt skådespel "Hoppla, vi lever" som finns i svensk översättning (1981). Det finns också en biografi (på svenska) om honom (1981).

Toller fänglades för sin roll i novemberrevolutionen och år 1933 blev han- som så många andra tyska författare- persona non grata i sitt hemland. Toller bosatte sig så småningom i USA men hans liv blev ensamt och olyckligt. År 1939 orkade han inte längre utan tog sitt liv.

IN MEMORY OF ERNST TOLLER
The shining neutral summer has no voice
To judge America, or ask how a man dies;
And the friends who are sad and the enemies who rejoice

Are chased by their shadows lightly away from the grave
Of one who was egotistical and brave,
Lest they should learn without suffering how to forgive.

What was it, Ernst, that your shadow unwittingly said?
O did the child see something horrid in the woodshed
Long ago? Or had the Europe which took refuge in your head

Already been too injured to get well?
O for how long,like the swallows in that other cell,
Had the bright little longings been flying in to tell

About the big friendly death outside,
Where people do not occupy or hide;
No towns like Munich; no need to write?

Dear Ernst, lie shadowless at last among
The other war-horses who existed till they’d done
Something that was an example to the young.

We are lived by powers we pretend to understand:
They arrange our loves; it is they who direct at the end
The enemy bullet, the sickness, or even our hand.

It is their tomorrow hangs over the earth of the living
And all that we wish for our friends; but existing is believing
We know for whom we mourn and who is grieving.

Wystan Hugh Auden

Kurt Eisner

1867-1919

Han var journalist och medlem i Sozialdemokratische Partei Deutschlands som han dock lämnade 1917 för att bilda Oberoende Socialistpartiet.

Natten mellan 7 och 8 november 1918 utropade han Bayerska rådsrepubliken, en socialistisk republik och kungen av Bayern (Ludvig III) förvisades ut ur landet. Eisner förde en mycket vänsterinriktad politik och försökte bland annat sluta separatfred med ententen. Eisners politiska karriär blev inte långvarig- situationen blev snart ohållbar i München och det slutade mycket illa för honom- han blev mördad av en högerextremist på trappan till parlamentshuset. Eisner var då på väg att lämna in sin avskedsansökan.

HÄR en länk som handlar om den här tiden i Tysklands historia.

En roman som kräver förkunskaper

Nummer två i trilogin -"Allt förgängligt"- av Steve Sem-Sandberg handlar om novemberrevolutionen 1918 och Bayerska rådsrepubliken. Jag upptäcker ganska snart att detta svävar i det blå för mig- denna del av den tyska historien känner jag mycket dåligt till. Vem var Ernst Toller och vem var Kurt Eisner? Det måste jag ta reda på innan jag läser annars kommer den här boken inte att ge mig något. Man bör också känna till lite om Lou Andréas Salome och Rainer Maria Rilke om man ska ge sig i kast med läsningen. Nu får jag förkovra mig lite innan jag fortsätter men det är bara nyttigt.

1972 var inte 1968

Vy mot Heidelberg vid Neckar (Wikipedia)

Jag har läst Steve Sem-Sandbergs bok "Theres". Det har många andra också gjort för boken har flitigt recenserats och berömts. Vad ska jag säga.... givetvis är detta vad man kallar för "god litteratur" och givetvis har författaren lagt ner mängder av tid på att forska fram alla de uppgifter och dokument som den här dokumentärromanen innehåller. Det är inte någon "vanlig" roman som man läser på någon timme- dels är den ganska lång (nära 400 sidor) dels är texten inte löpande- den är skriven med collageteknik- fragmenten avlöser varandra och för mig gamla tant (jag börjar väl bli glömsk) är det svårt att alltid hänga med. Jag är inte odelat förtjust i det här skrivsättet. Jag hade föredragit kronologisk ordning- kalla mig trist och tråkig men det blir så oändligt mycket lättare då.

Theres är aliasnamn för Ulrike Meinhof och boken ger ett ingående porträtt av henne- den välutbildade (hon var journalist) tvåbarnsmamman som blev en av de mest eftersökta och jagade terroristerna under 70-talet. I boken levandegörs hon, författaren försöker förstå henne och han gör henne till människa av kött och blod (som hon givetvis var). Samtidigt tecknas ett historiskt skeende- och det är det skeendet som jag tycker är den stora behållningen. Varför och hur uppstod RAF (Rote Armée Fraktion dvs Baader-Meinhofligan).

Den tändande gnistan var dödsskjutningen (det var rena avrättningen) av Benno Ohnesorg i samband med protesterna mot shahens besök i Tyskland i juni 1967. Som om inte detta var nog sköts också studentledaren Rudi Dutschke kallblodigt ner i april 1968 av en högerextremist. Nu väcktes krafter upp som kanske annars aldrig skulle fått härja på det sätt de kom att göra.

Jag tycker att Sem-Sandberg har lyckats fånga tidsandan mycket väl- och det är som om man satt mitt ibland terroristerna (otäckt är bara förnamnet). Det är en berättelse om en tid som inte är alltför avlägsen- en förklaring. Däremot kan jag inte alls se några som helst likheter mellan Meinhof och Sophie Scholl. Jag värjer mig mot "nästan helgonförklaringen" av Meinhof- hon valde våldets väg- och "ändamålet helgar medlens väg". Det kan aldrig vara rätt att ta oskyldigas liv. Aldrig.

Jag minns när bomberna small i Frankfurt och Heidelberg år 1972. Min vän höll sitt tremånaders barn i famnen när glassplittret yrde in genom lägenheten mittemot Campbell barracks den 24:e maj. Hade det gått illa hade det väl kallats för "human collateral". (Tre amerikanska soldater fick dock sätta livet till.)

"Theres" var för mig främst en tillbakablick och en historisk förklaring till varför det hände som hände.

Det var en gång...

en tid då politik var viktigt- då politik var det man levde för. Vi var unga, vi ville förändra världen. Vi protesterade och vi var mycket aktiva. Sextiotalet var en omvälvande tid och några år in på sjuttiotalet fortsatte världen att tränga sig in i vardagsrummen på ett mycket skoningslöst sätt.

Jag har lagt upp en bild på Uwe Timms bok om Benno Ohnesorg - den kommer snart ut i svensk översättning på Thorén & Lindskog förlag. (Jag har läst den på originalspråket). Vill man försöka förstå det som hände i Tyskland under den här tiden (60-70-tal) är boken om Benno ett måste att läsa. Det var då allt började- så känns det i alla fall för mig, som var ung och idealistisk när "allt" hände i Europa.(och i den övriga världen också).

Jag läser just nu Steve Sem-Sandbergs bok "Theres" (som handlar om Ulrike Meinhof) och den får mig att minnas. Jag upplevde själv Baader-Meinhofgängets härjningar på alldeles för nära håll. "Too close for comfort". Men- jag ska inte föregå resten av boken om Ulrike M- jag har ganska många sidor kvar.

Slut på sommaren

Det innebär bland annat att DN:s "Boklördag" är tillbaka. Det tackar vi för- "Sommarboken" (eller vad det nu hette) var då inte mycket att hänga i en julgran. Så härligt att inta morgonkaffet tillsammans med den här bilagan- det är verkligen "vardagslyx" (åtminstone för mig).

Artikeln som handlar om "heta titlar i höst" fångar strax mitt intresse och där hittar jag lite smått och gott som nog blir svårt att motstå. Boken ovan "Bilderboksretro" som är utgiven på Rabén & Sjögrens förlag är den första i en hel serie. Man börjar med 50-talet och jag förväntar mig att hitta en hel del gamla favoriter här....

Umberto Ecos senaste vill jag nog också försöka läsa (även om jag tycker att Eco kan vara något seg ibland). Ja, och så ska jag skaffa "Bergtagen" av Thomas Mann, så klart- det gäller att passa på nu- det kommer att dröja innan den kommer ut på nytt i svensk översättning.