På "klassiker-resa" med Michael Dirda

Nu läser jag Michael Dirdas "Classics for Pleasure"- en lättläst och väldigt inspirerande essaysamling. Första kapitlet har titeln "Playful imaginations" och här hittar man bland andra franske Denis Diderot och Lukianos (120-180 c:a) , assyrisk författare som skrev på grekiska och som anses ha skapat den satiriska dialogen.

Jag fastnar för Thomas Love Peacock (1785- 1866) en författare som jag inte läst något alls av. Han var mycket produktiv; poesi, drama, romaner....mängder skapade han med sin penna och tyvärr finns inte särskilt mycket att få i svensk översättning- men hans mest kända roman "Nightmare Abbey" har getts ut på svenska så sent som 2009 (och den går att hitta i nätbokhandeln). Översättningen är gjord av Leif Jäger- förlaget är CKM.

Dirda beskriver handlingen som "fizzy Voltaireian comedy" och här häcklar Peacock romantiken och dess faiblesse för skräck och dunkla krafter. Vi får också ett smakprov på Peacocks stil- då hämtat från en annan roman "Crotchet Castle" (som är Dirdas favorit).

"Next to him is Mr. Henbane, the toxicologist, I think he calls himself. He has passed his life in studying poisons and antidotes. The first thing he did on his arrival here, was to kill the cat; and while Miss Crotchet was crying over her, he brought her to life again....."

Vidare talar Dirda om Peacocks "Jane Austen-like wit" och den är tydligen blandad med lite "Gilbert & Sullivan" dessutom.

Peacock arbetade under många år för Ostindiska kompaniet i London. Han hade inte särskilt trevligt på sin arbetsplats och han skaldade om den på detta vis:

From ten to eleven, have breakfast for seven;

From eleven to noon, think you've come too soon;

From twelve to one, think what's to be done;

From one to two, find nothing to do;

From two to three, think it will be

A very great bore to stay till four.

och så något mera lättläst....

Att vara vaken när vargtimmen randas är inte så behagligt. Då får man ta till något lättsmält och väldigt underhållande- så kan tankarna ledas "åt rätt håll", så att säga. På mitt nattduksbord har jag också Evan Connells "Mrs Bridge" (här i dubbelvolym tillsammans med efterföljande Mr Bridge).

Boken om familjen Bridge har filmats (1990) och då ansågs det förmodligen att man kunde våga sig på en svensk översättning (sent om sider för Mrs Bridge kom ut i USA redan 1959.....). De svenska "varianterna" är från 1995 och kom ut på Bra Böckers förlag. Filmen fick blandad kritik men böckerna har prisats desto mera.

Fru India Bridge är en riktigt typisk "upper-middle-class" dam som vill passa in och hålla jämn fart med grannarna "keeping up with the Jones'". Det är satir av högsta rang och väldigt roligt och elakt. Boken består av en hel massa "scener" och det hela är behagligt lättläst. Alldeles utmärkt lämpat för sömnlösa morgontimmar.

Karl Kraus

På sista tiden har jag läst en del essäer om det gamla Österrike (läs: habsburgska riket)- och där nämns alltsom oftast en herre vid namn Karl Kraus. Vem var Karl Kraus (ja, det undrade jag också när jag läste för jag visste ingenting om honom). Jo, han var författare-poet- aforistiker- och mest känd som grundare av tidningen "Die Fackel" som hann komma ut i över 900 upplagor. Karl Kraus var frispråkig och minst sagt intensiv och auktoritär. Omdömena om honom växlade mycket på den tid det begav sig. På tyska finns det mycket att läsa av Kraus- och även i engelsk översättning. I Sverige däremot har mig veterligen inte mycket getts ut- men år 1995 kom
" I denna stora tid". Texter ur "Die Fackel" i urval och översättning av Lars Bjurman
Brutus Östlings Bokförlag Symposion. Jag länkar till David Karlssons recension av boken i GP HÄR. (En bok som man numera bara kan få tag på antikvariskt)- och jag har beställt "I denna stora tid" via fjärrlån. Så ska jag få min nyfikenhet stillad, hoppas jag.