Tunnelbanan i Berlin och svensken som skapade det mesta av den

Alfred Grenander hette han- mannen som i princip skapade Berlins tunnelbana. Jag tänker ofta på honom för jag ser hans andra skapelser så gott som varje dag på mina långa morgonvandringar. Här, på fotot, t ex "Villa Solglimt" som ligger alldeles intill Skanörs kyrka. Villa Solglimt ritade och byggde han åt sin svärmor i början av förra seklet. Huset står där (som synes) än idag. Två hus i Falsterbo är han också pappa till.

Grenander kom ursprungligen från Skövde och där han man uppkallat en gata efter honom. Han bosatte sig så småningom i Berlin men somrarna tillbringade han här på Falsterbonäset.

Mera att läsa om Alfred Grenander här och här.

Det finns också en fin bok om hans verk-(redaktör Aris Fioretos). (Carlssons förlag).

En björnhistoria

För många år sedan nu fick jag ett brev från en äldre man i Molkom (Värmland). Han berättade så här:

" Om jag minns rätt så var det år 1947, som två främmande personer som färdades på motorcykel med sidovagn kommo åkande. De stannade och omtalade att de härstammade från denna trakt, och nu var här för att återse den plats där föräldrarna bodde. Den äldre av dem sade att han var 3 år då föräldrarna flyttade härifrån och därför inte mindes var de bodde, men som föräldrarna många gånger nämnde namnet Gullbergstorp trodde han att det skulle vara föräldrahemmet. En granne, Karl Jansson, i Herrån, född 1875, kom då med ett klarläggande. Du är nog son till Lars i Ko-Änga, det ser jag på tummarna dina, sådana där tummar hade Lars, det kommer jag så väl ihåg.

-

När vi så samtalade kom den äldre ihåg hurusom modern som under uppväxttiden bodde i Gullbergstorp hade varit till gårdarna söderut. Det var höst och mörkret kom tidigt. När hon på hemväg kom till de branta backarna mot Gullbergstorp hördes någon flåsande komma strax efter. Som hon visste att fadern, som var på arbete och skulle komma samma väg hem till kvällen, så ropade hon, är det du far som kommer, något svar fick hon inte. Hon anade vad det var- en björn- och hastade på allt hon förmådde. Man kan förstå den glädje hon kände väl hemkommen innanför hemmets väggar. Kronojägare Nils Johan Stark med jaktsällskap lyckades skjuta sista björnen i Nyed år 1874 i skogsmarken strax norr om Gullbergstorp."

Det stackars kvinnan som blev jagad av Nyeds sista björn var min farfars mor. Det är ganska fantastiskt att historien fortfarande finns kvar väl över hundra år senare.....

Utomämnes- om lokalhistoria

Man kan turista även på hemorten- så igår tog bästa väninnan och jag apostlahästarna ner till centrum av "byn" och följde med på en guidad historisk rundvandring. Jättetrevligt och väldigt lärorikt. Här berättar vår ciceron Bengt Hansson om "stubbamöllan" som faktiskt daterar sig ända tillbaks till slutet av 1500-talet. Vi fick också lära oss att den mördade fogden "Herr Alf" ibland kan ses ridande nattetid genom stadens gator på löddrig häst och åtföljd av två rödögda, dreglande hundar. Området "Lagmanshejdan" (nu med fina små villor byggda i slutet av 60-talet) är uppfört på den gamla Rostockska kyrkogården och man kan vid t ex plantering av rosor (och annat) riskera att gräva upp saker man nog inte vill se....

-

Om ölhandlerskor på "Hovbacken", sillamarknader, hur man lurade "dansken" under Napoleonkrigen, och om den karismatiske borgmästaren Leonard de la Rose.... ja, mycket blev berättat och vad Bengt Hansson inte kan om vår lilla stad- ja, det är nog inte värt att veta. Det var en helt underbar kväll!

Leonard de la Rose (1723-1784)

Gamla kokböcker

Jag tycker om gamla kokböcker. Speciellt om de också innehåller lite historia kring de olika rätterna. Just nu sitter jag här med "Skånsk mat från mormors tid"- läsare av tidskriften "Byahornet" har skickat in "arvegods" vad gäller mattraditioner.

Boken i fråga fick jag tag på när biblioteket gallrade ut massvis av böcker- och jag är glad över mitt lilla fynd.

Kokkonsten är - precis som det sägs i boken mycket beroende av geografiskt läge och klimat. I Skåne fanns det rikligt av smör, grädde och ägg och därför har mjöltillsatsen inte spelat så stor roll i skånsk matlagning. Det talas om att uppsvenska rätter ofta är mjöltunga- de skånska är tunga av annan anledning (ägg och tjock grädde som exempelvis i äggakaka).

En del rätter i boken har jag nog ingen större lust att försöka laga (vad sägs om "Ruskensnusk"- nej, det får nog vara för min del).

Däremot fastnade jag för det här receptet:

Kaffekaka med äpplen

3 ägg
2 små kaffekoppar socker
3 msk smör
6 msk mjöl
3 tsk bakpulver

Äggulor och socker röres pösigt, därefter iröres det smälta avsvalnade smöret och mjölet med bakpulvret i. Sist de till skum slagna vitorna. Äppelskivor läggas i botten av en smord form, varpå smeten islås. Ovanpå lägges på nytt ett lager äppelskivor. En aning kanel doftas över äppelskivorna. Som form användes ett pannjärn eller annan rund, låg form.

Det här receptet kommer från en skånsk bondgård i Malmö-trakten och har tydligen gått i flera generationer i samma släkt. Kakan ska vara mycket uppskattad bland bidragsgivarens vänner och bekanta.

Landskapsrätter skulle jag gärna vilja lära mig mera om.