Större än du nånsin tror

Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror
Lasse, Lasse liten.

Där är hett och där är kallt,
Lasse, Lasse liten!
Men Gud råder överallt,
Lasse, Lasse liten!

Många mänskor leva där,
Lasse, Lasse liten!
Lycklig den som Gud har kär,
Lasse, Lasse liten.

När Guds ängel med dig går,
Lasse, Lasse liten!
Ingen orm dig bita får,
Lasse, Lasse liten.

Säg, var trives du nu mest,
Lasse, Lasse liten?
Borta bra, men hemma bäst,
Lasse, Lasse liten!

Zacharias Topelius

Så har jag läst ut Olle Hedbergs långa roman om lille Lasse som får ge sig ut för att se världen. Ett mycket vackert tecknat porträtt av en ömtålig och skör liten pojke- handlingen tilldrar sig runt förra sekelskiftet.

Lille Lars Westrin tillhör inte de lyckligt lottade barnen i den här världen- han är faderlös (pappan dog när Lars var bara några månader gammal) och modern är sjuklig. Mycket pengar har de inte att röra sig med även om det finns gott om rika och "bättre bemedlade" släktingar. Lasse är så rädd att mista sin mor också- Lasse är rädd för nästan allt. Han har lärt sig att krypa undan, att vara till lags, att inte ta plats. Det är en tystlåten och försagd pojke vi möter- man lider sida upp och sida ner av att läsa om Lasses rädslor och utsatthet.

Lasses skolmiljö i synnerhet är gräslig- han går i en privatskola som styrs av två gamla damer- tant Maria och tant Sofie- en ena är alkoholiserad och den andra är direkt vidrigt elak mot sina elever.

"Inne hos tant Maria var väggarna täckta med bokhyllor, där nästan alla böcker såg likadana ut; de hade svarta blanka ryggar med fastklistrade vita nummerlappar. --- Alla de blanka svarta ryggarna med de gulvita nummerlapparna framkallade en dyster stämning, ja en hemsk. Orm.... svart orm med vita tecken på ryggen.... Bokhyllorna liknade naturligtvis inte en orm, men stämningen i rummet var sådan att huggormens idé var närvarande."

Boken spänner över några månader och Lasse får ge sig ut på äventyr över sommarlovet. Modern ska till ett vilohem- Lasse tas om hand av olika släktingar. Den skygge Lasse utvecklas och lär sig mycket under denna korta tid- och romanen slutar hoppfullt. (Då har Lasse bland annat varit med på en lång båtresa till England).

Jag tyckte mycket om den här romanen- jo, den är "gammal" och den känns också gammal ibland men det gör ingenting för det är en mycket fin skildring av en liten pojke- ett barn som tar sina första stapplande steg mot större tillförsikt i tillvaron, större självsäkerhet.

Olle Hedberg är i det närmaste bortglömd som författare idag- det tycker jag är mycket synd. Om man inte läser något annat av Hedberg ska man i alla fall ge sig tid med den mycket aktuella (tyvärr) "Ut med blondinerna" som jag skrev lite om här på min blogg i höstas.