Lou Andréas-Salomé
Här två kvinnor som får en hel del utrymme i Sem-Sandbergs roman- tillsammans med den schweiziska författarinnan Regina Ullman.
Här två kvinnor som får en hel del utrymme i Sem-Sandbergs roman- tillsammans med den schweiziska författarinnan Regina Ullman.
Men det är inte bara kvinnorna som är huvudpersoner- det är händelserna mellan november 1918 och våren 1919. Det var då Tyskland blev en kokande häxkittel av uppror och revolutionsstämning. Efter över fyra år i krig och nu med nederlaget hängande som en svart duk över allt - tillsammans med svält och umbäranden- orkade folket inte mera. Det jäste och sjöd överallt- och i Bayerns huvudstad München blev det till revolution och ett nytt styre- en rådsrepublik.
Alla goda föresatser blir bara till ett enda kaos, en enda röra och så faller styret som ett korthus och lämnar plats för en helt annan typ av "förvaltning". Här föds sedan det som ska komma att bli ett gissel för så gott som hela Europa under trettio- och fyrtiotal.
Det är turerna kring den bayerska revolutionen som romanen skildrar men författaren väver också in Lou Andréas -Salomé som skriver brev till Freud om sina och andras drömmar och- hennes samtal med Rainer Maria Rilke. Rilke vistades nämligen i Bayern under tiden upproret ägde rum. Rilke beskrivs inte i särskilt positiva ordalag- han blir till en feg kappvändare- en som inte vill/vågar ta ställning.
Det som griper mig mest i Sem-Sandbergs roman är dock gestaltningen av Ernst Toller- för mig blir han den röda tråden, huvudpersonen i handlingen. Han fick betala dyrt för sin medverkan i upproret. Han blev utnyttjad och förrådd av sina kamrater. Ernst Toller kämpar förgäves för att rädda republiken men tvingas ge upp- och han hamnar till slut i fängelse. Jag tror att det finns mycket mera att läsa i Ernst Tollers självbiografi "En ungdom i Tyskland"- (och den har jag redan beställt från biblioteket).
Den här delen av trilogin "Tre romaner" är skriven på ett mera konventionellt sätt och är därför inte lika svår att följa som "Theres". "Allt förgängligt" ger en mycket ingående och intressant inblick i ett Tyskland som var nära total anarki och man får en mycket god förståelse för tysk historia. Bifigurerna är också bara de, värda läsningen. Här berättas t ex om de två fotograferna Sophia Goudstikker och Heinrich Hoffman (och han var en mycket otrevlig typ- läs mera HÄR)- om läkaren Ferdinand Sauerbruch och flera andra kända personer från den här tiden.
"Allt förgängligt" är en bok jag gärna vill läsa om och äga. Den har så många dimensioner och så oerhört mycket att lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar