Den här boken hade jag aldrig hittat utan Sannas (på bloggen Och solen har sin gång) hjälp. "Year Before Last"- utgiven i vackert omslag i serien "Virago Modern Classics". Och visst förtjänar den här romanen att bli klassiker. Det är bra synd att Kay Boyles böcker inte verkar ha blivit översatta till svenska.
Kay Boyle (foto från Wikipedia)
Kay Boyle (1902-1992) var en amerikansk författarinna och hon skrev 40-talet böcker (både skönlitteratur och faktaböcker). Under många år var hon bosatt i Europa och hon hann med fyra äkta män/"sambor" Hon rörde sig i kretsen kring Getrude Stein och James Joyce. (Nog tycker jag att man kan skönja lite av Joyce i hennes sätt att skriva).
"Year Before Last" är självbiografisk- den skildrar Kay Boyles tid med Ernest Walsh- de fick inte leva tillsammans särskilt länge för Walsh var svårt sjuk i TBC- och han dukade under i denna hemska farsot. Romanen berättar om deras liv tillsammans i Frankrike. Det är en passionerad kärlekshistoria och när boken börjar har Hannah (den kvinnliga huvudpersonen) just lämnat sin man för att leva tillsammans med irländaren Martin som försörjer sig på att skriva artiklar till en litterär tidskrift. Att man inte kan leva på enbart kärlek blir snart alldeles uppenbart- Hannahs drömmar om det romantiska livet tar slut så gott som genast- Martin är en slarver och han lever ur hand i mun. Slottet han bor i ägs av hans moster- den svartsjuka, elaka Eve.
De obetalda räkningarna hopar sig- och vad gör man då? Jo ,då gör man " a moonlight flit" och slår sig ner någon annan stans- i hopp om att saker och ting ska gå bättre där. (Det gör de inte).
Det går en ständig rörelse genom hela berättelsen- från den ena platsen till den andra- och det blir också uppenbart för Hannah att Martin är mycket sjukare än vad han vill erkänna. Flyttandet, flackandet och oron för pengar tar ut sin rätt och sjukdomen slår till- med kraft.
Det som trots allt elände fängslar mig i den här boken är Hannahs lojalitet och kärlek till Martin. Det är en vacker och sorglig historia berättad med uppriktig känsla. Det finns också en del bifigurer som är väldigt skickligt porträtterade- förutom den djävulska moster Eve finns till exempel Lady Vanta- en av dessa rika kvinnor som tror att allt är till salu och som är duktiga på att prata (och skriva) strunt (och tro att det är värdefullt).
"Phyllis! she cried, with a ripple of joy sounding out in her throat. Duke! Phyllis! Come, my darlings! I've some dear, dear friends in the car waiting! Bless you, bless you, she was calling out to them. Bless you, my own hearts"
Kay Boyles språk är så vackert..... bara det gör boken värd att läsa.
"I knew that love is narrow as a coffin. It is not wide and warm, she said, like- like Whitman's love. It casts everyone else out. It is sharp and pointed, like a thorn".
" All the leaves of the plane trees had fallen, and the square in the early dawn was cold with its quivering cloak laid low by the wet wind. The deep rushing tide of leaves murmured aloud as they bore him over, and the little alps all around were black with rain. They had put a tube for air in his teeth, and long deep shots of dreams into his veins."
"Year Before Last" kom ut 1932.
Kay Boyle skrev också poesi- här en länk till en dikt (och ett foto av henne taget av ingen mindre än Man Ray)
3 kommentarer:
Oh, den låter underbar! Nu är jag (om möjligt) ÄNNU mer sugen på att läsa! Tack!
Sanna: Den här boken rörde vid mitt hjärta. Den kommer jag inte att glömma i det första taget. Jag blir också intresserad av att läsa mer av Kay Boyle. Vilken intressant kvinna! Tack än en gång för att du introducerade henne!
Det var så lite :)
Skicka en kommentar