Flera nyheter

För två år sedan lyckades jag få tag på Petra Hulovás (Hulová är från Prag) debutroman i engelsk översättning "All This Belongs to Me" och jag skrev några rader om den också. Boken finns i svensk översättning numera (tack för det) och i höst kommer ytterligare en roman av Hulová ut på svenska "För medborgarnas bästa" (Rámus förlag). Nu handlar det om tiden kring den så kallade sammetsrevolutionen och hur allt i tillvaron plötsligt vänds upp och ner för många. Hulová har skrivit en samhällssatir den här gången och jag ser fram emot att läsa så småningom.

Europeana - kortfattad historia om nittonhundratalet av Patrik Ouředník

"Gassed" målning från 1919 av den amerikanske konstnären John Singer Sargent (1856-1925). Vill man se tavlan i original får man bege sig till Imperial War Museum i London.

"Det sades om första världskriget att folk föll som käglor i det, och de ryska kommunisterna räknade senare ut hur mycket gödsel en kilometer lik gav och hur mycket dyr utländsk gödning man sparade genom att använda liken av förrädare och brottslingar att gödsla med. Och engelsmännen uppfann tanksen och tyskarna en gas som de kallade yperit, eftersom de använde den första gången vid staden Ypres, men det lär inte vara sant, och den kallades också för senapsgas, eftersom den stack i näsan som senap från Dijon, och det lär vara sant, att en del soldater som kom tillbaka hem efter kriget ville aldrig mer äta Dijonsenap."

Det här är taget från första sidan i "Europeana" och ja, ni förstår själva att detta inte är någon vanlig historiebok. (Boken är faktiskt bibliotekssorterad under Ka och inte "Hce-märkt"). På cirka 150 sidor som går kors och tvärs genom det krigiska och blodiga 1900-talet skriver Ouředník i sann krönikestil och med kort och kärnfull ironi om människan i det 20:e århundradet.

Österreicher Rundfunk recenserar så här: "Ett berättande och med bitande ironi och och oemotståndligt gycklande; vi förflyttas från det komiska till det pregnanta, från obehag till uppsluppenhet. Det är ingen slump att den här boken är skriven av en tjeck."

Det är underhållande på ett ofta mycket otäckt sätt (ibland tänker jag på Vonnegut och hans Slaughterhouse-Five) - och författaren gör det hela än mera bisarrt genom att sätta upp små "delrubriker" i marginalen som t ex "Tyskarna uppfann gasen", "Marschsånger", "Tyskarna var noga med hygienen", "Långskalliga slaver" och "Zigenarna hade mörk blick".

Jag läser att "Europeana" är en så kallad kultbok-   jag förstår  utmärkt väl varför. Själv hade jag så när missat den (den svenska översättningen är från år 2005 och boken kom ut på Natur & Kultur förlag i översättning av Mats Larsson).

En stor del av krönikan handlar om tiden kring de båda stora krigen och men det finns en del nedslag i modern tid också.

På bokens sista sida filosoferar författaren över en amerikansk politolog som påstått att historien egentligen slutade år 1989: -- "eftersom den moderna vetenskapen och de nya kommunikationsmedlen gjorde de möjligt för människorna att leva i välstånd och att det allmänna välståndet var en garanti för demokratin och inte tvärtom, som upplysningsmännen och humanisterna en gång trodde. Och att medborgaren egentligen var konsument och att konsumenten också var medborgare och att alla samhällsformer utvecklades mot liberal demokrati och att den liberala demokratin å sin sida ledde till alla auktoritära styrelseformers undergång och till politisk och ekonomisk frihet och jämlikhet och en ny tidsålder i den mänskliga historien, som emellertid inte längre skulle vara historisk. Men många människor kände inte till den teorin och fortsatte att göra historia som om ingenting hade hänt."

Jag konstaterar att "Europeana" är en bok jag inte skulle vilja ha oläst och att den känns som en både viktig och angelägen och annorlunda berättelse om ett århundrade som ligger oss mycket nära i  tiden.

Nyfiken på: Patrik Ouředník

Det danska omslaget är originellt!


Nu är jag inne och klampar lite på Bokmanias (Ivanas) område men tjeckisk litteratur är jag så nyfiken på och speciellt nu idag författaren Patrik Ouředník.

Ouředník (f.1957) utvandrade till Frankrike och Paris år 1984 och där bor han kvar ännu. Hans bok Europeana har översatts till över tjugo språk (inklusive svenska- (Natur och kultur 2005).

Europeana går i den absurda stilen har jag förstått och här är några av de första raderna:

"  The Americans who fell in Normandy in 1944 were tall men measuring 173 centimeters on average, and if they were laid head to foot they would measure 38 kilometers. The Germans were tall too, while the tallest of all were the Senegalese fusiliers in the First World War who measured 176 centimeters, and so they were sent into battle on the front lines in order to scare the Germans."

Mera om Patrik Ourednik och mera om tjeckisk litteratur kan man läsa på Radio Prags hemsida HÄR. (det är skrivet på engelska).

På önskelistan: två romaner av Jiri Weil

Jag läste en kort recension av den tjeckiske författaren Jiri Weils roman "Liv med en stjärna" (Life with a Star) i TLS (Times Literary Supplement). Boken kom ut 1949 men förbjöds i Tjeckoslovakien - den ansågs dekadent. Den första engelska översättningen kom år 1949 - den svenska översättningen är från 1998 (Perenn förlag) och finns fortfarande att köpa via nätbokhandeln.

"Mendelsohn på taket" (originalutgåvan är från 1960- den svenska översättningen från 2001 och utgiven av Perenn förlag).

Jiri Weil verkar vara en ganska bortglömd författare idag- tyvärr. Båda dessa böcker finns på mitt bibliotek, men det är ett bibliotek som just nu är ganska decimerat på grund av ombyggnad. Det blir invigning av de  nya lokalerna i början av oktober- så jag får vänta till dess på att läsa.

HÄR skriver Bo Lindblom om Jiri Weil och hans romaner.

Regnet faller i Brno

Är det vemodigare i Brno än någon annan stans i världen? Det vet jag inte men Karl-Markus Gauss skriver om regnet som faller i strida strömmar över staden och om hur man glömmer sin egen privata sorgsenhet (den sköljs bort av all väta ovanifrån) för att till slut hamna i det stora existensiella svårmodet. Så berättar Gauss om Brnos store diktare- han som dog två gånger (först genom sin exil och sedan "på riktigt")- Ivan Blatný. Blatný föddes i Brno år 1919 - han skrev bland annat motståndsdikter, mot nazisterna . Att skriva dikter, sa han, var inte märkvärdigare än att "upptäcka att regnet får stegen mot grusvägen att låta annorlunda".

Blatný var också motståndare till kommunismen och tvingades därför att lämna sitt hemland. Han levde isolerad och olycklig under många år- bortglömd.



Blatný dog i exil (i England) år 1990. Många av hans dikter har blivit översatta till engelska.



För den som är intresserad finns ett fint urval HÄR.

If only it were not yet the last summer

if only we could remain forever

happy in the maternal womb

in the rustle of seed catalogues.

(översättning : Martin Tharp)

En annan stad av Michal Ajvaz

En man går in i ett antikvariat i Prag- han andas in böckernas doft och njuter av att vara i en värld som är varm, tyst och fylld av levande gamla böcker. Men.. så hittar han en bok i ett band av mörklila sammet- med okänd skrift.

"Som alla andra hade jag många gånger i livet passerat halvöppna dörrar som ledde någon annanstans , i kalla hallar i främmande hus, på bakgårdar, i utkanterna av städer. Gränsen för vår värld är inte långt borta, den sträcker sig inte längs horisonten eller ner i djupen utan den glimmar blekt i vår omedelbara närhet, i halvmörkret i vår trånga tillvaros utkanter; i ögonvrån skymtar vi hela tiden en annan värld utan att vara medvetna om det. Vi går ständigt längs en strand och i utkanten av en skog."

Just de orden beskriver "En annan stad" så väl- och det är så jag tror att denna magiska historia ska förstås. I boken ser vi denna andra värld- den värld som kanske finns närmre än vad vi tror- en värld fylld av fantastiska och my(s)tiska varelser och händelser. Jag läser i efterordet att Ajvaz böcker betraktas mycket olika på olika håll i världen- så klassificeras de som "magisk realism" i Tjeckien- som science fiction i USA och som poesi i Polen. Jag skulle vilja kalla "En annan stad" för en blandning av poesi, filosofi och fantasy. Det är också en Odysseuslik saga om en mans irrfärder i ett annat Prag. Här finns tigrar, hajar och en recitationsfågel som heter Felix ....en spårvagn av grön marmor som dyker upp om natten i dimma eller snöstorm....

Illustrationerna är lika vackra och gåtfulla som språket- och det är något magiskt och förtrollande över den här berättelsen som gör att man tvingas läsa, tvingas tränga in i en värld befolkad av dessa särpräglade människor, djur och händelser.

Så här reciterar fågeln Felix:

---

"Platserna vi kallar periferi är det hemliga centrum i vars periferi vi lever. Fågeln Felix, recitatören som har suttit på glänsande robotars axlar på irrfärder i gallerierna, säger dock: detta hemliga centrum är i sig endast periferin av ett än mer avlägset centrum ett sista centrum som strålar i en dröm bortom tusentals gränser.--"

Michal Ajvaz säger så här: " En annan stad" är framför allt en roman om vårt seendes begränslingar---- kanske en roman just om allt det som vi uteslutit ur våra liv."

"Varje verkligt möte slår sönder den värld vi känner till."

Den här boken måste läsas långsamt - den är inget man hastar igenom. Min egen startsträcka var ganska lång men plötsligt var jag helt fast. Kvar finns bilderna av snön som faller i lätta flingor över ett annat och annorlunda Prag- kvar finns recitationsfågeln Felix med orden som öppnar dörrar- och kvar finns en stark och intensiv längtan att få utforska mera av detta mycket annorlunda författarskap.

Översättningen är gjord av Tora Hedin - läs Bodil Zaleskys intervju av henne HÄR.

Nu ska jag utmana mig själv....

"Lätt absurd, magisk realism" så beskrivs Michal Ajvaz stil (Ajvaz är från Tjeckien). "Kafkaesk" kanske också kan sättas som etikett? Jag har bläddrat lite i boken och konstaterar att den har väldigt fina illustrationer också och så har den ett behagligt format.

"I antikvariatet på Karlovagatan strövade jag längs raderna med bokryggar och såg då och då ut genom skyltfönstret: det hade börjat snöa ymnigt. Med en bok i handen betraktade jag snön som virvlade framför Salvátorkyrkans mur på andra sidan glaset. "


"En annan stad" ges ut av Aspekt förlag.

Jag letade... efter tjeckiskt....

Då hittade jag den här... en relativt (2006) ny bok på engelska. "Povidky" noveller av tjeckiska kvinnor. Lite står att läsa HÄR.

Anna Zonová kan man bara läsa i tysk översättning (jag har inte hittat hennes böcker på något annat språk (förutom originalspråket som jag inte behärskar). Om Anna Zonová har jag lärt mig följande: Hon är född 1962 och bosatt i Mähren. Hennes debut var en novellsamling och det är från den "En pistasch, tack" (som ingick i I sammetens spår) är hämtad. Just den novellen ingår också i den engelska novellsamlingen ovan. Zonová har skrivit två romaner som hon fått mycket beröm för och år 2006 tilldelades hon "Great Prize for East European Literature". Ett tema i hennes böcker är Sudetområdet och dess historia med bland annat fördrivningen av tyskar efter andra världskriget.

Jag upprepar också: För att lära mer om tjeckisk litteratur- följ Bokmanias serie.

Flera damer tack!

Det är nog det jag tänker efter det att jag läst den här fina novellsamlingen. Tjeckiska författare är jag sannerligen inte bortskämd med och jag har förstått att bara ett par av de femton här representerade har blivit översatta till svenska. Det hoppas jag att det blir ändring på å det snaraste.

Alla novellerna är läsvärda men några lyser det lite extra om- de kommer jag att läsa om och jag kommer också att vilja hitta böcker av "upphoven". Petra Hulová är en av dem- novellen hon har skrivit heter "Genom frostat glas"-den är magisk... "Det sägs att världen är full av hemligheter, av olika öden, av nyanser från smutsvitt till svart formade av blå, gula och röda prickar. " Relationer sedda genom lupp... (eller kanske just frostat glas). En i själen ensam man skriver sin historia. Det är sorgligt, intensivt och vackert.

En annan av "novellisterna" som etsar sig fast är Anna Zonová med "En pistasch, tack"- det är också ett relationsdrama men med en absurd-humoristisk-svart udd. Jag känner en konstant lust att slå på mannen i berättelsen... :-) som verkligen fångar all ens uppmärksamhet (hade jag läst den på bussen hade jag nog glömt att hoppa av). "Rénata tittade på mig med ett spydigt leende i blicken. Jag noterade att det saknades två prickar över u i ordet Gluck. Hon stoppade näsan i muggen och började blåsa bubblor i kaffet. "Det är jättekul, vill du prova?" sade hon utan att avbryta bubbeltillverkningen. Jag teg."

Michal Ajvaz representeras i samlingen med novellen "Skalbaggen"- en mycket vindlande och labyrintaktig beättelse med starka absurda inslag. Det är inte helt lättläst och här får åtminstone jag vara mycket koncentrerad för att kunna följa med i turerna- men... detta är stor litteratur.

Ajvaz roman "En annan stad" finns att få tag på i svensk översättning- utgiven av Aspekt förlag.

"Michal Ajvaz prosa är unik i den tjeckiska samtidslitteraturen med sitt inslag av lätt absurd, magisk realism. Hans verk har en filosofisk dimension och skildrar ofta ett sökande efter en djupare mening. Den värld som Ajvaz frammanar är hemlighetsfull och lockande på ett sätt som för tankarna till Franz Kafka eller Jorge Luis Borges." (från bokens omslag).

Jag hade gärna sett att novellsamlingen innehållit flera verk av kvinnliga författare- det är lite väl stor manlig övervikt.... Hur som helst- de femton novellerna ger en inspirerande introduktion till tjeckisk litteratur- här finns det mycket att urforska och jag är övertygad om att det kommer en hel del översättningar till svenska framöver. Det ser jag fram emot.

All This Belongs to Me av Petra Hulová

Ivana på Bokmania har skrivit ett mycket fylligt och intressant inlägg om Petra Hulová och hennes debutroman (den jag har läst alltså) och jag länkar HÄR.

Petra Hulová är mycket förtrogen med Mongoliet och de förhållanden som råder där- hon tillbringade ett år där som student (Ulan Bator)- hon har studerat mongoliska och talar och förstår språket väl. "All This Belongs to Me" är en roman om kvinnor- och kvinnors öden och villkor. Det är också en berättelse om ett samhälle som inte är särskilt idylliskt eller sympatiskt- (om man nu hade några illusioner om den saken).

I boken talar fem kvinnor- de tre systrarna Zaya, Nara och Oyuna, Zayas dotter Dolgorma och systrarnas mor Alta. Den högsta rösten ger författarinnan åt Zaya- dottern som lämnar den lilla byn för storstaden- i hopp om att få ett bättre liv (så blir det inte). Hon berättar om sin barndom, om sin älsklingssyster Nara (vi får veta att alla systrarna har olika fäder)- om den äldsta systern Magi som dog ung under tragiska former. Det är en hård och skoningslös värld- isvindarna från stäppen viner in igenom tältduken och man fryser bara av att läsa.... på somrarna svettas och lider man av den heta solen som förbränner allt. Det finns ingen romantik i detta liv....det är bara en enda kamp för att överleva.

"Here at home when a shoroo hits, plastic bags go chasing each other round and round the ger. Sometimes I sit outside and watch as the sand spins in whirls, the horizon turns a golden brown, and the sun through the swirling yellow dust is dim and shaky. Boots turn grey under the buildup of dust, a dust that stings the eyes and crunches under the horses' hoovs, so the whole herd's on edge and the barking nokhoi has his work cut out for him to separate the in-foal mares with young from the rest."

Det är en fascinerande berättelse om en värld som är så annorlunda från vår- och man sugs direkt in. Det går inte att värja sig. Man lider med Zaya- och känner med henne i hennes olyckor och i hennes felaktiga val. Genom hela romanen går också mormodern Dolgorma (som Zaya också kallar sin dotter) som lite av en röd tråd- Dolgorma är och var en stark kvinna- rotad i den gamla tiden.

Jag hoppas och tror att den här romanen kommer snart i svensk översättning- det vore otroligt synd om svenska läsare inte skulle få tillgång till detta intressanta författarskap. Ivana nämner att Hulovas "Taiga station" också lovordats mycket. Jag har hittat den i tysk översättning.

Jag läser "I sammetens spår"

Nu har jag den äntligen i min hand- den fina novellsamlingen "Tjeckien berättar: I sammetens spår" och jag ska läsa femton noveller av tjeckiska författare. Givetvis började jag med Petra Hulovás "Genom frostat glas". Inledningsorden griper tag direkt: " Det sägs att världen är full av hemligheter, av olika öden, av nyanser från smutsvitt till svart formade av blå, gula och röda prickar. De färger som bildar alla andra färger. Även människorna består av ett fåtal grundstenar. Varje människa är sammansatt som ett hus."

Mänskliga relationer- mänskliga öden- Hulová har ett sätt att skriva som fascinerar mig. Språket är ovanligt rikt och starkt- och de personer hon skildrar blir alla mycket levande och deras problem berör och fängslar. Jag associerar till ett citat från "Gertrud" av Hjalmar Söderberg "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet". Det finns något så utsatt hos Hulovás huvudpersoner.

Jag har läst ut romanen "All This Belongs to Me" - också av Petra Hulová- den kommer jag att skriva om så snart jag hinner. Det var en mycket fin läsupplevelse och jag hoppas och håller tummarna för att detta författarskap ska uppmärksammas här i Sverige - översätt, översätt, säger jag.

Jag har läst ut "My Companions in the Bleak House" av Eva Kanturková

Av den tjeckiska författarinnan Eva Kanturková finns inte mycket översatt till svenska. Via Libris hittar jag två böcker: "Den svarta stjärnan" (Alba, 1980) och "Minnesbok : ett urval ur Eva Kantůrkovás verk "/ urval och redigering: Miloslava Slavíčková ; översättning: Karin Mossdal . (1995).

Eva Kanturková är född 1930 i Prag och hon har studerat filosofi och historia. Hon skrev på Charta 77 - och hon fick en bok- "We Have Met in this Book"- publicerad utomlands- i den boken kommer kvinnor som utsatts för politisk förföljelse till tals. För denna "frispråkighet" fick Eva Kanturková tillbringa tio månader i fängelse (utan rättegång) under 1981-1982.

"My Companions in the Bleak House" kom ut i engelsk översättning 1987 (översättaren valde att vara anonym). I boken skriver Eva Kanturková om sin tid i Ruzyne-fängelset strax utanför Prag. Allt "silas " genom berättelser om cellkamraterna- som kommer och går. I allt blir det cirka ett dussin porträtt. Det är en skakande historia om kvinnor vars öden i de flesta fall är oerhört tragiska. Klart och nyktert och utan sentimentalitet låter Kanturková dessa kvinnor få sina röster hörda. Samtidigt beskrivs fängelsets nedbrytande interiörer och den korruption som råder innanför murarna. Här gäller det att vara stark.

"One gray iron table, three gray lockers up on the wall, yellow linoleum and dull green walls, bits of cheese stuck to the ceiling bearing witness to someone's protest at the food, bars on the window high in the wall, and a metal door with no handle but a peephole. So this was the end of the road".

"How difficult it is to keep the present alive in us. It is easier for those who think both of the past and the future in the present moment. Hope is always possible for them. But those who see only what is NOW are worse off, because the force of gravity of what IS destroys hope and all that is left is a fleeting vision and a bad taste in the mouth. The NOW that IS does not know what NOW will be coming next".

Jag är djupt tagen när jag lägger boken ifrån mig- och jag tackar Bokmania för detta författartips.

Salamanderkriget

På fotot (Wikipedias) "Större vattensalamander" (en art som finns här i Sverige- och faktiskt här i min kommun).

-

Jag har läst Karel Capeks mycket spännande roman/dystopi om salamandrarna och mänsklighetens aldrig sinande problem. Från att vara "the underdogs" (och bara några få) går salamandrarna mot att bli många, många och världshärskare- otäckt och tänkvärt. Jag gör det lätt för mig nu och länkar till Bokförlaget Perenns fina sida om boken- vad som inte står om "Salamanderkriget" där är nog inte värt att veta- så- läs och låt er inspireras. Den här romanen tycker jag inte att man ska missa! Missa ska man heller inte Bokmanias serie om tjeckisk litteratur.

Josef Skvorecký

I min hand just en en bok av den tjeckiske författaren Josef Skvorecký- "The Cowards" utgiven i serien "Central European Classics" (Penguin).

-

Skvorecký föddes 1924 och bor sedan 1969 i Kanada. Han har skrivit flera böcker och några av den har översatts till svenska
Lejonungen 1978
Saxofonen 1980
Dannys förlorade ungdom 1986

-

Skvoreckýs böcker förbjöds av den dåvarande kommunistiska regimen i Tjeckoslovakien och när de sovjetiska trupperna invaderade landet sommaren 1968 flydde Skvorecký till Kanada med sin familj.
-

Handlingen i boken börjar år 1945- och hur det känns att vara ung och idealistisk i en osäker värld - ja, det tror jag att den här romanen kommer att ge en mycket god bild av.