De flesta som gick i skolan under min tid (många år sedan) har fått läsa Gustaf Frödings dikt om de två stridande gubbarna Jan Ersa och Per Persa- de som aldrig höll fred.
Jan Ersa ägde Nackabyn,
Per Persa ägde Backabyn
i By i Västra Ed.
Jan Ersa,
Per Persa,
de höllo aldrig fred. Var havren god i Nackabyn,
så slog den fel i Backabyn.
Då blev Per Persa vred,
då svor i mjugg Per Persa,
då gren och flen Jan Ersa,
så mun gick halvt ur led.
Hela dikten finns här.
Det där med gubbar som träter och strider är ett tacksamt ämne för poeter och skriftställare. Jeppe Aakjaer utgör inget undantag därvidlag när han skriver om Sören Möller och Stafen Ajlgaard i novellen "Dödsfjender" som finns i samlingen "Fjandboer". Det är mycket underhållande att läsa om alla dumheter som de här båda herrarna hittar på.
Sören Möller är, som namnet förtäljer, mjölnare och han är då rakt ingen fattig man- han ser säkert till att sko sig på de bönder och torpare som kommer till hans kvarn för att få kornet malt till mjöl. Stafen Ajlgaard är också mycket välbeställd, han äger en stor gård.
"Sören Möller var för och lasket med oppustede Kinder og Kartoffelnaese. Hans Hals var naesten i Tykkelse med Hovedet og lod sig kun dreje i Forbindelse med hele Overkroppen. Alle Vegne, hvor man faestede Blikket, laa der Pölser af Fedme under Huden.
Stafen Ajlgaard var derimod pilkmager med en Naese, lang og kroget som et Leblad; han kjendtes dog bedst paa de lange Arme med de udadvendte Hanndflader, der naar han gik, dinglede ved ham som et Par slatne Tröjaermer."
Stafen är mycket snål men han vill absolut inte gälla för mindre rik än sin fiende- det vet alla tiggare och så går de alltid först till Sören för att sedan berätta för Stafen hur väl förplägade de blivit där vid kvarnen. Då kan ju Stafen inte visa sig sämre.
"Tiggeren lettede sköjeragtig paa sin Hue og raabte: "Herren elsker en glad Giver! Herren elsker en glad Giver!"
"Det ved Gud han gjör, Fanden hent, mae!"
De kivas och de bråkar de två herrarna och för det mesta är den Sören Möller som avgår med segern för han är den klart slugare av dem. Men- så går det till slut illa för Sören och han får en våldsam död. Stafen sörjer inte direkt utan säger "Worherr' haar aaltid´wot en gued Mand!". Fast sista ordet i striden får ändå Sören Möller- från andra sidan graven......
"Fjandboer" innehåller fyra noveller och man kan bland annat läsa om vad en bisvärm kan ställa till med för en kärlekskrank man (Eros og Bierne) och om svårigheterna med den tidens nya teknik - oljelampan (Da Lampen taendtes-den berättelsen är min favorit i samlingen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar