Inledningar - några funderingar, några exempel

Jag läser om inledningar i Britt Dahlströms bok (Bara om böcker). Jag nickar instämmande när hon skriver att de flesta böcker kan börja hur tråkigt som helst- läsaren stannar kvar trots det - ofta fångas man in så småningom ändå. Ibland kanske vi har för stort tålamod? (Fast hos mig finns det inte något direkt överskott på just den varan- jag brukar ge boken max 50 sidor- är det inte intressant för mig då - ja, då får det vara. Självplågeri ligger inte för mig och livet är kort.)

Många inledningar har blivit klassiska, odödliga. De flesta kan nog citera/känna igen de första orden i Gösta Berlings saga, Hemsöborna och Anna Karenina. Britt Dahlström visar på några andra inledningsord- sådana som inte ännu fått "odödlighetsstatus" (men kanske förtjänar det). Från Margaret Drabbles "Riken av guld" : "Bläckfisken bodde i en fyrkantig låda av akrylplast med hål för alla armarna" . I "Istid" inleder Drabble så här: "En onsdag under senare hälften av november dog en fasan av hjärtattack, vilket fåglar gör ibland, just som den flög över Anthony Keatings damm- den damp ner och hamnade i vattnet, där han fick se den några timmar senare".

Så funderade jag och roade mig med att rota runt i hyllorna på jakt efter "egna inledningsfynd"- och jo, jag tycker att jag har hittat ett par stycken som förtjänar att framhållas särskilt.

En författare som jag tycker är väldigt skicklig på att hitta bra "börjeord" är Richard Yates. (Hans inledning till "Easter Parade" har redan uppmärksammats mycket)- men även "Disturbing the Peace " rivstartar: " Everything began to go wrong for Janice Wilder in the late summer of 1960. And the worst part, she always said afterwards, the awful part, was that it seemed to happen without warning."

"A Good School" börjar så här intressant: " At fifteen, Terry Flynn had the face of an angel and the body of a perfect athlete. He was built on a small scale , but he was utterly beautiful. Walking fully dressed among his friends, he moved with a light, nimble special grace that set him apart from everyone; just by watching him walk you could picture the way he would leap to catch a forward pass, evade any number of potential tacklers and run alone into the end zone for the winning touchdown as the crowd went wild."

Janet Frame lyckas utomordentligt väl med att dra läsaren in i handlingen i "Till landet är"

"Från den första platsens genomskinliga mörker, innanför den andra platsens ljus och luft, skriver jag ner följande redogörelse med dess blandning av fakta och sanningar och minnen av sanningar och den är ständigt riktad mot den Tredje platsen, där utgångspunkten är myten."

Smaka på de orden. De stannar kvar.

Dino Buzzatis "Tataröknen" (Jag har den bara i engelsk översättning): "One September morning, Giovanni Drogo, being newly commissioned, set out for Fort Bastiani; it was his first posting." (Om "Tataröknen" har jag skrivit här.)

När jag var mycket ung läste jag Theodore Dreisers "Sister Carrie" en bok som väckte stort uppseende när den kom ut år 1900 (Svensk översättning 1928 och den har inte översatts sedan dess, som det ser ut. (Tyvärr). Så här börjar boken om Carrie: "When Caroline Meeber boarded the afternoon train for Chicago, her total outfit consisted of a small trunk, a cheap imitation alligatorskin satchel, a small lunch in a paper box, and a yellow leather snap purse, containing her ticket, a scrap of paper with her sister's address in Van Buren Street, and four dollars in money. It was in August, 1889."

Det här var bara ett par exempel på extra fina inledningar. Det finns säkert många fler och jag tänker fortsätta mitt letande.