söndag 14 november 2010

Jag vill läsa "Det eviga leendet"


Jag har bläddrat och läst i "Lovtal över svenska romaner" av Olle Holmberg. Jag stannade till vid essän om "Det eviga leendet"-en kortroman av Pär Lagerkvist som kom ut första gången år 1920. Inledningsorden som citeras av Holmberg griper tag: " Det var en gång några döda, de satt samman någonstans i mörkret, var visste de inte, kanske ingenstans, de satt och pratade för att få evigheten till att gå".

-

1920... första världskriget var över- otaliga liv hade släckts ut på slagfälten och i skyttegravarna- som om inte dödsängelns marsch därmed var lång nog fortsatte den med spanska sjukan. Jag kan lätt föreställa mig den undergångsstämning som måste ha rått i framför allt Europa under den här epoken. Vart tog alla dessa döda vägen? Nog är det förståeligt att den frågan ställdes och att man så gärna ville tro att de fanns någonstans- bortom regnbågen kanske.... Under den här tiden fick religionen ett verkligt uppsving, spiritismen likaså.

-

I Lagerkvists roman kastar sig en grubblande man ner i en kvarndamm. Han (och alla andra döda) får träffa Gud- ställa frågor om vad som är meningen med världen, livet, skapelsen, människorna- Gud svarar då att "han inte har menat något märkvärdigt; han är en enkel man och han har bara gjort som han har kunnat". (Lagerkvist har gjort Gud till en vedhuggare).

-

Holmberg kallar boken "ett oändlighetsblått fält i den svenska romanlitteraturens intarsia".

-

och jag vill så gärna läsa.....

2 kommentarer:

Anonym sa...

...och nu, nästan tre år senare, har jag läst det här, och "Det eviga leendet" vill jag så gärna läsa också.
Jag läser just nu, och väldigt långsamt för det är så underbart, "Gäst hos verkligheten". Jag känner ingen som vet om Pär Lagerkvist i Tyskland idag - men det är verkligen en poet som inte finns så ofta i världen?
Om man hittar på en sådan poet så är man lycklig - då måste man söka fina platser för att läsa. Så jag skulle ta Lagerkvist-böcker till en "gammal park" i Hamburg, tror jag.

Ingrid sa...

Klemperer: En gammal park tycker jag verkar vara en mycket bra plats att läsa Lagerkvist på. Jag tycker mycket om hans korta berättelser (och framför allt hans lyrik). Det är verkligen synd att inte flera av hans verk kommer i nya utgåvor (men jag tror att det kan vara på gång).