tisdag 30 november 2010

Women Who Read Are Dangerous!


Kan det här va nå't att fundera på- så här i julklappstider....?? (Hittade den på Amazon.uk).

Hmmm ... vad gäller min film-lista....


Jag får nog börja ta tag i den där listan jag la upp den 15 september i år (inspirerad av Sara på Glory Box)- mina filmbiktsfilmer har jag sett (och några till) men det finns många kvar... (alla osedda tänker jag förstås inte "åtgärda" några av dem har jag aktivt valt att inte se- men, som sagt.... många finns kvar.

("City of God" hör till de filmer jag vill se).

He was my brother


Simon och Garfunkel sjunger för att hedra sin vän Andrew Goodman- en av de tre freedom riders som mördades i Mississippi sommaren 1964.
-

-

Mississippi burning- 1964

Howard Zinn och den amerikanska södern


Den amerikanske historikern och författaren Howard Zinn gick bort för ungefär ett år sedan. Efter sig har han lämnat en mängd böcker (allför få är översatta till svenska). Glädjande nog har delar av hans självbiografi kommit ut på Karneval förlag "Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse". Den engelska versionen (det är den jag har läst) har undertiteln "A Personal History of Our Times".

-

Howard Zinn var son till fattiga invandrare från Österrike (far) och Ryssland (mor). Han växte upp i New York (Brooklyn). Som tonåring läste han författare som Upton Sinclair och Steinbeck- och greps av deras skildringar av de fattiga och lottlösa i samhället. Så kom det andra världskriget och Howard Zinn kände att han måste hjälpa till att slåss mot nazismen. Han tog värvning och blev bombflygare. När kriget var slut fick han möjlighet att studera vid universitetet via den s k "GI Bill"- och han utbildade sig till lärare.

-

I sin bok skriver han om sina år vid Spelman College i Atlanta, Georgia- det var där han sökte och fick tjänst år 1956. Spelman College var "a Negro College". Zinn skriver om hur svårt det var för honom och hans familj (hustru och två barn) att hitta någonstans att bo- när presumtiva hyresvärdar fick höra att hans arbetsplats var Spelman College drog de öronen åt sig- det var Zinns första smak av sydstatsmentaliteten. Så här skriver han:

-

" It was as if there was an unwritten, unspoken agreement between the white power structure of Atlanta and the administrations of the black colleges: We white folk will let you colored folk have your nice little college. You can educate your colored girls to service the Negro community, to become teachers and social workers, maybe even doctors and lawyers. We won't bother you. You can even have a few white faculty. At Christmas some of our white citizens may come to the Spelman campus to hear the famous Spelman choir. And in return, you will not interfere with our way of life."

-

Den första verkliga konfrontationen med söderns raslagar kom några månader senare när Zinn beslöt att ta med sina studenter till parlamentsbyggnaden i Atlanta- besöksbänkarna hade en avdelning för vita och en för färgade- detta struntade gruppen i och alla satt sig där de ville. Talmannen fick nästan hjärnblödning och skrek "You nigras get over to where you belong! We got segregation in the state of Georgia!"

-

Så började en kamp mot dessa orättfärdiga raslagar- det blev sit-ins, demontrationer, tal- och givetvis arresteringar en masse. Zinn arbetade oförtrutet vidare. SNCC (Student Nonviolent Coordinating Committee) och NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) kom att få mycket stor betydelse för den framtida utvecklingen i de tre allra "värsta"
sydstaterna (Georgia, Alabama och Mississippi).

-

1963 - Selma, Alabama. Selma (mest känd för sin slavmarknad före inbördeskriget- och som en stad med många lynchingar under förra sekelskiftet) blev nu fokus för en rösträttskampanj. Zinn beskriver våldet och också hur den federala regeringen bara stod och "tittade på" utan att ingripa på något sätt.

-

1964: Hattiesburg Mississippi- Howard Zinn finns bland åhörarna i rättssalen när målet mot Robert Moses ska anhängiggöras. Domaren vill "segregera" rättssalen. Howard Zinn räcker upp handen och säger " Your honor , the Supreme Court of the United States has ruled that segregated seating in a courtroom is unconstitutional. Will you please abide by that ruling.?

(Zinn fick igenom sin begäran).

-

Så skriver han också om morden på de tre unga medborgarrättssförkämparna (Goodman, Schwerner och Chaney) i Nashoba County, Mississipi sommaren 1964. (Filmen "Mississippi Burning" beskriver dessa hemska händelser).

-

Howard Zinn var en passionerad man- en modig man och han inte bara skrev om historia han var med och skapade historia också. Jag minns så väl rapporteringarna från våldet i sydstaterna under 60-talet- det är 50 år sedan nu men det känns väldigt levande och otäckt nära ändå. Howard Zinn skriver med hjärta ,medkänsla och med kraft- framför allt kraft- om den här tiden. Jag kan varmt rekommendera den här boken till alla som vill veta "hur det egentligen var" - dessutom innehåller Zinns biografi ett mycket välskrivet kapitel om hans roll i protesterna mot Vietnam-kriget .

Ryktbara recensioner 1.


I årgång 1947 av All världens berättare hittar jag "ryktbara recensioner" - kända författares kända verk sågas... rejält. Här ett utdrag ur Professor F A Cederschiölds tankar om Strindbergs Röda rummet från Aftonbladet av år 1879.

-

"Vad är väl detta August Strindbergs vidriga arbete annat än en serie av analyserade bitar, utan ringaste sammanhang och utan annat, åtminstone skenbart ändamål än att med ungdomligt övermod fördöma allt omkring sig. Hela detta skriftställeri förefaller icke olikt, då okunniga ungdomar roa sig med att stampa i rännstenarna för att med det orena vattnet nedsmutsa förbigående."

-

Strindbergs Röda rummet läses fortfarande men vem f-n var F A Cederschiöld....

måndag 29 november 2010

Amerikansk historia- Howard Zinn

Den 9 april 1865 gav General Lee upp striden-det amerikanska inbördeskriget var slut. På bilden skakar Sydstaternas Robert E. Lee hand med befälhavaren för "The Army of the Potomac"- Ulysses S. Grant- platsen är Appomattox Court House i Virginia.
-
Kriget förstörde i stort sett hela infrastrukturen i sydstaterna som inte hämtade sig från sviterna på mycket länge - såren sitter i ännu, skulle jag vilja påstå. Den svarta befolkningen blev fortsatt förtryckt och trots reformer på papperet var verkligheten en helt annan. Under 1950- och 60-talet skulle stridigheter blossa upp på nytt- nu i en helt annan form. Civil Rights Movement föddes .
-
Howard Zinn var en av eldsjälarna i denna rörelse och om detta skriver han i sin memoarbok "Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse" (utgiven på Karneval förlag). Jag ska försöka få ihop ett par rader om denna intressanta man och hans starka engagemang för mänskliga rättigheter och "ickevåldslösningar" i morgon.
-
Phil Ochs sjöng om Alabama under denna tid:
-
You know Governor Wallace doesn't mean no harm
Can't you see he's got a lot of charm
He's protecting us Whites, both the rich and poor
Standing in the schoolhouse door
Crackin jokes, talking to Huntley/Brinkley,
serving jury duty,getting re-elected.
-------
You see, Alabama is a Sovereign State,
With sovereign dogs and sovereign hate
They stand for the Bible and the Constitution
They stand against Communist Revolution.
They say "Its Pinkoes like you that freed the slaves!"And they're right.

(Från Talking Birmingham Jam, Phil Ochs).

Det kommer mera....





En blek vintersol försöker att titta fram bakom molnen och allting blir allt vitare... varje dag kommer det ytterligare lite snö...

Tyskspråkigt- Christoph Ransmayr


Christoph Ransmayr (f. 1954) i Österrike finns högt upp på min lista av "vill läsa"-författare. På svenska finns hans "Den sista världen" (1989) och "Isens och mörkrets fasor" (1991). Båda dessa böcker måste man inhandla från antikvariat (eller låna på bibliotek)- Det är ett elände att god litteratur så snabbt försvinner från bokhandelsdiskarna.
-
Jag hittade ett inlägg av Bärbel Westphal som väl beskriver den styvmoderliga behandlingen av framför allt tysk litteratur här i Sverige. Artikeln har några år på nacken men den är tyvärr aktuell ännu.

Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan



Bakom det här gråbeigemurriga bokomslaget döljer sig en juvel till berättelse. (Eller snarare två för boken består av två olika betraktelser). Den första berör mig mest- den som handlar om en enögd kvinna som vandrar genom ett kallt och öde Genève. En kvinna som minns och som reflekterar under vandringens gång- tillbakablickar på ett kärleksförhållande som inte överlevde. Det är svart och sorgligt och med bitande och växande inre kyla. Erdogans språk är vackert och mycket poetiskt - det är en ren njutning att läsa. Den gråa , tråkiga och ogästvänliga staden bildar en ödslig bakgrund till kvinnans tankar. Asli Erdogan är en författare jag kommer att vilja läsa mera av och möjlighet finns för hennes "Staden i den röda kappan" har nyligen kommit ut på Rámus förlag.

-

"Mer än någon annan stad är Genève drömplatsen för planlösa nattliga promenader. Framför allt för att den är så garanterat säker, säker intill tråkighet kanske en del skulle säga. Polisen är välorganiserad för att skydda bankerna som lagt grunden till Schweiz hundraåriga tradition av rikedom och de skulle aldrig låta minsta fågel försvinna utan att ingripa.".

-

"Jag befinner mig på en av de små broarna där floden Rhône förenas med Genèvesjön. Bara några timmar återstår av natten. Mörkret samlar sina sista krafter medveten om att den snart nått sin kulmen. Världen omkring mig är kall, dyster och hemlighetsfull. Jag kommer gående över en bro, är tjugosju år gammal och har bara ett enda fungerande öga."

Jag länkar till Hermia och till Bokstödet som båda har skrivit om Asli Erdogans författarskap.

Jag instämmer för övrigt i Hermias tack till förlaget Rámus som gör det möjligt för oss att ta del av sådana här omistliga böcker.

söndag 28 november 2010

Nyfiken på.... Max Blecher

Max Blecher (1909-1938) var en rumänsk författare. Redan som mycket ung drabbades han av tuberkulos och fick tillbringa en stor del av sitt korta liv på olika sanatorier. En av hans böcker "Händelser ur den omdelbara verkligheten" har nyligen kommit ut i svensk översättning. Bernur skriver om boken här.
-
Mitt intresse väcks- men jag förstår också att detta är en text som det inte går att hasta igenom.

Första advent


Utslagen amaryllis och en stor dito i knopp.... jag älskar dessa julblommor. Ljus och sprakandet från den öppna spisen... en kryddnejliksdoftande apelsin... Gårdagens snö är bortskottad och husdjuret har grävt upp flera stelfrusna tennisbollar- om en stund är det dags för adventskaffe med årets första lussekatter.

lördag 27 november 2010

Oj, vad jag har släpat hem...



"Morgon i Jenin" (bibioteksbok) som jag redan har kastat mig över och slukat 100 sidor av på direkten- mycket givande-sorglig-upprörande läsning!


-




Som jag har längtat efter Rilkes alldeles nyöversatta Duinoelegier (jo, de finns översatta tidigare av bland andra Erik Lindegren) men den här översättningen/tolkningen är gjord av Camilla Hammarström. Bokförlaget Lejd har gett ut. Varje mening talar- varje ord... det är så vackert att ögonen tåras...

-

Jag citerar slutorden:

" Men om de ändlöst döda ville väcka en bild i oss,

se, då visade de kanske på den kala hasselns

nakna hängen, eller

månne regnet som faller över mörkt jordrike om våren.-

-

Och vi, som tänker på lyckan som

stigande, förnam en rörelse,

närmande sig bestörtning,

när något lyckligt faller.

-

Gödel,Escher, Bach an Eternal Golden Braid- en tegelsten på nära 800 sidor av Douglas R. Hofstadter. Petter med bloggen Butter tar ordet har skrivit om boken och en god vän har också rekommenderat den till mig- jag känner stor lust att läsa (men det kommer att gå långsamt).

-



Med mig hem kom också Asli Erdogans "Den mirakulöse mandarinen" (förfärligt fult omslag)- ett fjärrlån från Malmö stadsbibliotek.

Ett förändrat landskap


Stadsparken ser plötsligt helt annorlunda ut....

Aha, här fanns det en boll! Stelfrusen- men vad gör väl det.


Tre böcker som kanske får göra mig sällskap idag

Om hur det var att växa upp under brinnande krig - skildrar Yury och Sonya Winterberg med hjälp av ögonvittnen. De som var barn under 40-talet berättar- och inte bara barn från Tyskland- här skildras också intryck från England, Frankrike, Polen, Ukraina och Vit-Ryssland.



Howard Zinn är nog mest känd här i Sverige för sin "A People's History of the United States" (som finns i svensk översättning och den gavs även ut i pocket men med förbålt liten stil... nästan omöjlig att läsa)- Nu ges Howard Zinns memoarer ut (Han gick bort i år) och de finns i svensk utgåva (Karneval förlag)- "Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse". Howard Zinn var en passionerad man och en man som inte var rädd att stå upp för sina åsikter.
"I write this book about law and justice, about prisons and courts- and we have more prisons than ever before, and the courts still pretend to "equal justice". It is the poor, the nonwhite, the nonconformists, the powerless who go to prison while corporate thieves and government architects of war remain at large" (från den amerikanska upplagans förord).
I "Människornas jord" av Pramoedya Ananta Toer (del ett i hans Buru-kvartett) talades det mycket om Multatuli (Eduard Douwes Dekker) och hans svidande uppgörelse med det nederländska kolonialsystemet som han skildrade i sin bok "Max Havelaar" . (boken kom ut 1860). Satir, stridsskrift... det är i vart fall som helst en odödlig klassiker som finns i Atlantis fina bibliotek "Atlantis väljer ur världslitteraturen".
-
Innan himlen mörknar ännu mer ska jag iväg och hämta dels två beställda låneböcker dels ett par böcker på posten. Sedan får det snöa bäst det vill.

Lördagstankar

( En hippeastrum- lånad från Wikipedia)
-
Utanför mitt fönster en blygrå himmel som förebådar mera snö- som om det inte räckte med det som föll under natten.... det skånska begreppet "fyk" har väl aldrig varit bättre illustrerat än just nu. Stora drivor ligger olämpligt placerade lite varstans och hunden surar för att hans bollar plötsligt har försvunnit. Inomhus lyser två små röda amaryllis upp tillvaron och den öppna spisen är iordningställd och redo att eldas i. Vintern har kommit tidigt i år här nere på näset.

fredag 26 november 2010

Nu inne på årgång 1947...


Och det är bara att kallt konstatera att den här typen av tidskrifter kommer inte att ges ut mer. Tyvärr- men det skulle säkert inte löna sig. Man får vara mycket glad om man kan komma över några exemplar antikvariskt eller på någon loppmarknad. Jag vårdar de årgångar jag har mycket ömt. I varje årgång har jag hittat minst ett par författare som jag känner att jag absolut vill stifta närmare bekantskap med- ofta visar det sig svårt- antingen finns inget översatt eller så göms eventuella svenska översättningar långt inne på något magasin på något avlägset bibliotek. I lyckosamma fall klarar jag (förhoppningsvis) av att läsa på originalspråket. (Men jag behärskar ju inte några mängder av språk precis.)
-
All världens berättare har en så härlig blandning av skönlitteratur, lyrik, filosofi, essäer, tankar... anekdoter... och trevliga illustrationer finns det också- plus att varje författare (vars verk presenteras) får en kort introduktion.
-
I januarinumret (1947) skriver Georg Svensson så här om Evelyn Waughs "Brideshead Revisited" - ""En förlorad värld" som kom ut på svenska 1946, är en delvis överornerad och genom sin snobbistiska människouppfattning irriterande roman om en katolsk engelsk aristokratfamilj under mellankrigstiden och de människor som dras in i deras överspända, dekadenta sfär, alltsammans skildrat för att visa hur det gudomliga driver igenom sin vilja i en hednisk värld".

Några ord av Dorothy Parker



(1893-1967).

-

Här ett porträtt av Oscar Wilde:

"If with the literate, I am

Impelled to try an epigram,

I never seek to take the credit;

We all assume that Oscar said it."

-

Om skoltiden: "Det enda jag lärde mig i skolan var, att om man spottar på ett blyertsradergummi så raderar det ut bläck."

-

Jeder stirbt für sich allein ("Alone in Berlin") av Hans Fallada

Rudolf Ditzen (Hans Fallada) levde mellan 1893 och 1947. Han tillhörde de författare som stannade kvar i Tyskland under hela kriget- och som försökte att klara livhanken genom att skriva "oförarglig litteratur"- trots dessa försök blev Fallada snabbt ändå persona non grata i nazisternas "tusenåriga rike."
-
"Jeder stirbt für sich allein" (Alone in Berlin) kom att bli hans sista bok och det var också den första tyska boken som handlade om "den vanlige mannens motstånd mot nazismen". Boken är lång- nära 600 sidor men den är inte svårläst. Fyra tematiska delar som i sin tur är indelade i ganska korta kapitel gör att handlingen rör sig snabbt och växlande genom sidorna. Persongalleriet är rikt och ofta blir det obehaglig läsning. Vi rör oss bland lögnare, opportunister, sadister, snyltare, angivare och suputer. Jo, det finns några "anständiga" människor med i handlingen också. (Huvudpersonerna Otto och Anna Quangel hör till dem).
-
Otto och Anna Quangel är ett strävsamt medelålders par- de har inte funderat så mycket på politik och det som händer i deras land- men så stupar deras ende son- Ottochen- på västfronten och då tänds vreden hos dem båda. De börjar skriva vykort med anti-nazistiska texter på som placeras ut på diverse platser i Berlin.
-
Kring huvudpersonerna finns också ett "sidogalleri" med viktiga bifigurer- även dessa får vi följa i med - och (oftast) motgång. Hopplösheten vilar tungt över berättelsen som ofta är mycket brutal. Man kan verkligen tala om "lives of quiet desperation". Rädslan finns överallt. Barn anger sina föräldrar och man måste hela tiden vara mycket vaksam på vad man säger och vad man gör.
-
Här talar domare Fromm (en av de anständiga personerna i boken) " One after the other," Judge Fromm said softly. "One after the other. The house is emptying. The Rosenthals, the Persickes, Borkhausen, Quangel- I'm almost on my own here. Half the population is set on locking up the other half. Well, it can't go on like this much longer. At any rate, I will remain here; no one is about to lock me up..." He smiles and nods. "The worse it gets, the better it will be. The sooner it will all be over."
-
De sista sidorna andas hopp- kriget är slut och världen har förändrats-
-
" But we don't want to end this book with death, dedicated as it is to life, invincible life, life always triumphing over humiliation and tears, over misery and death."
-
Den här upplagan av boken (Penguin) har också ett fint efterord. Missa inte denna verkligt läsvärda berättelse om ett samhälle som vi inte bör glömma. "Alone in Berlin" lämnar ingen läsare oberörd. När får vi se den i svensk översättning?
-
"Alone in Berlin" har varit en av mina största läsupplevelser i år.
-
On Word Arts har också läst.

Den sårbara supermakten av Erik Åsard

"Den sårbara supermakten" är väldigt välskriven och mycket lättläst (utan att på minsta sätt vara trivial). Nu är den min kvällslektyr och jag har svårt att lägga den ifrån mig.

-

Kapitel två handlar om Medier och politik i USA och framför allt om hur televisionen kom att ändra hela mediesituationen på ett oerhört omstörtande vis. Amerika låg långt före resten av världen och år 1956 (när vi knappt visste vad TV var i Sverige) såldes cirka 20 000 Tv-apparater per dag i USA. År 1960 hade nio av tio amerikanska hem en TV-apparat. Program i televisionens bandom var t ex Lucy show (I love Lucy), Leave it to Beaver och för barnen fanns "Howdy doody".

-

Tv-nyheterna i USA har alltid varit styvmoderligt behandlade - de så kallade nyhetsankarna stjäl "showen"idag kan man väl säga- men Edward Murrow och Walter Cronkite stod i en klass för sig i TV:ns barn-och ungdom. Edward Murrow vågade t ex sätta sig upp mot Joseph McCarthy - och år 2005 kom en film (i regi av George Clooney)- Good Night and Good Luck." Jag kommer själv aldrig att glömma Walter Cronkite, rörd till tårar, rapporterande att President Kennedy avlidit. När Cronkite gick bort sommaren 2009 blev det stora rubriker över hela USA.

-

År 2000 var min man och jag på resa i Vermont och övernattade i den trevliga lilla staden Putney . Här kom vi i slang med en äldre herre som fällde yttrandet "Ronald Reagan made it OK to be an asshole". Hur Reagan förtjänade detta epitet kan man läsa på sidan 46 i Åsards bok. Reaganadministrationen lät nämligen avskaffa den så kallade "Fairness Doctrine".

-

"Fairness Doctrine" hade 60 år på nacken och den föreskrev att " eftersom antalet frekvenser var begränsade måste alla med sändningstillstånd ägna rimlig tid åt diskussioner om viktiga samhällsfrågor. Den stadgade vidare att personer som blivit attackerade i etern hade en rätt att replikera. Avsikten var att belysa olika sidor av varje fråga och ge människor med olika uppfattning en möjlighet att göra sina röster hörda. Efter regleringen hade avskaffats blev det fritt fram att sända den typ av ensidiga och högröstade pratprogram i radio och tv som etern i dag översvämmas av." (Mina egna tankar går genast till kanaler som Fox News. )

-

Mitt nästa kapitel i boken handlar om dödläget i Washington- det ser jag fram emot att läsa i kväll.

-
Putney, Vermont. (från Wikipedia).

torsdag 25 november 2010

En dag som denna...


när små ilskna iskristaller piskar mot kinderna och när mörkret sänker sig redan klockan halv fyra... ja... då känns det trösterikt att tänka på ett blommande äppelträd och att någonstans i allt detta kalla och mörka finns det faktiskt ett frö till en ny vår... och jag läser en av Rolf Jacobsens många undersköna dikter...
-
When the apple tree blooms,
the moon comes often like a blossom,
paler than any of them,
shining over the tree.
-
It is the ghost of the summer,
the white sister of the blossoms who returns
to drop in on us,
and radiate peace with her hands
so that you shouldn't feel too bad when the hard times come.
For the Earth itself is a blossom, she says,
on the star tree,
pale with luminous
ocean leaves.
-
Rolf Jacobsen

Nostalgi- en tillbakablick...




En gång i tiden sände svensk television ett program som hette "Kvitt eller dubbelt" - man kunde delta om man var "specialist" på något speciellt område och högsta vinsten var 10 000 kronor (detta var i slutet av 50-talet och det var väldigt mycket pengar då). Serien blev väldigt populär och den gick under ganska många år. Den förste programledaren hette Nils Erik Baehrendtz.
-
Jag minns speciellt en dansk gentleman som tävlade i ämnet Napoleon Bonaparte. Under tävlingens gång blev han ansatt av programledaren som undrade om inte Bonaparte var en ganska otrevlig typ, diktatorsaktig- sådär- och om inte man då lika gärna kunde tävla i kunskap om Hitler? Svaret kom direkt : "Hitler? Han kom sgu fra rennestenen!!"
-
I klippet ovan är det Ulf "Hajen" Hannerz som tar hem storkovan. Året var 1957....

Ett kort besök i den lokala boklådan


Den är förstås mera pappershandel än bokhandel och jag kom ut tomhänt. Det som fick mig att lite haja till var historiehyllan (den är ganska stor- förhållandevis-)- du milde tid vad mycket biografier det har kommit ut över högt uppsatta nazistgubbar . Nej- jag vill INTE läsa om Himmler och/eller Göbbels. Inte heller om Hitler(såvida det inte är Alan Bullock's gamla klassiker). Jag mår faktiskt lite lätt illa bara av att läsa titlarna.

-

Jag läser däremot gärna Hans Falladas bok om denna hemska tid i Tysklands historia- "Jeder stirbt für sich allein" (Alone in Berlin). Jag har inte många sidor kvar och det är en skakande upplevelse att ta sig igenom den här berättelsen. Jo, jag kan tänka mig att "så här var det". Många tankar väcks. Jag kommer att skriva några rader om min läsupplevelse inom kort. Falladas bok förtjänar många läsare- (i England har den fått det i alla fall!).
-
På fotot ovan Sophie Scholl som var aktiv deltagare i mostståndet mot Hitler i "Den vita rosen". Hon tillfångatogs och avrättades- hon blev giljotinerad. Hon var bara 21 år gammal.

onsdag 24 november 2010

Filmatiserad Enid Blyton


Jag råkade hitta den här filmen när jag fladdrade runt på nätet- funderar på om den kan "va nåt". Enid Blytons "fem-böcker" var väldigt populära under min barndom (jag läste dock inte så många själv)- och författarinnan själv verkar ha haft ett intressant liv. Hon skrev visst över 600 böcker!! Tala om att vara produktiv. Jag läser också att Enid var skilsmässobarn under en tid då detta inte var vanligt (början av 1900-talet). Som barn fick hon aldrig lov att ha husdjur vilket hon tydligen kompenserade sig för längre fram (hon hade ett helt menageri...).
-
Kanske slår jag till och skaffar den här filmen- Helena Bonham Carter brukar vara duktig.

En hälsning från den sydvästligaste delen av vårt avlånga land





eller ringblommans sista suck... I stadsparken var allt pudrat med florsockerliknande snö och det var lä för den nordliga vinden....Hägern som vi mötte igår har nog flaxat iväg till flommarna.

Nyfiken på.... Matilde Serao

Matilde Serao (1856-1926)- född i Grekland men kom att bosätta sig i Neapel (fadern var italienare). Hon började som journalist och skrev socialreportage från Neapels slum- (bland annat om kolerans härjningar år 1884). Hon gav sin röst åt de svaga i samhället- och skrev både noveller och romaner. Serao grundade två tidningar "Il Corriere de Napoli" och "Il Mattino "
-

Ett flertal av Matilde Seraos böcker finns översatta till engelska.

Äntligen


Nu har jag börjat läsa "Alone in Berlin" (Jeder stirbt für sich allein) av Hans Fallada. En bok som handlar om en mans kamp och motstånd mot nazismen - under angiveriets tid. En svart berättelse om en svart tid i Tysklands historia. "Jeder stirbt für sich allein" kom att bli Falladas sista bok.

Vintern är här

Nåja, riktigt lika mycket snö kom det inte under natten men nästan. Kall nordanvind och fyk- då är det inte så roligt att gå långa promenader men har man hund är det bara att bylta på sig och traska iväg.
-
Två stora korgar med ved har släpats in och de lär nog komma väl till pass snart. Kung Bore attackerar under många dagar framåt har jag förstått. Levande ljus- och amaryllis i knopp- ett par hyacinter.... ja, så känns det lite lättare att uthärda denna mörka och kalla årstid.

tisdag 23 november 2010

Hellmut von Cube


Jag nedkallar min välsignelse över "All världens berättare" som innehåller så många fina berättelser av så många likaledes fina författare. Jag är fortfarande fullt sysselsatt med årgång 1946 och här (i juninumret) hittar jag en så rörande och vacker liten berättelse- författad av Hellmut von Cube. Jag citerar presentationen: Hellmut von Cube hör inte till de diskuterade namnen i tysk litteratur. Hans böcker som alltid rör sig på strängt neutral mark, når stora upplagor i hemlandet mest för att de tillfredställer det romantiska draget hos läsarna. Den här reproducerade bagatellen är hämtad ur "Tierskizzenbüchlein", en fullträff inom sin art, där fåglar, kattor, kor och hundar presenteras på traditionellt sätt, men där författaren därutöver förstått att ge dem en fascinerande personlig touche".
-
Den lilla berättelsen i AVB handlar om en hund- (som blir en änglahund) och den är verkligen rörande och vackert skriven. Bodil Zalesky har översatt en verkligt underbar skiss av von Cube- om nattfjärilar. Denna lilla bok kommer jag inte att kunna motstå- och den är redan placerad på min önskelista.

Essäer att ta till sitt hjärta


Carl-Johan Malmbergs "M". Jag läser mycket långsamt och har mycket kvar att njuta av. För njuter gör jag och jag lär mig något med varje essä. I "Jagad av ett citat" skriver Malmberg om Beckett och hans pjäs "Alla dem som falla"- Om sökandet efter just ett specifikt citat- och var det kan tänkas komma från ursprungligen. Gåtan får sitt svar omsider.... och med det också en nyckel till Becketts "tankeverkstad". John Ford (Elisabethansk dramatiker) står bakom följande rader (från "The Lover's Melancholoy")
-
"If thou canst wake with me, forget to eat,
Renounce the thought of greatness, tread on fate,
Sigh out a lamentable tale of things
Done long ago, and ill done....
Thou shalt be a companion fit for me"
-
(citerad på sidan 35 i "M" av Carl-Johan Malmberg).

Om bestseller-listor från när och fjärran




Inte oväntat toppas de svenska bestsellerlistorna (skönlitteratur) just nu av Sigird Combüchens "Spill" och flera böcker av Vargas Llosa finns också där. Vad läser man på andra håll i världen? Jag blev nyfiken och plöjde igenom Amazons sidor (ja, Japan och Kina fick jag hoppa över....).



-



Ken Follett ligger mycket bra till på de flesta håll - det är hans "The Pillars of the Earth"- en tegelsten som berättar Europas omvälvande 1900-talshistoria sedd genom ett antal familjers (från skilda länder) ögon. Ken Folletts bok finns översatt till svenska "Giganternas fall". (Den kommer säkert ut i pocketupplaga).


-

Stieg Larssons böcker toppar också oväntat många listor.

-

I England läser man just nu helst "One Day" av David Nicholls. Jag noterar att Hans Falladas "Alone in Berlin" fortfarande ligger högt på topplistorna (nr 46) och den har varit där i nära ett helt år. Inte illa för en bok med så många år på nacken.

-

I USA läser man förstås George W Bushs biografi- annars slås jag av Mark Twain (också en biografi) som ligger bra placerad.

-

Tyskland? Jodå- Ken Follett... och Kate Mortons "Der verborgene Garten" ("The Forgotten Garden")("Den glömda trädgården"- svensk pocketutgåva finns)


-

Frankrike - här blir det riktigt intressant med tre prisvinnare bland de tio bästsäljande (Prix Goncourt, Prix Femina och Prix Renaudout).

-

På första plats finns "La carte et la territoire" av Michel Houllebecq (vinnare av årets Goncourt-pris) lite längre ner hittar jag "Purge" (Utrensning) av Sofi Oksanen- vinnare av årets Prix Femina och tätt följd av "Apocalypse bébé av Virginie Despentes - vinnare av Prix Renaudout.

På listan återfinns också Katarina Mazettis "Le mec de la tombe d'à ¨côté" (Grabben i graven bredvid).

-

Canada- förutom Stieg Larsson toppas listan av en författarinna med ett norskklingande namn Johanna Skibsrud- och hennes prisvinnande roman "The Sentimentalists". Plats nummer fem intas av "Secret Daughter" av Shilpi Somaya Gowda.

-

Italien har författare som Banana Yoshimoto och José Saramago mycket högt på bestsellerlistorna. Anne Holt ligger också bra till!

Jag gratulerar jag också...

men jag kommer inte att läsa "Spill". I varje fall inte på länge än. Sigrid Combüchens böcker brukar inte vara "my cup of tea". Det är något med hennes sätt att skriva som inte fångar mitt intresse alls. Tyvärr- jag hade väldigt gärna velat tycka om- men det gör jag alltså inte.
-

måndag 22 november 2010

Heinrich Heine-i svensk översättning

Den här boken är nu min- den damp ner i lådan i förmiddags (från AdLibris). Nils Johansson har översatt och tolkat flera av Heinrich Heines dikter- dessutom har han skrivit fina kommentarer och förklaringar. Priset är överkomligt- lite över 100 kronor.
-
Här Heines gravskrift på gravvården i Paris (Cimitière Montmartre):
-
Var blir vilan en gång funnen,
för den vandringströttes stoft?
Under Söderns palmer vunnen,
invid Rhen bland lindars doft?
-
Grävs jag ned i ökensanden
någonstans av okänd hand?
Eller jordas jag på stranden
av ett hav i vindströdd sand?
-
Lika gott! Guds himmel vinkar
lika vänligt där som här,
och som gravars lyktor blinkar
nattens hela stjärnehär.

Hans Falladas bok "Jeder stirbt für sich allein"/Alone in Berlin


Den här boken uppmärksammade mig Sören/Linse på- när han berättade om en resa till London på sin blogg. Hans Falladas "Alone in Berlin" är nämligen en stor bestseller i England (ja, gå in och kolla på Amazon.uk så får ni se...). Jag blev väldigt nyfiken och beställde hem boken. Nu ligger den och väntar på mitt läsbord.
-
Yrla på On Word Arts har redan läst- och skrivit en fin recension. Läs och bli inspirerad- ( det har jag blivit!).

All världens berättare- årgång 1946

I juninumret hittar jag ett klassiskt kåseri (Konsten att bo på sommarnöje)av Hasse Z (Zetterström) 1877-1946. (Jag har en hel liten samling av Hasse Z:as skrifter- och jag vårdar dem ömt. )Hasse Z grundade det eminenta bladet "Grönköpings Veckoblad" en gång i tiden och han var också synnerligen involverad i Söndags Nisse.
--
Jag citerar från presentationen i AVB: " Gapflabbets ha-ha och hånfnissets hi-hi avvisades tåligt med bestämt av denne försynte skämttidningsredaktör, som rörde sig vapenlös bland de nationella fördomarna. Det var nätt och jämnt att man anade den milda men nålvassa ironin bakom de mjuka predikantmaneren eller de lättretade nerverna under masken av Buster Keatonsk oberördhet"
-
Här några smakprov på Hasse Z:as stil: (från "Konsten att bo på sommarnöje"
-
Badhuset
-
hålles öppet vid olika tider, de s.k. badtiderna, och genom väggen är ett hål borrat på snedden, ty grannens son är vindögd.
Herrarnas badtimme är på morgonen och damernas kl.3, när ångbåten passerar. De, som ej äro simkunniga, kunna hålla sig i repet som hänger mittöver bassängen. På detta sätt bada de bara undre delen av kroppen, men de som ha stora fötter och någon tid varit anställda på cirkus, kunna binda repet om vristerna och på så vis bada övre delen av kroppen.
Simkostymer i smakfulla färger används endast av de yngre damerna, och när hr Petterson badar stiger vattnet 4 fot. De badande få hålla sig med egna handdukar och grannens son med skjortan. Efter badet tages en värmande kall sup.
-
Mjölken
-
avlämnas varje kväll av mor Stina, som är så darrhänt, att när hon hällt upp 10 liter, så äro de två sista redan smör.
-
Hasse Z:as böcker (samlingar) finns nog bara att få antikvariskt idag. På biblioteken finns han representerad men böckerna är mestadels förpassade in på magasinen.

Afrikanska ordspråk

(bilden är lånad)
-
Jag bläddrar i mina gamla "All världens berättare"... och hittar en sida med Afrikanska ordspråk i juni-numret 1946.
-
Den som inte talar om det för dig, är inte din vän.
-
Man älskar inte en människa, om man inte kan ta emot något av henne.
-
Du må döma den du älskar, men du kommer att betala hans böter.
-
Bröder älska varandra, om den ene är lika rik som den andre.
-
Barnet hatar den, som ger det allt det vill ha.

söndag 21 november 2010

Ja, vad ska jag plocka ur min hög härnäst?




Jag konstaterar att det börjar ta slut på mina science-fiction-böcker (jag får nog proviantera med lite nytt snart) men det finns ju annat i högarna... kanske blir det Orhan Pamuks "Oskuldens museum" (den köpte jag för den fanns i billig pocketutgåva)- eller Wells Towers "Everything ravaged, everything burned"- och så har jag en tysk roman Ilse Aichingers "Die grössere Hoffnung"- en bok som kom ut år 1948- och innan ordet Holocaust hade fått spridning- "Die grössere Hoffnung" handlar om hopp och förtvivlan (mest det senare) i Hitlertidens Österrike. Huvudpersonen är en ung flicka som får utstå förföljelse för att hon är halvjudinna. Boken är till mycket stora delar självbiografisk. Med risk för att låta mycket tjatig... men varför i hela fridens namn har inte detta klassiska mästerverk blivit översatt till svenska?

The eight defects: från the Book of Chuang Tzu


1. To be involved with affairs that are not yours is to be overbearing.
-
2. To draw attention to yourself when no one wants you is to be intrusive.
-
3. To suck up to someone with speeches designed to please is to be sycophantic.
-
4. Not to distinguish between good and evil in what others say is to be a flatterer.
-
5. To gossip about other's failings is to be slanderous.
-
6. To separate friends and families is to be malevolent.
-
7. To give false praise in order to hurt others is to be wicked.
-
8. Having no concern for right or wrong, but to be two-faced in order to find out what others know, is to be treacherous.