Jag konstaterar att det börjar ta slut på mina science-fiction-böcker (jag får nog proviantera med lite nytt snart) men det finns ju annat i högarna... kanske blir det Orhan Pamuks "Oskuldens museum" (den köpte jag för den fanns i billig pocketutgåva)- eller Wells Towers "Everything ravaged, everything burned"- och så har jag en tysk roman Ilse Aichingers "Die grössere Hoffnung"- en bok som kom ut år 1948- och innan ordet Holocaust hade fått spridning- "Die grössere Hoffnung" handlar om hopp och förtvivlan (mest det senare) i Hitlertidens Österrike. Huvudpersonen är en ung flicka som får utstå förföljelse för att hon är halvjudinna. Boken är till mycket stora delar självbiografisk. Med risk för att låta mycket tjatig... men varför i hela fridens namn har inte detta klassiska mästerverk blivit översatt till svenska?
