Både Goethe och Schiller står staty i Weimar
Den enda svenska översättningen av Schillers klassiska verk "Die Räuber"(jag har i alla fall inte hittat flera) är från 1917. Med tanke på att detta drama har haft så stor betydelse och lovprisats så mycket tycker jag onekligen att den styvmoderliga behandlingen är synnerligen oförtjänt. "Die Räuber" kom ut redan 1781 och sattes upp så gott som omedelbart (1782) och visades i Mannheim. Det blev stor succé.
"Sturm und Drang"- är det- för det stormar (ordentligt) och så längtas det också- det är ett känslosamt drama men under ytan är det höga värden som avhandlas.
I fokus står familjen Moor- pappa Maximilian och sönerna Karl (den äldre) och Franz. Sönerna representerar två helt olika typer. Karl är den vackre, den idealistiske- faderns favorit. Franz den yngre (mindre vacker) som svartsjukt intrigerar och som sätter pengar och makt överst på sin önskelista. Karl har lämnat hemmet och han framlever sitt liv i Böhmens skogar som en slags Robin Hood med sitt band av lojala rövare. Under tiden lyckas Franz lura fadern och spärra in honom i ett torn där han lämnas att försmäkta i sin ensamhet. Franz försöker även locka till sig Karls älskade, Amalia.
Intriger, förvecklingar- slutet blir inte lyckligt (givetvis). Kvar står stora frågor: Vad är gott? Vad är ont? Vad får man göra i det godas namn? Skall ändamålen helga medlen? Ska man sätta "kampen för "allas" väl " före den egna kärleken? Var går gränserna? Vem får ta sig rätt? "Die Räuber" är en ständigt aktuell bok.
"Och även jag är en god medborgare. Uppfyller jag icke den rysligaste lag? Vördar jag den icke? Hämnar jag den icke? - Jag kommer ihåg, att jag där borta talte med en fattig man, som arbetar för dagspenning och har elva levande barn. Man har utsatt ett pris av tusen dukater åt den, som överlämnar den store rövaren levande. Den mannen vill jag hjälpa."
Karl Moor (Femte akten, åttonde scenen) ,Rövarbandet.
"Die Räuber" filmatiserades 1914 med Mary Fuller i rollen som den trofasta Amalia.
