Vad man kan hitta i hemmets dolda vrår

Du Fu, kinesisk poet 712-770 (han levde underTang-dynastin). Han har kallats för Kinas Virgilius (bland annat).

I All Världens Berättares julnummer från 1949 hittar jag en rubrik "Kinesisk dryckespoesi" och här är flera kinesiska poeter inblandade. Översättning och tolkning är gjord via franskan och av Gustav Sandgren. Poeten Du Fu har skaldat om "Åtta odödliga drinkare" - och jag gör ett eget urval:

"Ho-Tchi-Tang, evinnerligt rumlande, vaggande alltid som en båtroddare. En kväll då han var drucknare än vanligt föll han i en pöl. Där ligger han nog ännu.

Ministern Li-Ti-Chy kunde svälja hundra bäckar. Han gjorde lätt av med tio tusen tsien och lät proklamera att han gärna högg huvudet av köpmän som förde tvivelaktigt vin.

Under inflytandet av ett enda mått vin kunde Li-Tai-Po skriva tre hundra verser. En dag då han festade i en taverna i Tchangnan, sände kejsaren order att han genast skulle komma till palatset: " Säg kejsaren", sade Li-Tai-Po, "att Li-Tai-Po sitter till bords med gudarna."

Även om jag ibland försöker göra dessa berömda män rättvisa i dryckjom, kan jag inte räkna mig till dem. Jag berusar mig oftast med en månstråle."

Några till av Du Fus dikter finns faktiskt i svensk översättning- "Hoppande fisk/Vilsegången hund" heter en liten samling från 1970 (tolkning från engelskan av Gunnar Blomqvist).

Kan man tänka sig att läsa på engelska finns det betydligt mera att välja på. Du Fu skrev sannerligen inte bara om drinkare- han har också diktat om natur, vänskap och om livets förgänglighet.

人生不相見， It is almost as hard for friends to meet
動如參與商。 As for the morning and evening stars.
今夕復何夕， Tonight then is a rare event,
共此燈燭光。 Joining, in the candlelight,
少壯能幾時， Two men who were young not long ago
鬢髮各已蒼。 But now are turning grey at the temples.
訪舊半為鬼， To find that half our friends are dead
驚呼熱中腸。 Shocks us, burns our hearts with grief.
焉知二十載， We little guessed it would be twenty years
重上君子堂。 Before I could visit you again.
昔別君未婚， When I went away, you were still unmarried;
兒女忽成行。 But now these boys and girls in a row
怡然敬父執， Are very kind to their father's old friend.
問我來何方。 They ask me where I have been on my journey;
問答乃未已， And then, when we have talked awhile,
兒女羅酒漿。 They bring and show me wines and dishes,
夜雨翦春韭， Spring chives cut in the night-rain
新炊間黃粱。 And brown rice cooked freshly a special way.
主稱會面難， My host proclaims it a festival,
一舉累十觴。 He urges me to drink ten cups --
十觴亦不醉， But what ten cups could make me as drunk
感子故意長。 As I always am with your love in my heart?
明日隔山嶽， Tomorrow the mountains will separate us;
世事兩茫茫。 After tomorrow - who can say?

Dikten ovan är hämtad från Wikipedia och där kan man läsa mycket mera om poeten Du Fu.

Året var 1950

All världens berättares julnummer för år 1950  (omslaget är gjort av Bertil Bull Hedlund) är mycket innehållsrikt- bland annat finns ett smakprov från Vilhelm Mobergs "kommande roman" (Invandrarna) och dikter av Gunnar Ekelöf,  Bengt Anderberg och Sidney Keyes.

Vem var då denne Sidney Keyes? Honom hade jag inte hört talas om utan jag var tvungen att fladdra runt på nätet ett tag. Keyes var född år 1922 och hans liv blev mycket kort. Lite av ett underbarn var han och han hade börjat studera vid Oxford när han fick för sig att ta värvning (han kom från en familj av militärer). I april år 1942 skickades han till Tunisien och två veckor senare - han skulle just fylla 21- stupade han. Kvar finns två diktsamlingar The Cruel Solstice och The Iron Laurel. Båda har getts ut i en samlingsvolym och finns att köpa via nätbokhandeln (på originalspråket, engelska). Det finns en svensk samling av Keyes dikter också (utvalda) från 1950 i tolkning av Carl Magnus von Seth.

Trädgårdsmästaren

Om du vill komma hit en sådan dag
som denna, mellan blå och skära rader
av hyacinter, skall jag bli din älskare,
Det blänker om min sko som trampar gruset,
O kom, ty detta är din dag.

Om likt ett ådrat löv du lade handen
på min finskurna hand, jag skulle smeka
dess linjer, och det skulle vara nog.
Jag ser en bladlus krypa över rosen.
Som lövet glider mig tiden ur handen.

Säg liknar du en tyst och blekögd ängel
som följer barnen? Är ditt ansikte en blomma?
Nu lämnar älskare och trashank parken.
Du kommer ändå inte. Porten stängs.

O fruktansvärd är drömmen om en ängel.

(tolkat av Lars Gustav Hellström).

Four postures of death av Sidney Keyes
 
He said, “Dance for me,” and he said
“You are too beautiful for the wind
To pick at, or the sun to burn.” He said
“I’m a poor tattered thing, but not unkind
To the sad dancer and the dancing dead.”

So I smiled and a slow measure
Mastered my feet and I was happy then.
He said, “my people are gentle as lilies
And in my house there are no men
To wring your young heart with a foolish pleasure.”

Because my boy had crossed me in a strange bed
I danced for him and was not afraid.
He said, “You are too beatuiful for any man
To finger; you shall stay a maid
For ever in my kingdom and be comforted.”

He said, “You shall be my daughter and your feet move
In finer dances, maiden; and the hollow
Halls of my house shall flourish with your singing.”
He beckoned and I knew that I must follow
Into the kingdom of no love.
”            

—

Möten med Strindberg

År 1949 firades 100-årsdagen av Strindbergs födelse och den fina tidskriften All Världens Berättare inledde året med en artikel titulerad "Hur de mötte Strindberg".

Fem författare berättar om den betydelse Strindberg haft i deras liv. Jag fastnar för Stig Dagermans tankar om den store skalden.

Stig Dagerman skriver att han står i stor tacksamhetsskuld till Strindberg som var den förste diktare som betydde något för honom. Strindberg hjälpte honom "att vara mig själv i ett ögonblick då alla andra och allt annat ville att jag skulle vara annorlunda." Så nämner Dagerman en dikt - "Vargarna tjuta"

Vargarne tjuta på Skansen,
isarna råma på sjön,
furorna knaka i backen,
tyngda av första snön.

Vargarne tjuta i kölden,
hundarne svara från stan;
solen gick ner efter middan,
natten börjar på dan.

Vargarne tjuta i mörkret,
gatornas lyktor sitt ljus
sända som norrsken i höjden
över de hopar av hus.

Vargarne tjuta i gropen,
nu de få blodad tand,
längta till fjäll och till urskog,
när de se norrskensbrand

Vargarne tjuta på berget,
tjuta sig hesa av hat,
mänskorna gav dem för frihet
tukthus och celibat.

Dagerman skriver också om hur han under kalla vinterkvällar brukade gå längs gatorna i Stockholm- och han tyckte sig höra de där vargtjuten från både sig själv och ett brinnande, skövlat Europa. "Den Strindberg jag älskade var ynglingen Strindberg, den ensamme, smalaxlade, frysande, han som under livets vinternätter kunde värma sina händer vid hoppet om att en gång få tända en jätteeldsvåda av allt kallt, grått, murket, trist och smutsigt. Denne yngling förstod jag och älskade jag som bara en yngling kan förstå och älska en annan yngling.

De övriga fyra författarna som skriver om Strindberg i artikeln är: Jan Fridegård, Herbert Grevenius, Eyvind Johnson och Gustav Hedenvind-Eriksson.

Om jag själv fick välja något av Strindberg skulle det nog bli hans "Mäster Olof". (Det var icke segern jag ville- det var striden).

Tidsresor och kinesiska pikanterier

I All världens berättare (årgång 1950- en riktigt fin årgång)- hittar jag två spännande titlar- de är inte recenserade i tidskriften men påannonseras väldeliga. René Barjavel verkar vara mest känd för sina science fiction- böcker (han skrev en del om tidsresor, bland annat) men den bok som det skrivs så mycket om i AVB är en, som jag förstår det ,"vanlig" roman -"Jean och Marie". Den får mycket god press i Svenska Dagbladet och även i Aftonbladet (där den recenserats av Sven Stolpe som skriver så här " Barjavel är lika skicklig som Sartre och Camus men en större konstnär. I denna rika roman finns inte en sida som icke är beundransvärd. Den är en höstens stora skönlitterära nyheter. Man läser den gripen och rörd"

Jean och Marie : roman / till svenska av Karin Stolpe
Barjavel, René, 1911-1985. (författare)
Barjavel, René: Tarendol. (originaltitel)
Stockholm : Hökerberg, 1950
Svenska 338s

Av Barjavel finns också "Tidernas gryning" i svensk översättning (det verkar vara en Science Fiction-bok)



"Mest om kärlek men också "en nästan outtömlig källa för upplysningar om dagligt liv i Kina, kinesiskt sätt på sängkanten, konsten att äta med rispinnar och allt vad man kan begära" (Bengt Söderbergh, Expressen) - "Kinas mest omdebatterade och mest lästa roman- nu äntligen på svenska."

Chin Ping Mei : romanen om Hsimen och hans sex fruar / [till svenska av Elsie och Håkan Tollet ; granskad mot den kinesiska texten och försedd med kommentarer av Anders Byttner]
Tollet, Elsie (översättare)
Tollet, Håkan, 1904- (översättare)
Jin Ping Mei (originaltitel)
Stockholm : Fahlcrantz & Gumælius, 1950
Svenska 763 s.

Romanen är en del i en serie om flera - och den har ganska nyligen getts ut i ny engelsk upplaga.

"In this first of a planned five-volume set, David Roy provides a complete and annotated translation of the famous "Chin P'ing Mei", an anonymous sixteenth-century Chinese novel that focuses on the domestic life of Hsi-men Ch'ing, a corrupt, upwardly mobile merchant in a provincial town, who maintains a harem of six wives and concubines. This work, known primarily for its erotic realism, is also a landmark in the development of the narrative art form - not only from a specifically Chinese perspective but in a world-historical context."

Visst är det spännande med gamla böcker!

När jag behöver läsinspiration

brukar jag ta en titt i någon av mina årgångar av "All världens berättare"- just nu är det 1950 års version som jag kikar i. Här finns det mängder av författare att bekanta sig med- tänk så många av dem som är bortglömda idag.. säkert oftast helt oförtjänt också. I "All världens berättare" blandas känd som okänd- roman, dikt, novell... aforismer, korsord.... författarna hämtas från världens alla hörn- det är en bra blandning, tycker jag. Fina illustrationer får man dessutom.

Tänk ändå vad man hade mycket fina kulturtidskrifter på 50-talet. Där ligger vi i lä idag. Det är då ett som är säkert.

Ryktbara recensioner 1.

I årgång 1947 av All världens berättare hittar jag "ryktbara recensioner" - kända författares kända verk sågas... rejält. Här ett utdrag ur Professor F A Cederschiölds tankar om Strindbergs Röda rummet från Aftonbladet av år 1879.

-

"Vad är väl detta August Strindbergs vidriga arbete annat än en serie av analyserade bitar, utan ringaste sammanhang och utan annat, åtminstone skenbart ändamål än att med ungdomligt övermod fördöma allt omkring sig. Hela detta skriftställeri förefaller icke olikt, då okunniga ungdomar roa sig med att stampa i rännstenarna för att med det orena vattnet nedsmutsa förbigående."

-

Strindbergs Röda rummet läses fortfarande men vem f-n var F A Cederschiöld....

Nu inne på årgång 1947...

Och det är bara att kallt konstatera att den här typen av tidskrifter kommer inte att ges ut mer. Tyvärr- men det skulle säkert inte löna sig. Man får vara mycket glad om man kan komma över några exemplar antikvariskt eller på någon loppmarknad. Jag vårdar de årgångar jag har mycket ömt. I varje årgång har jag hittat minst ett par författare som jag känner att jag absolut vill stifta närmare bekantskap med- ofta visar det sig svårt- antingen finns inget översatt eller så göms eventuella svenska översättningar långt inne på något magasin på något avlägset bibliotek. I lyckosamma fall klarar jag (förhoppningsvis) av att läsa på originalspråket. (Men jag behärskar ju inte några mängder av språk precis.)

-

All världens berättare har en så härlig blandning av skönlitteratur, lyrik, filosofi, essäer, tankar... anekdoter... och trevliga illustrationer finns det också- plus att varje författare (vars verk presenteras) får en kort introduktion.

-

I januarinumret (1947) skriver Georg Svensson så här om Evelyn Waughs "Brideshead Revisited" - ""En förlorad värld" som kom ut på svenska 1946, är en delvis överornerad och genom sin snobbistiska människouppfattning irriterande roman om en katolsk engelsk aristokratfamilj under mellankrigstiden och de människor som dras in i deras överspända, dekadenta sfär, alltsammans skildrat för att visa hur det gudomliga driver igenom sin vilja i en hednisk värld".

All världens berättare- årgång 1946

I juninumret hittar jag ett klassiskt kåseri (Konsten att bo på sommarnöje)av Hasse Z (Zetterström) 1877-1946. (Jag har en hel liten samling av Hasse Z:as skrifter- och jag vårdar dem ömt. )Hasse Z grundade det eminenta bladet "Grönköpings Veckoblad" en gång i tiden och han var också synnerligen involverad i Söndags Nisse.
--
Jag citerar från presentationen i AVB: " Gapflabbets ha-ha och hånfnissets hi-hi avvisades tåligt med bestämt av denne försynte skämttidningsredaktör, som rörde sig vapenlös bland de nationella fördomarna. Det var nätt och jämnt att man anade den milda men nålvassa ironin bakom de mjuka predikantmaneren eller de lättretade nerverna under masken av Buster Keatonsk oberördhet"
-
Här några smakprov på Hasse Z:as stil: (från "Konsten att bo på sommarnöje"
-
Badhuset
-
hålles öppet vid olika tider, de s.k. badtiderna, och genom väggen är ett hål borrat på snedden, ty grannens son är vindögd.
Herrarnas badtimme är på morgonen och damernas kl.3, när ångbåten passerar. De, som ej äro simkunniga, kunna hålla sig i repet som hänger mittöver bassängen. På detta sätt bada de bara undre delen av kroppen, men de som ha stora fötter och någon tid varit anställda på cirkus, kunna binda repet om vristerna och på så vis bada övre delen av kroppen.
Simkostymer i smakfulla färger används endast av de yngre damerna, och när hr Petterson badar stiger vattnet 4 fot. De badande få hålla sig med egna handdukar och grannens son med skjortan. Efter badet tages en värmande kall sup.
-
Mjölken
-
avlämnas varje kväll av mor Stina, som är så darrhänt, att när hon hällt upp 10 liter, så äro de två sista redan smör.
-
Hasse Z:as böcker (samlingar) finns nog bara att få antikvariskt idag. På biblioteken finns han representerad men böckerna är mestadels förpassade in på magasinen.

Afrikanska ordspråk

(bilden är lånad)
-
Jag bläddrar i mina gamla "All världens berättare"... och hittar en sida med Afrikanska ordspråk i juni-numret 1946.
-
Den som inte talar om det för dig, är inte din vän.
-
Man älskar inte en människa, om man inte kan ta emot något av henne.
-
Du må döma den du älskar, men du kommer att betala hans böter.
-
Bröder älska varandra, om den ene är lika rik som den andre.
-
Barnet hatar den, som ger det allt det vill ha.

All världens berättare- årgång 1945 (den allra första)

(Bilden är inte från min egen samling- den har jag hittat på nätet). Vilket vackert och passande omslag, tänker jag. Ett ymnighetshorn.... för det är precis vad den här tidskriften är. Fyllt av goda författares likaledes goda berättelser- ofta också med en kortfattad introduktion av författaren i fråga.
-
Redan i det allra första numret hittar jag något som fångar mitt intresse på direkten- en "helkvällsnovell"... smaka på ordet... helkvällsnovell... framför mig ser jag ett lite murrigt vardagsrum med en stor gammal grammofon - en bokylla, en soffa ,en bekväm fåtölj också... och en tygklädd radio med alla de där radiostationerna utmärkta... Kalundborg, Hilversum (ja, 50-talister kan genast känna igen sig... ). Det är kväll och ett gulaktigt ljus från en golvlampa lyser... man tar fram tidskriften och börjar långsamt och njutningsfyllt läsa sin helkvällsnovell....
-
Åh nostalgi... en tid utan TV och utan datorer och all annan störande elektronisk apparatur... radion, boken och människan. Det finns stunder då jag längtar tillbaka (men för det mesta är jag nöjd med den tid jag lever i- trots allt- den har sina fördelar....).
-
Den allra första helkvällsnovellen som publicerades i "All världens berättare" år 1945 var skriven av.... Vicki Baum. "Dr Hernried-sabotör". (Jag har inte läst den- ännu)- Den lilla biografin över författarinnan är trevligt formulerad- jag citerar valda delar:
-
" Den tyska författarinnan Vicki Baum är en bestsellerdam av format. Räknar man samman hela hennes tryckta produktion från "Helene Willfüer, kemist" till "Marion lever" visar det sig att hon kunnat hålla en mindre pappersfabrik gående något tiotal år utan att dess arbetare behövt bli uppsagda på grund av uteblivna beställningar."--- " Nu har hon författat en romantiserad biografi över krigets aktuellaste råvara, gummit"
-
Några av de övriga författarna som finns representerade : William Saroyan, André Gide, Prosper Mérimée, Dorothy Parker och Johannes V. Jensen.

På spaning efter den tid som flytt....

Nej, det handlar inte om Marcel Proust- utan om All världens berättare- "tidskriften för litterär underhållning"- den gavs ut med ett nummer i månaden från år 1945 till och med 1956. Jag har inte alla årgångarna (tyvärr) men de jag har är jag rädd om- de är fyllda med utdrag ur världslitteraturen och där finns flera författare som idag torde vara tämligen bortglömda.

-

Under de första åren var Karl Johan Rådström redaktör (han var far till Pär Rådström och farfar till Niklas R.)

-

I det allra första numret av tidskriften kan man hitta berättelser av Johannes V Jensen (Nobelpris 1944), William Saroyan ("Den mänskliga komedin"), Vicki Baum och Dorothy Parker- bland annat.

-