Jag har tagit första stegen in i SF-läsning. Så känns det i alla fall. Jag är angenämt överraskad och tycker att det har varit över förväntan. Här är min trio i bild- och visst är omslagen väldigt fina. (som sagt).
-
Jag började att läsa Walter Tevis "Mockingbird" och på omslaget kan man läsa ""One of the definitive bridges between SF and literature". Det visade sig vara helt riktigt för Tevis roman skiljer sig inte särskilt mycket i stil från vare sig Atwood eller vilken som helst av de "etablerade" författarna som skriver både SF och "vanligt".
-
Tevis skildrar en mycket sorgsen och grå värld- människorna håller långsamt på att dö ut- de drogar sig och har inget vettigt att företa sig. Man är också sövd av all teknik, elekronik.... man ser på dålig underhållning...ingen kan längre läsa- och ingen kan skriva. Konst - ja kultur över huvud taget existerar inte. Robotar utför många sysslor- men även de slits ut och de går också omkring i en grå robotvärld. Det vilar en uppgivenhet, ett svårmod, en apati över hela världen. Människor (och robotar ) vill dö i allt större omfattning. Masssjälvmord börjar bli allt vanligare.
-
Berättelsen fokuserar sig kring tre gestalter-först roboten Spofforth (han är en "högre stående" robot- gjord av mänskligt material). Varje år åker han upp till högsta våningen i Empire State Building för att kasta sig ut och göra slut på sin tillvaro- men han är programmerad att leva så länge det finns människor kvar på jorden. Alla hans självmordsförsök misslyckas. "Spofforth had been designed to live forever, and he had been designed to forget nothing"
Nummer två är Paul Bentley- från Ohio. Han är den enda människan som kan läsa- och läsa har han lärt sig själv genom att titta på gamla kort , ett par barnböcker och en film i läsundervisning för skolbarn. Spofforth anlitar Bentley för att kartlägga en hel massa stumfilmer för " för att förstå stumfilmerna måste man kunna läsa".
-
Bentley för dagbok - och den får vi ta del av. På Bronx Zoo träffar han Mary Lou- en kvinna som gjort uppror mot hela detta samhälle och som lever i "marginalen". Han blir omedelbart fascinerad av henne. De lär av varandra.
-
"Mockingbird" är en oerhört spännande bok- inte ett trist ögonblick hade jag när jag läste. Handlingen förs framåt genom de tre huvudpersonerna vars liv kommer att länkas samman. Det finns hopp i vemodet men det är en mycket tung värld som skildras.
-
I en bok listas orsakerna till människans begynnande undergång:
-fears of overpopulation
- the perfection of sterilization techniques
-the disapperance of the family
-the widespread concern with inner experiences
-a loss of interest in children
- a widespread desire to avoid responsibilities
-
Slutet är mäktigt- och kanske väntat men summa summarun :"Mockingbird" en mycket välskriven och spännande bok- och den väcker många tankar.....
juligt à la Jeanette Winterson ❤️
5 timmar sedan
6 kommentarer:
Omständigheterna låter förskräckligt deprimerande, men du verkar ändå inte tycka att boken är det?
Snowflake: Nej, för det finns hopp... och jag tyckte mycket om den starka och envisa kvinnan -Mary Lou- rebellen som visar att det kan löna sig att kämpa- mot alla odds. Jag kommer nog att läsa om "Mockingbird"- den gav "god eftersmak" om man så säger....
När man planerar omläsning så snart är det ett högt betyg. :-)
Snowflake: Den boken var en mycket, mycket god introduktion till Science Fiction för den fick upp intresset och fick mig att "våga" mig vidare. Den lämnade spår i min dystopiälskande "vindling" (om det nu finns sådana :-).....
Åh, vad kul att du gillade den så mycket!
snowflake - Nej, den är inte deprimerande. Snarare vemodig och med en stilla hoppfullhet mot slutet.
Här är min recension av den:
http://0glorybox0.blogspot.com/2009/11/sf-masterworks-70-mockingbird.html
Sara: Det är just det där vemodet kombinerat med hoppfullheten mot slutet som bidrar till att göra boken så extra fin. Jo, jag gillade verkligen väldigt mycket.
Skicka en kommentar