Den amerikanske historikern och författaren Howard Zinn gick bort för ungefär ett år sedan. Efter sig har han lämnat en mängd böcker (allför få är översatta till svenska). Glädjande nog har delar av hans självbiografi kommit ut på Karneval förlag "Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse". Den engelska versionen (det är den jag har läst) har undertiteln "A Personal History of Our Times".
-
Howard Zinn var son till fattiga invandrare från Österrike (far) och Ryssland (mor). Han växte upp i New York (Brooklyn). Som tonåring läste han författare som Upton Sinclair och Steinbeck- och greps av deras skildringar av de fattiga och lottlösa i samhället. Så kom det andra världskriget och Howard Zinn kände att han måste hjälpa till att slåss mot nazismen. Han tog värvning och blev bombflygare. När kriget var slut fick han möjlighet att studera vid universitetet via den s k "GI Bill"- och han utbildade sig till lärare.
-
I sin bok skriver han om sina år vid Spelman College i Atlanta, Georgia- det var där han sökte och fick tjänst år 1956. Spelman College var "a Negro College". Zinn skriver om hur svårt det var för honom och hans familj (hustru och två barn) att hitta någonstans att bo- när presumtiva hyresvärdar fick höra att hans arbetsplats var Spelman College drog de öronen åt sig- det var Zinns första smak av sydstatsmentaliteten. Så här skriver han:
-
" It was as if there was an unwritten, unspoken agreement between the white power structure of Atlanta and the administrations of the black colleges: We white folk will let you colored folk have your nice little college. You can educate your colored girls to service the Negro community, to become teachers and social workers, maybe even doctors and lawyers. We won't bother you. You can even have a few white faculty. At Christmas some of our white citizens may come to the Spelman campus to hear the famous Spelman choir. And in return, you will not interfere with our way of life."
-
Den första verkliga konfrontationen med söderns raslagar kom några månader senare när Zinn beslöt att ta med sina studenter till parlamentsbyggnaden i Atlanta- besöksbänkarna hade en avdelning för vita och en för färgade- detta struntade gruppen i och alla satt sig där de ville. Talmannen fick nästan hjärnblödning och skrek "You nigras get over to where you belong! We got segregation in the state of Georgia!"
-
Så började en kamp mot dessa orättfärdiga raslagar- det blev sit-ins, demontrationer, tal- och givetvis arresteringar en masse. Zinn arbetade oförtrutet vidare. SNCC (Student Nonviolent Coordinating Committee) och NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) kom att få mycket stor betydelse för den framtida utvecklingen i de tre allra "värsta"
sydstaterna (Georgia, Alabama och Mississippi).
-
1963 - Selma, Alabama. Selma (mest känd för sin slavmarknad före inbördeskriget- och som en stad med många lynchingar under förra sekelskiftet) blev nu fokus för en rösträttskampanj. Zinn beskriver våldet och också hur den federala regeringen bara stod och "tittade på" utan att ingripa på något sätt.
-
1964: Hattiesburg Mississippi- Howard Zinn finns bland åhörarna i rättssalen när målet mot Robert Moses ska anhängiggöras. Domaren vill "segregera" rättssalen. Howard Zinn räcker upp handen och säger " Your honor , the Supreme Court of the United States has ruled that segregated seating in a courtroom is unconstitutional. Will you please abide by that ruling.?
(Zinn fick igenom sin begäran).
-
Så skriver han också om morden på de tre unga medborgarrättssförkämparna (Goodman, Schwerner och Chaney) i Nashoba County, Mississipi sommaren 1964. (Filmen "Mississippi Burning" beskriver dessa hemska händelser).
-
Howard Zinn var en passionerad man- en modig man och han inte bara skrev om historia han var med och skapade historia också. Jag minns så väl rapporteringarna från våldet i sydstaterna under 60-talet- det är 50 år sedan nu men det känns väldigt levande och otäckt nära ändå. Howard Zinn skriver med hjärta ,medkänsla och med kraft- framför allt kraft- om den här tiden. Jag kan varmt rekommendera den här boken till alla som vill veta "hur det egentligen var" - dessutom innehåller Zinns biografi ett mycket välskrivet kapitel om hans roll i protesterna mot Vietnam-kriget .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar