Bakom det här gråbeigemurriga bokomslaget döljer sig en juvel till berättelse. (Eller snarare två för boken består av två olika betraktelser). Den första berör mig mest- den som handlar om en enögd kvinna som vandrar genom ett kallt och öde Genève. En kvinna som minns och som reflekterar under vandringens gång- tillbakablickar på ett kärleksförhållande som inte överlevde. Det är svart och sorgligt och med bitande och växande inre kyla. Erdogans språk är vackert och mycket poetiskt - det är en ren njutning att läsa. Den gråa , tråkiga och ogästvänliga staden bildar en ödslig bakgrund till kvinnans tankar. Asli Erdogan är en författare jag kommer att vilja läsa mera av och möjlighet finns för hennes "Staden i den röda kappan" har nyligen kommit ut på Rámus förlag.
-
"Mer än någon annan stad är Genève drömplatsen för planlösa nattliga promenader. Framför allt för att den är så garanterat säker, säker intill tråkighet kanske en del skulle säga. Polisen är välorganiserad för att skydda bankerna som lagt grunden till Schweiz hundraåriga tradition av rikedom och de skulle aldrig låta minsta fågel försvinna utan att ingripa.".
-
"Jag befinner mig på en av de små broarna där floden Rhône förenas med Genèvesjön. Bara några timmar återstår av natten. Mörkret samlar sina sista krafter medveten om att den snart nått sin kulmen. Världen omkring mig är kall, dyster och hemlighetsfull. Jag kommer gående över en bro, är tjugosju år gammal och har bara ett enda fungerande öga."
Jag länkar till Hermia och till Bokstödet som båda har skrivit om Asli Erdogans författarskap.
Jag instämmer för övrigt i Hermias tack till förlaget Rámus som gör det möjligt för oss att ta del av sådana här omistliga böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar