Girls' Normal School av Matilde Serao

Ett tecknat porträtt av Matilde Serao

I novellsamlingen "Unmarried Women" av den italienska författarinnan Matilde Serao finns en starkt självbiografisk berättelse "Girls' Normal School" som ger en mycket detaljerad och psykologiskt skickligt gjord redogörelse för hur kvinnors "utbildningsverklighet" kunde se ut under slutet av 1800-talet.

Här blandas rika och fattiga elever- det finns de som bor på skolan och de som "bara" dyker upp under dagen. Caterina Borelli hör till de mindre bemedlade men hon är inte den som håller sig undan- hon käftar med lärarna och är allmänt "besvärlig". (Caterina Borelli är Matilde Seraos alter ego).

"Borelli recite the lesson".

"I didn't learn it, Professor", she answered as she got up tranquilly, smiling.

"And why not"?

"Because I'm not a parrot, to memorize a whole passage by Passavanti."

Lidia Santaniello har röda kinder men det är inte hälsans röda rosor som lyser utan lungsotens. Isabella Diaz är en helt ny elev och hon är liten, försagd, sjuklig och mycket fattigt klädd- dessutom bär hon peruk - en röd och mycket ful sådan.

Det här är den sista terminen och det är dags för examen- vi får följa flickornas oro, deras känslor och deras förhoppningar. En del klarar sig- andra kör och det mest förvånande för dem alla är att lilla Isabella Diaz får de allra bästa resultaten.

Tre år senare kommer ett facit- så här blev livet för de 32 studenterna. Det är skilda öden och många är mycket sorgliga.

"Emilia Scoppa took the competitive exam för elementary school teachers and didn't pass; she took the telegraph office exam and didn't pass that either. She found employment as a salesgirl in the Miccio stores, in the clothing department, and when she sees her former classmates, she's ashamed and hides."

Flera av de unga kvinnorna har dukat under i sjukdom och några har tagit livet av sig- men för Isabella Diaz har det gått mycket bra och hon är nu rektor för en stor skola i Neapel-men författaren tillägger : "She still looks horrendous".

"Girls' Normal School" är skrivit lite som ett reportage och det är en mycket levande skildring av kvinnors verklighet. Så här var det- och det väcker många tankar.

Jag läser Matilde Serao

Matilde Serao var en italiensk journalist och författare och när hon dog år 1927 (71 år gammal) blev det landssorg i Italien- främst i Neapel. Människor köade i hundratal för att visa sin respekt vid kistan. Femtio år varade hennes författarkarriär och hon skrev romaner, essayer och noveller. Dessutom var hon en mycket duglig journalist.

Serao föddes i Grekland (hennes far var från Neapel) men familjen flyttade till Italien när hon var bara ett barn. Vid fjorton års ålder skrevs hon in i Scuola Normale och fick där en lärarutbildning. Tidigt började hon skriva för olika litterära magasin och så gifte hon sig och fick fyra barn. År 1902 grundade hon tidskriften La Settimana och sedan också en dagstidning Il Giorno (och den skötte hon om till den dag hon gick bort).

En litterär inriktning som kallades för verismo föddes i södra Italien i början av förra seklet. Det visade sig att Seraos sätt att skriva passade alldeles utmärkt för just denna genre. Hennes prosa var präglad av realism och hon skrev om kvinnor- från alla samhällsklasser. Störst empati hade hon för de mindre bemedlade, de kvinnor som tvingades arbeta långa arbetspass varje dag till usel betalning. Kvinnlig solidaritet var något hon förespråkade.

Serao var kandidat till Nobelpriset men det var Grazia Deledda som knep det i stället. Frågan är om inte Serao hade varit ett bättre val....

Det finns en del svenska översättningar av Seraos verk men de är mycket gamla och säkert svåra att få tag på. Kan man inte läsa på originalspråket finns en del att tillgå på engelska (det blir min egen räddning). Jag har precis läst novellen "Girls' Normal School" som är mycket självbiografisk och den ger en god inblick i kvinnans villkor vid 1900-talets början. Det är inte upplyftande.....

Nyfiken på.... Matilde Serao

Matilde Serao (1856-1926)- född i Grekland men kom att bosätta sig i Neapel (fadern var italienare). Hon började som journalist och skrev socialreportage från Neapels slum- (bland annat om kolerans härjningar år 1884). Hon gav sin röst åt de svaga i samhället- och skrev både noveller och romaner. Serao grundade två tidningar "Il Corriere de Napoli" och "Il Mattino "

-

Ett flertal av Matilde Seraos böcker finns översatta till engelska.