Soma Morgenstern

I Daniel Hjorths välskrivna och intressanta essäsamling "Flyktigt" (Bonniers förlag, 2005) läser jag om författaren Soma Morgenstern- född (1890) och uppväxt i Podolien - som då tillhörde de östligaste delarna av det Habsburska riket.
-
"De östligaste delarna av riket hade ståtliga om ock lätt operettaktiga namn. Exempelvis Podolien och Lodomerien. I allmänhet inneslöts de i samlingsbenämningen Galizien. Maria Theresia hade växlat till sig dem vid Polens delningar. "
-
Soma Morgenstern studerade juridik men bytte bana till teaterkritikerns- han kom att bli god vän med Joseph Roth , Alban Berg och även Robert Musil. Soma Morgensterns stora verk är "Der Sohn des verlorenen Sohns". Handlingen tilldrar sig i Galizien. Boken blev utgiven år 1935 på ett tyskt förlag men med förebehållet att den endast fick säljas till judiska köpare. Någon svensk översättning har jag inte kunnat hitta- inte heller finns Morgensterns minnesbok (om åren i Öst-Galizien) "In einer anderen Zeit" i svensk översättning. Vissa av hans böcker finns på franska- och på engelska.
-
Om boken"Die Blutsäule" skriver Daniel Hjorth bl a "Utan att arkaisera använder Morgenstern en biblisk stil blandad med grotesk satir exempelvis när han inriktar sig på den nazistiska ondskans högsta triumvirat Skrikhalsen, Fläskberget och Klumpfoten. Romanen blir till en legend som slutar med en förtröstansfull längtan till det heliga landet: Nästa år i Jerusalem."
-
Så citerar jag Daniel Hjorths slutord om Soma Morgenstern " Soma Morgenstern blickade fattig och ensam i New York tillbaka på en värld som gått under. På barndomens lycka i Galizien, på flyktens förnedring, på de döda vännerna Alban Berg och Joseph Roth som han ägnade var sin bok. Han försvann i glömskan. Men liksom för andra förföljda och förbjudna har hans tid kommit. Inte bara den östgaliziska utan även den österrikiska och därmed den tyskspråkiga litteraturen har berikats.
(Hämtat från essayen "Döden är ett fiasko" i samlingen "Flyktigt" av Daniel Hjorth.)
-
Jag konstaterar än en gång att Galizien har fostrat många goda författare- det kan vara dags att plocka fram dem ur glömskan.