Ned med vapnen av Bertha von Suttner

"Ned med vapnen" kom ut år 1889 och blev genast en bästsäljare som väckte enorm uppståndelse. Bertha von Suttner skrev med stort patos - och i boken skildrar hon krigets vidriga verklighet (från Solferino till fransk-tyska kriget 1870-71) med detaljer som jag kan tänka mig var ovanliga på denna tid.
-
Romanen är ganska lång (lite för lång, tycker jag själv)- och innehåller förutom agitation mot kriget även lite kärlek, romantik och de vanliga förvecklingarna (den biten hade man kanske kunnat vara utan- å andra sidan hade väl boken då inte blivit den bästsäljare den nu blev). Det jag kommer att minnas Bertha von Suttners bok för är "jagets" starka röst och brinnande låga- huvudpersonen är verkligen en kämpe. Bertha von Suttner använder sig också av goda portioner ironi när hon beskriver Wien-societeten under kejsartidens nedgång. Det var en tid av förändring- Darwins bok "Arternas uppkomst" diskuterades flitigt i salongerna (det där med att vara besläktad med apor gillades inte av många)- och så var det då krigen- krigen som förhärligades - att dö för sitt land- att falla i strid för kejsaren och med "Gud på sin sida" ansågs vara det bästa som kunde hända en ung man.
-
" Hurra! Nu bär det av!" lydde hans hälsning. "De vilja ha styk, det packet, och stryk skola de få, ja, det skola de få."
"Det var en orolig tid. Kriget hade brutit ut. Man glömmer, att det är två människohopar, som gå att strida med varandra, och man uppfattar händelseförloppet så, som om det vore ett tredje väsen, upphöjt och mäktigt, vars "utbrott" tvingade de båda hoparna att strida. "
-
---" Men nänniskokärlek och krig, förnuft och dogm- det går inte. Det uppriktiga, glödande fiendehatet, parat med absolut förakt för mänskligt liv, det är krigets livsnerv, alldeles som förnuftets undertryckande är trons grundvillkor."
-
Bertha von Suttner drar sig inte för våldsamma och blodiga krigsscener- läsningen blir minst sagt obehaglig på många ställen- framför allt när hon skildrar scener från slaget vid Königgrätz (1866) (ett slag som Österrikarna för övrigt förlorade).
-
" En preussisk dragon, stark som Goliat, rycker en av våra officerare- en vacker, smärt löjtnant, som helt visst många flickor svärmade för- ur sadeln och krossar hans huvud mot madonnans pelare. Den heliga moderns ögon är lika milda och orörliga. En annan av fiendens dragoner, en likadan Goliat, fattar tag i en soldat vid min sida och böjer honom så våldsamt bakåt i sadeln att ryggraden knäckes- jag hörde själv hur det knakade.... Och madonnan sträcker ut sin hand välsignande....."
-
Det har skrivits en hel del om Bertha von Suttner och faktiskt finns hennes "Ned med vapnen" i en ny utgåva (1998) från Pontes förlag. Jag tycker absolut att boken är läsvärd- den har både ett litterärt och ett historiskt värde. Jag är glad att kunna placera mitt exemplar i hyllan nu- som läst- och gillat.