En kvartett som man garanterat blir klokare av

Förutsättningen är förstås att man läser med eftertanke och att man inte glömmer vad man läst på studs. Här är fyra böcker som innehåller essayer, dikter, kommentarer, funderingar och utläggningar. I olika mängd. Till vänster i bilden Clive James stora verk "Cultural Amnesia" en bok som det tog författaren 40 år att skriva, enligt honom själv. Inte så konstigt för i den här samlingen ingår över 100 författarporträtt/essayer och det är en mycket uttömmande guide över 1900-talet i stort. Allt i alfabetisk ordning och mycket lätt att hitta och man fastnar än här - än där. En helt omistlig bok- och tyvärr kan jag inte se att den finns i svensk översättning. En litteraturälskarens Mecka är den . Åh, så mycken kunskap det ryms här.

Thomas Nydahl (vars blogg jag dagligen följer) är också en av dessa beundransvärda,  kunniga och inspirerande författare som det är en njutning att läsa. "Kulturen vid stupet" (2011) innehåller inte mindre än 14 essayer och inledningen slår an tonen - (jag har strukit under på flera ställen)- här några rader som jag tycker är mycket tänkvärda: "När grunden för vår civilisation tycks krackelera och ersättas av en nöjeskultur har vi också tydligt markerat vårt avskiljande från den västerländska tradition som vilar på upplysningens ideal. Begreppen frihet, jämlikhet och broderskap förvids till politiska paroller utan praktisk betydelse. I stället för kritiskt tänkande, samtal och studier godtar vi den omedelbara njutningen som högsta princip."

 Daniel Hjorth har skrivit flera essaysamlingar- i min hylla har jag bland annat "Poesiens udde" som handlar om skalder och konstnärer på Falsterbonäset under hundra år. Här ligger tyngdpunkten på just dikt och kanske då mest diktens Falsterbo. "Det finns kanske ingen svensk ort utanför Stockholm som blivit så kvalificerat och rikligt hyllad i poesien." Vackra illustrationer blandas med likaledes skön poesi och berättelser om de "stora" poeterna som bodde här nere. Hjalmar Gullberg-sällskapet har gett ut.

Jag är också lycklig ägare till Bengt Anderbergs "Under molnen" (Bonniers förlag 1991) det är en samling texter- mest korta sådana om en mängd skiftande ämnen. "Fräckt, tänkvärt och roande" läser man på omslagets baksida. Jo, men visst. Den sista texten griper mig alldeles speciellt- den handlar om att lämna den här världen och det är en melankolisk betraktelse som går från ungdomens läsning av Keats (som Anderberg berusade sig med) och så till tornsvalornas flykt i sensommarkvällen.

"Plöstligt överväldigas jag av längtan efter andra rikedomar, regn, snö, storm! Min sista förtvivlan! Måtte jag få överleva den, så att jag kan dö utan bitterhet. Bara en handfull vatten som rinner bort."

Författaröden i essayform

Daniel Hjorth har kommit ut med en ny essaysamling " Mixture"- jag har inte läst ännu men jag vet att detta är en bok jag vill ha i mina hyllor. Daniel Hjorths sätt att skriva tycker jag mycket om- och hans val av författare och övriga personligheter brukar alltid vara mycket spännande. I den här nya samlingen finns berättelser om Hans Fallada, Lord Haw-Haw, Virginia Woolf och många fler....
Essaysamlingen "Flyktigt" kom ut 2005 och finns bara att få på bibliotek/antikvariat numera. I"Flyktigt" läste jag och lärde jag mycket om väldigt många författaröden i framför allt 20- och 30-talens Europa. Jag hittade också vägen till "nya" (dvs gamla och bortglömda) författare genom Daniel Hjorths försorg. Jag tycker att han är en essaykonstens mästare.....

Chicklit från 30-talet

Jag har läst Gina Kaus "Atlantresan" som kom i svensk översättning 1932 ("Die Überfahrt" på originalspråk). Läst och läst... ska jag vara helt ärlig har jag gått igenom den på "diagonalen" och konstaterar att jag inte blir särskilt imponerad- det är en urtråkig berättelse om ett äktenskap på fallrepet- hustruns flykt med älskaren- mannens (han är läkare och lyckas på studs bli skeppsläkare) "rännande efter". (Ja, hustrun flyr till Amerika via en stor fin båt). Hela handlingen utspelar sig ombord på "Columbia". (Jag drar en lättnadens suck när båten äntligen lägger till vid kajen i New Yorks hamn). Good riddance.

Då är det betydligt mera givande att läsa om Gina Kaus i Daniel Hjorths essäsamling "Gränslösa" (Bonnier Alba 1995). Gina Kaus kom från Wien och hon föddes (1893) som Regina Wiener. Efter ett kort och intensivt äktenskap med Pepi Zirner (han stupade på östfronten ) blev hon uppvaktad av den trettio år äldre advokaten Josef Kranz - och han adopterade henne.... (Gina vägrade nämligen att flytta in till honom som älskarinna). Efter en del kärleksaffärer gifte sig Gina med Otto Kaus (han var författare).

Ginas första roman "Der Aufstieg" kom ut 1920 (och den belöndes med Fontanepriset). Hon skrev också följetonger för "Arbeiterzeitung" och hon uppehöll sig företrädesvis i småborgerlig miljö i sina skildringar. Nu hade hon tröttnat på Otto Kaus och förälskat sig i "riksgreven Franz Xaver Schaffgotsch-Semperfrei" som varit krigsfånge i Sibirien. (Otto Kaus blev så upprörd att han hotade slå ihjäl Gina med en yxa).

Psykologen Alfred Adler och tidningsmannen Karl Kraus kom också att bli betydelsefulla män i Ginas liv.

Gina Kaus hade under tiden hunnit att ge ut flera böcker- hon var mycket besviken över att ha placerats i facket för underhållningslitteratur men tog skeden i vacker hand och fortsatte på den vägen. I maj 1933 brändes hennes böcker på det stora bokbålet i Berlin och "aldrig förr hag jag varit i bättre sällskap" sa hon. (Gina Kaus var av judisk släkt).

Dagen efter Hitlers intåg i Wien flydde Gina Kaus med familj först till Schweiz och de lyckades sedan ta sig till USA. Här stannade hon och 1971 gav hon ut sina memoarer "Was für ein Leben..." (och hon hade nog åtskilligt att förtälja). Hela 92 år gammal blev hon och hon dog i Los Angeles 1985. Den av hennes böcker som verkar vara lättast att få tag på idag är biografin om Katarina den stora (som sålde mycket bra när den kom ut)- och denna biografi verkar vara mycket läsvärd.

All information om Gina Kaus har jag hämtat ur Daniel Hjorths essäsamling " Gränslösa", 1995, Bonnier Alba förlag.

Nu ska jag hitta lite ny tysk inspiration

Fast egentligen är det roligare att läsa essäer.... Daniel Hjorth har skrivit många fina sådana. Mycket läsinspiration har jag hämtat framför allt från hans "Flyktigt" och "Passanter".

-

Här en recension från Svenska dagbladet.

Soma Morgenstern

I Daniel Hjorths välskrivna och intressanta essäsamling "Flyktigt" (Bonniers förlag, 2005) läser jag om författaren Soma Morgenstern- född (1890) och uppväxt i Podolien - som då tillhörde de östligaste delarna av det Habsburska riket.
-
"De östligaste delarna av riket hade ståtliga om ock lätt operettaktiga namn. Exempelvis Podolien och Lodomerien. I allmänhet inneslöts de i samlingsbenämningen Galizien. Maria Theresia hade växlat till sig dem vid Polens delningar. "
-
Soma Morgenstern studerade juridik men bytte bana till teaterkritikerns- han kom att bli god vän med Joseph Roth , Alban Berg och även Robert Musil. Soma Morgensterns stora verk är "Der Sohn des verlorenen Sohns". Handlingen tilldrar sig i Galizien. Boken blev utgiven år 1935 på ett tyskt förlag men med förebehållet att den endast fick säljas till judiska köpare. Någon svensk översättning har jag inte kunnat hitta- inte heller finns Morgensterns minnesbok (om åren i Öst-Galizien) "In einer anderen Zeit" i svensk översättning. Vissa av hans böcker finns på franska- och på engelska.
-
Om boken"Die Blutsäule" skriver Daniel Hjorth bl a "Utan att arkaisera använder Morgenstern en biblisk stil blandad med grotesk satir exempelvis när han inriktar sig på den nazistiska ondskans högsta triumvirat Skrikhalsen, Fläskberget och Klumpfoten. Romanen blir till en legend som slutar med en förtröstansfull längtan till det heliga landet: Nästa år i Jerusalem."
-
Så citerar jag Daniel Hjorths slutord om Soma Morgenstern " Soma Morgenstern blickade fattig och ensam i New York tillbaka på en värld som gått under. På barndomens lycka i Galizien, på flyktens förnedring, på de döda vännerna Alban Berg och Joseph Roth som han ägnade var sin bok. Han försvann i glömskan. Men liksom för andra förföljda och förbjudna har hans tid kommit. Inte bara den östgaliziska utan även den österrikiska och därmed den tyskspråkiga litteraturen har berikats.
(Hämtat från essayen "Döden är ett fiasko" i samlingen "Flyktigt" av Daniel Hjorth.)
-
Jag konstaterar än en gång att Galizien har fostrat många goda författare- det kan vara dags att plocka fram dem ur glömskan.

Två essay/essäsamlingar

Både Daniel Hjorth och Ingvar Holm har sammanställt ett antal essäsamlingar- jag hittade två av dem på mitt lilla bibliotek. I Daniel Hjorths "Flyktigt" läser jag om "Den siste mohikanen från Donau" (Friedrich Kantor som tog sig namnet Friedrich Torberg).

-

"Friedrich Kantor föddes i alla fall mitt i en jubelfest. Hösten 1908 firades den osannolika sextioårsdagen av kejsar Franz Josefs uppstigande på tronen. Wien illuminerades, festtåg drog genom gatorna, ordnar regnade. Den vitnade härskaren lät sig motvilligt hyllas. I söder varslades katastrofen då Bosnien och Hercegovina införlivades med Österrike efter trettio års ockupation" (s.209) .. Torberg började skriva en romantrilogi om Europas undergång- "En spark i ändan av världshistorien" En roman med titeln "Auch das war Wien" kom ut innan Torberg tvangs fly för sitt liv från Hitler och hans anhang. Så småningom lyckades han ta sig till USA men han återvände till Österrike år 1951- . Friedrich Torberg gick bort år 1979.

-

Några svenska översättningar av hans verk har jag inte hittat men hans "Tante Jolesch oder Der Untergang des Abendlandes in Anekdoten" finns att tillgå på engelska.
-
"Med en generös gest bjuder han in till stambordet och underhåller oss om det förlorade nittonhundratalet under arbetshypotesen att inget är historia som det inte går att göra en historia av. De världar som gick under mellan världskrigen var det mångnationella habsburgriket och den judiska borgerligheten. Friedrich Torberg tillhörde båda och hade träffat deras original både i familjen och på kaféet, i Wien, Prag och USA. När världen inte längre har plats för kufar måste den dö. Boken om tant Jolesch och dess efterföljare om hennes arvingar är böcker av vemod, inte av sorg. Ty "vemodet kan le, sorgen kan det inte. Och leendet är min stams arvedel" (s.217)
-
Ingvar Holm skriver bland annat om "Olydiga tyskar" i sin essäsamling. En av dessa olydiga är Else Lasker- Schüler. En annan är Stefan George. George blev erbjuden presidentposten i den tyska akademien av en viss herr Goebbels. Denna post ville poeten inte ha och han lämnade i stället Tyskland. När George dog år 1933 i Schweiz bad han att slippa bli begravd i tysk jord.
-
Essäsamlingar kan verkligen vara guldgruvor! Jag fortsätter läsningen.

Bilder från ett rastställe

Hjalmar Gullberg skaldade :

-

"Jag bor vid ett rastställe, långsmalt, havsomflutet:

en utsträckt hand av vildros och susande gräs

som öppnar eller knyter sig.

Här är slutetpå kartan över landet, ett yttersta näs.”

-

Hjalmar Gullberg och Anders Österling hade båda sommarbostäder i Falsterbo. Här träffades de ofta och umgicks under gemytliga former. Man spelade badminton , njöt av de vackra sommarkvällarna och Hjalmar G diktade en skämtsam vers till Österlings 60-årsdag. (den finns att läsa i Daniel Hjorths bok).

-