måndag 12 december 2011

Tematrio Nobelpris

Veckans tematrio hos Lyran handlar om Nobelpriset i litteratur- och här mitt bidrag:




1. Som nummer ett på min lista har jag Wladislaw Reymont. Jag är otroligt nyfiken på hans stora epos "Bönderna" som kom ut i fyra band mellan 1902 och 1909- svensk översättning finns men det är hart när omöjligt att få tag på böckerna idag. Ge ut på nytt- någon- snälla!!! När Reymont fick sitt Nobelpris var det något som gillades runt om i världen- och en fransk kritiker sa "det finns inte något skönare i samtidens litteratur än Reymonts mästerverk Bönderna".


Vilhelm Moberg var en annan stor beundrare av de här romanerna.






2. Juan Ramón Jiménez sätter jag som nummer två. Jag har visserligen läst "Silver och jag" men det var länge sedan och jag läser gärna om- dessutom har ju Jiménez skrivit mycket annat som säkert är värt att lägga ner tid på.






3. Samuel Becketts brev skulle jag gärna vilja ta del av. Många engelska författare är lyriska över den här utgåvan av Becketts epistlar mellan 1941-1956. En oerhört speciell författare- och hans brev bör ge många intressanta inblickar i gåtan Beckett.



5 kommentarer:

Josefin sa...

"Silver och jag" låter intressant, om den dessutom är en sån bok man gärna läser om! Ska kolla upp inför framtida läsning.

Hanneles bokparadis sa...

Engelsmän är duktiga på att ge ut gamla klassiker. Becketts pjäser har jag sett i Göteborg-

mimmimarie sa...

Silver och jag är en av de jag tänkt tackla nästa år.

Lyrans Noblesser sa...

Av dina tre har jag bara läst Beckett och tyvärr tyckte jag att Murphy var lite svår för mig. Kanske värd ett försök till dock.

Ingrid sa...

Josefin: jag minns att jag tyckte mycket om "Silver och jag" och jag kan mycket väl tänka mig att läsa om den.

Hannele: Engelsmännen är helt suveräna därvidlag- så mycket att hitta i utgivningarna. "I väntan på Godot" har jag sett med självaste Ernst-Hugo Järegård i en av rollerna.

Mimmimarie: Det låter som ett mycket trevligt läsprojekt!!

Lyran: Jag tycker också att Beckett är svår- och inte blir man precis glad av hans böcker... men breven är nog lite lättare att ta till sig.