Himlar av lera av Dulce Chacón

Under hela min uppväxt och ungdom var Spanien en diktatur som styrdes med järnhand av generalen- han som hette Franco i efternamn. Det var inget land jag hade någon lust att besöka då. När turisterna roades med grisfester garrotterades de dödsdömda. Det fria ordet kunde man drömma om- men inte mer. Dulce Chacón (1954-2003) växte upp i detta Spanien och hon hade ett behov att skriva om inbördeskriget och dess följder för den spanska befolkningen.

"Himlar av lera" tilldelades Azorinpriset år 2000 och den svenska översättningen är från 2008. Gavrilo förlag har gett ut. Jag har ägnat eftermiddagen åt att läsa den här romanen som sannerligen inte lämnar mig oberörd.

En godsägarfamilj hittas mördad (de har blivit skjutna till döds) och polisen tror sig ha hittat mördaren i en man som tidigare varit bosatt i byn men som nu plötsligt återvänt efter många år. Nu ska man förhöra eventuella vittnen och en kommissarie skickas ut till en äldre man, en krukmakare, vars barnbarn också tillhör de misstänkta. Så börjar en lång, komplicerad historia att rullas upp - med rötter tillbaks till tiden före och under inbördeskriget. Kapitlen växlar mellan då och nu- men Antonio (krukmakaren) är en ytterst pratsam herre så här finns mycken information att ta del av.

Det blir många tillbakablickar på en svart och grym tid i Spaniens historia- jag blir nästan illamående av att läsa hur de republikanska fångarna förnedrades- en del av dem tvingades att "leka tjur" och så stacks de ihjäl med svärd på tjurfäktningsarenan. I den stora historien om Spanien vävs också historien om ett par familjer från helt olika samhällsskikt in- och det är en tät och väldigt brokig väv- lite för brokig ibland för det är svårt att hålla reda på alla personer i handlingen. Jag fick verkligen koncentrera mig för att inte tappa tråden- många gånger.

Kontentan av det hela blir en mångfacetterad roman med en oväntad upplösning och en lektion i spansk historia som är mycket lärorik om än deprimerande.

" Mor, det var inte himlen du såg, för himlen är inte blå. Den är mörkbrun, och röd, som leran som far gör krukor av. Och är den inte brun och röd kommer jag tillbaka och berättar det.

Mörkbrun, och röd, påstod hon att himlen var inför sin mor. Har ni någonsin hört något liknande? Har ni någonsin hört något så befängt?"

(sid. 152)

Översättningen är gjord av Djordje Zarkovic.