Där dårars hjärtan bor- Edith Wharton

Edith Jones föddes in i en välbärgad New York- familj år 1862. Hon gifte sig ung med en tolv år äldre man, Edward Robbins Wharton (från Boston), - det blev ett olyckligt äktenskap. Edith var nog mera fäst vid sina knähundar (se fotot). Edith kom att tillbringa en stor del av sitt liv i Frankrike och det var också där hon gick ur tiden, nära 75 år gammal år 1937.

På senare år har Edith Whartons romaner fått en verklig "högrenässans"- både "Ethan Frome" och "Oskuldens tid" finns att få i billiga pocketutgåvor och det finns väldigt många svenska översättningar av hennes verk- över huvud taget. Några böcker har också filmatiserats.

Jag har länge haft hennes "The House of Mirth" i min hylla och äntligen kom jag "till skott". Titeln är hämtad från Predikaren (och jag fick leta i min pappas gamla konfirmationsbibel för att hitta rätt vers-"De visas hjärtan äro i sorgehus och dårarnas hjärtan i hus där man glädes." (7:5).

"The House of Mirth" anses väl inte vara Whartons bästa roman men den är absolut läsvärd. Det är den sorgliga berättelsen om den unga och vackra Lily Bart. Lily Bart är av en så kallad bättre familj men tyvärr är hon utfattig och föräldralös. Hon står utan nära familj och tvingas leva på nåder hos en äldre släkting. Hennes enda räddning i tillvaron är att försöka bli rikt gift. Handlingen tilldrar sig mestadels i New York- och bland den så kallade societeten (den kände Edith Wharton väl till). Det visar sig snabbt att det inte räcker att vara vacker för att överleva bland alla dessa överklasshajar- man måste vara slug och beräknande också- det är Lily inte.

Lily är en kvinna som är alldeles för godtrogen och lättlurad- hon lever dessutom över sina tillgångar och så går det rakt åt fanders.... "The House of Mirth" ger en intressant bild av ett oerhört skoningslöst samhällsskikt där hyckleriet och skvallret är legio och där man inte har en chans om man inte själv kan agera rovdjur. Jag lider med Lily som verkligen blir ett offer på konventionens altare.

I min julklappsbok "Lives of the Novelists" av John Sutherland får Edith Wharton hela tre sidor (det är mycket i den boken)- och John Sutherland anser att hennes "Oskuldens tid" är ett måste att läsa och han rekommenderar även Hermione Lees biografi "Edith Wharton" (2007). Jag ska leta i mina hyllor.....