En orolig ande verkar hon ha varit, Ingeborg Bachmann (*1926 i Klagenfurt, Österrike - död 1973 i Rom)- en kvinna som "vill försvinna in i en spricka i väggen" för att citera Jürgen Serke. "Håll avståndet- kom inte för nära". Ingeborg Bachmann var mycket självständig/emanciperad och detta under en tid långt innan kvinnorörelsen hade fått kraft på allvar. Hennes liv blev kort- hon dog innan hon fyllt femtio och hon var då utmattad av sitt skrivande. Dödsorsaken var de brännskador hon ådrog sin när hon somnade från en brinnande cigarett. "Die Liebe hat einen Triumph- und der Tod hat einen, die Zeit und die Zeit danach. Wir haben keinen." Ingeborg Bachmann var en mycket produktiv författare- hon skrev lyrik, libretton, prosa, noveller, essäer..... på svenska finns hon representerad med "Det trettionde året"(noveller ,1963), "Bröd och salt" (dikter i urval och tolkning av Johannes Edfelt, 1976) och så romanen Malina som kom ut så sent som 2009 här i Sverige (Salamonski press). Jag länkar till Martin Lagerholms recension av boken här. Jag har också läst boken- och det var en stor om än komplicerad läsupplevelse. Om Malina sa författarinnan så här: " Jag ville visa att vårt samhälle är så sjukt att också individen blir sjuk. Man säger, det dör. Men det är inte sant. Var och en av oss blir till slut mördad."
Hennes lyrik har jag inte läst men Jürgen Serke skriver att "i hennes lyrik finns hoppet- men inte i hennes prosa"- då vill jag gärna fördjupa mig i dikterna och det hoppfulla.....
År 1938 marscherade Hitlers trupper in i Klagenfurt (och Österrike)- detta kom att påverka den unga Ingeborg för resten av livet. Från det ögonblicket var hennes barndom över - nedhamrad av stöveltrampet och ångest kom att prägla hennes liv och också hennes författarskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar