Längs Donau... fortsättning

Är vi vid porten till Asien, frågar Claudio Magris och så skriver han om solrosfält och majs- den gula färgen som breder ut sig över de ungerska fälten. På 80-talet löpte järnridån längs gränsen till Österrike. Men så säger Magris också : "Ett besök på ett konditori eller i en bokhandel i Budapest räcker för att bevisa att de har fel som tror att ett slags odefinierbart asiatiskt sköte börjar öster om Österrike." Han talar om den ungerske 1900-talsskalden Endre Ady och hans tungsinta poesi.

Endre Ady (1877-1919)

Longing for Love

Neither the issue nor the sire,

neither fulfilment nor desire

am I for anyone,

am I for anyone.

I am as all men, the sunless sea,

the alien thule, mystery,

a fleeing wisp of light,

a fleeing wisp of light.

But I must look for friends and brothers;

I want to show myself to others

that seeing they will see,

that seeing they will see.

For this my lyric masochism;

I long to close the gaping schism,

and thus belong somewhere,

and thus belong somewhere.

-

"Ungern var ett spektrum av olika kulturer, en mosaik där olika härskare rådde och stundom kom i vägen för varandra: de habsburgska territorierna, de turkiska provinserna och furstendömet Transsylvanien." Magris avslutar kapitlet och berättar: "Sedan flera år tillbaka sänds ett ungerskt radioprogram med titeln "An der Donau" som tar upp aspekter och problem som är förknippade med donautraktens blandkultur. Rennweg leder inte till Asien.