Är vi vid porten till Asien, frågar Claudio Magris och så skriver han om solrosfält och majs- den gula färgen som breder ut sig över de ungerska fälten. På 80-talet löpte järnridån längs gränsen till Österrike. Men så säger Magris också : "Ett besök på ett konditori eller i en bokhandel i Budapest räcker för att bevisa att de har fel som tror att ett slags odefinierbart asiatiskt sköte börjar öster om Österrike." Han talar om den ungerske 1900-talsskalden Endre Ady och hans tungsinta poesi.
Endre Ady (1877-1919)
Neither the issue nor the sire,
Endre Ady (1877-1919) Longing for Love
Neither the issue nor the sire,
neither fulfilment nor desire
am I for anyone,
am I for anyone.
I am as all men, the sunless sea,
the alien thule, mystery,
a fleeing wisp of light,
a fleeing wisp of light.
But I must look for friends and brothers;
I want to show myself to others
that seeing they will see,
that seeing they will see.
For this my lyric masochism;
I long to close the gaping schism,
and thus belong somewhere,
and thus belong somewhere.
-
"Ungern var ett spektrum av olika kulturer, en mosaik där olika härskare rådde och stundom kom i vägen för varandra: de habsburgska territorierna, de turkiska provinserna och furstendömet Transsylvanien." Magris avslutar kapitlet och berättar: "Sedan flera år tillbaka sänds ett ungerskt radioprogram med titeln "An der Donau" som tar upp aspekter och problem som är förknippade med donautraktens blandkultur. Rennweg leder inte till Asien.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar