Jag har en känsla av att 70-talet börjar komma i ropet igen- lite lagom nostalgiskt och för de som inte var med verkar en viss nyfikenhet vara väckt. Jag har läst en av två fjärrlånade tyskspråkiga (Österrike) romaner från den här tiden. Först ut var "Hur kommer saltet i havet?" av Brigitte Schwaiger. Jag måste erkänna att jag inte hade hört talas om Brigitte Schwaiger förrän jag läste Jürgen Serkes "Frauen schreiben".
"Hur kommer saltet i havet?" blev en verklig hit, en storsäljare när den kom ut 1977. Över en halv miljon människor köpte boken och den satte Brigitte Schwaigers namn på den litterära kartan (men någon lika stor bästsäljare lyckades hon sedan inte åstadkomma).
Det här måste ha varit en kultbok på sin tid- och det är en historia som engagerar- man grips direkt av det här kvinnoödet från första sidan. Boken är skriven i jag-form och som en enda lång berättelse - men med små andningspauser (klart avskilda stycken). Helt klart har romanen mycket starkt självbiografiska drag. Försättsbladets citat anger tonen-
" Just det, alldeles riktigt! Avkoppling! Det är den djupaste meningen! Till avkoppling är de avsedda. Därför är jag också emot de så kallade intressanta kvinnorna. Kvinnor skall inte vara intressanta, de skall vara angenäma." (Arthur Schnitzler, Liebelei).
Det börjar med bröllopet- med stort B. Det som ska vara den stora lyckliga tilldragelsen... men... är det så? Från början förstår vi att här kommer det inte att bli några rosenröda moln- här finns inte några som helst sådana förutsättningar. Snart nog kommer vardagens verklighet att bidra med ännu mera gråskalor och ännu mera tristess. "Varför gifte hon sig med en typ som hon egentligen inte gillade? Varför gifte hon sig med en våning, en TV-apparat och en tvättmaskin i stället för att ta reda på vad hon egentligen ville?" Maken till tråkig tillvaro får man också leta efter- mannen utvecklar sig till att bli både kontrollerande och urtråkig- allt vet han bäst - en riktig kvinnoförtryckare är han. (Dessutom är han elak mot hunden).
"Yrke: hemmafru, står det i mitt nya pass. Snigel hade de lika gärna kunnat skriva. Snigel. Hår: färgat. Ögon: bruna. Särskilda kännetecken: inga, står det i passet. Massor. Det är bara det att man inte ser dem vid första ögonkastet. Särskilda kännetecken: slarvig, orättvis, otacksam, okunnig, orealistisk, olycklig, otillfredställd, lat, elak. Duka, duka av, diska, handla , laga mat, duka, duka av, diska."
Den här kvinnan utvecklas men det är plågsamt och svårt innan hon når sin frigörelse- för fri blir hon till slut. Jag tycker att Brigitte Schwaigers roman håller än- den är fortfarande mycket intressant att läsa och jag tycker att den i allra högsta grad är förtjänt av nya läsare. "Hur kommer saltet i havet?" finns på Bokbörsen och den går givetvis också att låna på biblioteket (även om jag misstänker att det i de flesta fallen då blir fråga om fjärrlån- men den här boken är värd lite väntan).
Översättningen är gjord av Karin Löfdahl. Här länkar jag till en intressant intervju med henne- och det kan vara värt att notera att Karin Löfdahl är den som har översatt de flesta av Herta Müllers böcker till svenska.
2 kommentarer:
Jag ska erkänna att jag hat svårt att läsa böcker översatta från tyska. Jag upplever att orginalspråket så gott som alltid skiner igenom och får mig att översätta tillbaka till tyska :)
Vicky: Ojdå- då får du ju dubbel läsning :-) :-)
Skicka en kommentar