Nu har jag gjort det svårt för mig- Friederike Mayröcker är en författarinna som jag dåligt känner till och som jag har förstått ger ganska stort "tuggmotstånd" i sina dikter och romaner. Det är glädjade att se att en av hennes böcker kom ut i översättning så sent som förra året (Ellerströms förlag)- "Jag ruskade en älskling"- som recenseras i GP här. Mayröcker föddes 1924 i Wien och Jürgen Serke beskriver henne så här:" en kvinna med långt svart hår och ett blekt och känsligt ansikte"- hennes litteratur anses som "svår",säger han vidare. I den lilla lägenheten där författarinnan bor och skriver finns en hel vägg med uppfästa papperslappar- på dessa mängder av nedskrivna tankar och infall. "Ich suche meinen Weg von innen nach aussen" (Jag söker min väg inifrån och ut), säger hon. Så berättar hon om sin barndom i byn Deinzendorf- en plats som hon ständigt längtar tillbaka till (men hennes barndoms Deinzendorf finns så klart inte kvar). Tiden i byn innebar tryggheten för henne. Mayröckers livskamrat var författaren Ernst Jandl (som avled 2000) Här en dikt som han skrev till Friederike: ich liege bei dir, deine arme halten mich, deine arme halten mehr als ich bin. deine arme halten, was ich bin wenn ich bei dir liege und deina arme mich halten Förutom "Jag ruskade en älskling" finns diktsamlingen "Indianhår" utgiven på svenska (2005). Den senare har jag beställt via fjärrlån för jag vill väldigt gärna läsa något av den här gåtfulla författarinnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar