Det gick av bara farten- och nu har jag läst bok nummer två av ALMA-pristagaren Sonya Hartnett. "Thursday's Child" (Torsdagsbarn). Jag väldigt imponerad av den här författarinnan. Det är nästan så att jag har lust att göra ett "djupdyk"- men tyvärr räcker väl inte tiden till för mig... det är så mycket annat som ska hinnas med.
"Torsdagsbarn" kom ut på svenska förra året- det var på tiden - ska det behöva ta tio år för en sådan bok att översättas, undrar jag stillsamt. Den här gången tar Hartnett oss med till depressionens Australien, till landsbygden och till en familj som lever på marginalerna. Harper Flute är det berättande jaget, en flicka som är sju år när historien börjar. Hon har fyra syskon och första kapitlet börjar mycket dramatiskt med brodern Caffys födelse och en hemsk olycka som nästan tar livet av Tin, den bror som är närmast Harper i ålder. Så får vi följa familjen Flutes kamp för tillvaron och Harper iakttar och berättar med brutal uppriktighet. Många olyckor drabbar familjen, många sorger. Fadern är opraktisk och gör dåliga affärer- modern orkar inte riktigt med. Det är barnen som håller familjen uppe.
Tin gräver ner sig i jorden och han är barnet som försvinner- blir som en skugga- men skuggan kommer till undsättning när saker och ting står som närmast katastrofens rand. Återigen blandar Hartnett in "fantastiska element" i sin berättelse. Det blir en lyckad blandning. "Torsdagsbarn" är en bok jag inte glömmer i första taget.
(Jag har läst på engelska "Thursday's Child" (Walker Books)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar