Lyrik på söndag (tisdag) bokstaven T

Bai på Boklesebloggen min utmanar med dikt på T. Jag har lagt pannan i djupa veck och här kommer nu resultatet.

1. Eit tablå er eit omgrep som er inspirert av biletkunsten. Eit tablå er noko som viser fram ein situasjon. I litteraturen finn vi det oftast brukt i dramatikken, som eit levande oppstilt bilete, med form som eit maleri. Vi kan også finne det i lyrikken. Nokre dikt maler eit bilete, eller eit tablå. Vis fram eit slikt dikt.

Jag har hittat en vacker liten vårdikt av Hans Dhejne som verkligen målar upp en mycket vacker tavla:

Det är som en tavla på siden

det lilla stycket natur:

ett rödhakebröst och en hängpil

med minutiös kontur.

-

-

Och bakom står luften och skälver

i någon ljusfylld valör,

och en vindfläkt prasslar i vassens

fint guldbruna tofsar och rör.

-

-

Man går och väntar på våren,

på något solgult och blont,

på nyplöjda fält med ljusblänk

och måsar och mjuk horisont.

-

-

Jag står här på fältet och spanar

i brisens stickande fräs

om ej en lärka skall pila

rakt upp ur tuvornas gräs. (I mars, av Hans Dhejne)

-

-

2. Tid er noko som ofte blir tematisert i diktform. For kva er tida, og korleis er forskjellen mellom den subjektive opplevinga av tida og tida som verkeleg går? Presenter eit dikt som - på eit eller anna nivå - tematiserer tida.

Mina tankar går direkt till Shakespeares sonett nummer 60 - den fick jag citerad för mig när jag var lite över tjugo... och på något sätt har den följt mig genom hela livet. Alltid har jag den i bakhuvudet.

-

-

Like as the waves make towards the pebbled shore,

So do our minutes hasten to their end;

Each changing place with that which goes before,

In sequent toil all forwards do contend.

Nativity, once in the main of light,

Crawls to maturity, wherewith being crown'd,

Crooked eclipses 'gainst his glory fight,

And Time that gave doth now his gift confound.

Time doth transfix the flourish set on youth

And delves the parallels in beauty's brow,

Feeds on the rarities of nature's truth,

And nothing stands but for his scythe to mow:

And yet to times in hope my verse shall stand,

Praising thy worth, despite his cruel hand.

-

-

3. En dikt av en poet på T- Dylan Thomas blir det....

-

-

In my craft or sullen art

Exercised in the still night

When only the moon rages

And the lovers lie abed

With all their griefs in their arms,

I labour by singing light

Not for ambition or bread

Or the strut and trade of charms

On the ivory stages

But for the common wages

Of their most secret heart.

-

-

Not for the proud man apart

From the raging moon I write

On these spindrift pages

Nor for the towering dead

With their nightingales and psalms

But for the lovers, their arms

Round the griefs of the ages,

Who pay no praise or wages

Nor heed my craft or art.