Det var den 12 april år 1861. Det hade länge varit spänt och oroligt i det Amerika som president Lincoln nu försökte ena och styra över. Alla försök till kompromiss gick om intet den där dagen i april. Klockan fyra på morgonen cirka öppnade de konfedererade styrkorna under ledning av general Pierre Gustave Toutant Beauregard (han var från Louisiana) eld mot Fort Sumter i South Carolina.
Major Robert Anderson
Inne i fortet uppehöll sig Major Robert Anderson och en mindre styrka av unionstrupper. Beskjutningen kom att vara i 34 timmar och därefter kapitulerade Anderson och fortet evakuerades.
General Beauregard
Unionsflaggan halades ner från fortet men major Anderson tog den med sig- och den kom att hissas upp igen cirka fyra år senare. Men- nu var inbördeskriget inte längre bara ett hot- det var ett faktum. Både general Beauregard och major Anderson överlevde kriget.
Mary Chestnut blev exalterad och skrev i sin dagbok (som faktiskt är ett mycket intressant och läsvärt dokument över det amerikanska inbördeskriget - sett med en sydstatskvinnas blick): " I did not know that one could live such days of excitement. Some one called: "Come out! There s a crowd coming" A mob it was, indeed, but it was headed by Colonels Chestnut and Manning. The crowd was shouting and showing these two as messengers of good news. They were escorted to Beauregard's headquarters. Fort Sumter had surrendered! Those upon the housetops shouted to us "The Fort is on fire." (Från: Mary Chestnut: A Diary from Dixie)
General Beauregard Unionsflaggan halades ner från fortet men major Anderson tog den med sig- och den kom att hissas upp igen cirka fyra år senare. Men- nu var inbördeskriget inte längre bara ett hot- det var ett faktum. Både general Beauregard och major Anderson överlevde kriget. Mary Chestnut blev exalterad och skrev i sin dagbok (som faktiskt är ett mycket intressant och läsvärt dokument över det amerikanska inbördeskriget - sett med en sydstatskvinnas blick): " I did not know that one could live such days of excitement. Some one called: "Come out! There s a crowd coming" A mob it was, indeed, but it was headed by Colonels Chestnut and Manning. The crowd was shouting and showing these two as messengers of good news. They were escorted to Beauregard's headquarters. Fort Sumter had surrendered! Those upon the housetops shouted to us "The Fort is on fire." (Från: Mary Chestnut: A Diary from Dixie)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar