Nu har vi kommit till Bistritz (vilket torde glädja alla älskare av vampyrer)- här bodde nämligen huvudpersonen i Bram Stokers roman (som jag inte har läst och förmodligen inte kommer att läsa heller- det räckte så bra att min väninna Susan var ordförande ett tag i det irländska Dracula-sällskapet och ständigt lovprisade Bram Stokers alster).
Magris skriver: "Vad som kan göra en Donau-resenär nyfiken är att greve Dracula i tredje kapitlet hyllar sina anfäder szekelerna , de nomadiska gränsriddare som härstammade från hunnerna och i århundraden bevakade gränserna mot invasioner av magyarer, langobarder, avarer, bulgarer och turkar." Enligt Stoker ligger Draculas slott alldeles intill gränsen till Bukovina och så kan vi byta ämne.
Bukovina med sin huvudstad (sedan 1918) Czernowitz har jag skrivit lite om tidigare här på bloggen men det är bara roligt att hamna här igen- och Magris räknar upp författarna i detta mångnationella och litterära centrum: Izik Manger (på bilden ovan), Rezzori, Alfred Margul Sperber, Rose Ausländer.... och givetvis Paul Celan. Paul Celan som Magris utnämner till denna försvunna världs allra främsta stämma. " Magris skriver vidare (och det är mycket vackert uttryckt, tycker jag) " Hans lyrik lutar sig över tystnadens rand, den är ett ord som ryckts upp ur tystnaden och blommar ur denna tystnad, ur hans vägran och oförmåga att acceptera falsk och förljugen kommunikation."
Paul Celan (1920-1970)
"Celan försvann i natten i Seines vågor, där han sökte döden. I en av hans dikter står det: "Jag lyser bakom mig själv." Dikten är just detta ljussken som anger den plats där han försvann- med sina ord".
2 kommentarer:
Itzik Mangers "Dagbok från paradiset" är en mycket rolig bok. Om ett barn som föds med sina minnen kvar från paradiset.
Petter: Tack igen för ett intressant boktips. Jag ska se om jag kan få tag på Mangers bok!
Skicka en kommentar