Krleza skriver om Pannonien, den kroatisk-ungerska slätten som är " fylld av damm, träsk, ruttna löv, blodiga spår efter många seklers fotvandringar och strider mellan olika kulturer som på denna slätt och i denna lera blandats och lagrats på varandra som spåren efter barbarhästarnas hovar". Krlezas verk finns översatta till många olika språk och även till svenska. Det centrala temat i hans verk, skriver Magris, är 1800-talskulturens sönderfall, framför allt mot baktrund av det månghundraåriga österrikisk-ungerska väldets upplösning.--
I "Familjen Glembaj"ger författaren en bild av habsburgepokens sista tid. Här drunknar den österrikisk-ungerska lantadeln i Pannoniens lera (för att igen citera Magris). Krlezas mest kända bok är "Återkomsten" (svensk översättning finns från 1963- boken kom ut 1932).
Magris brukar avrunda sina kapitel väldigt fint- det här är inget undantag: " I en sent utgiven memoarbok, som inte utan en viss ömhet skildrar den habsburgska mosaiken, beskriver Krleza sig själv som "en person från Agram" vilket är det tyska namnet på hans födelsestad Zagreb. Den vidsträckta kejserliga och kungliga kulturgemenskapen hade lärt också honom, liksom så många andra- även hans forne moståndare Djilas, som numera längtar efter Mellaneuropa- att älska den eller att åtminstone förstå den genom att göra revolt."
2 kommentarer:
Äntligen har jag lånat "Donau" - ska börja småläsa i den mellan varven.
Lustigkulle: Jag tror att "Donau" måste var en av de allra bästa böcker jag läst- någonsin. Otroligt givande.
Skicka en kommentar