tisdag 19 april 2011

Hemligheten av Philippe Grimbert

Så var äntligen köandet slut och jag fick boken i min hand- Philippe Grimberts självbiografiska "Hemligheten". Jo, den är värd alla lovord den har fått- jag sällar mig till kören av övriga entusiaster. Till vilket pris sanningen? Och jag säger till det priset att ingen ska bli glömd, ingen ska suddas bort på grund av rädsla, skam, plågor.

Pojken Philippe är sina föräldrars enda barn- för att råda bot på sin ensamhet skaffar han sig en bror (en låtsasbror)- och han känner på något sätt en närvaro av denne bror, mycket påtagligt - det är något som "inte stämmer". En liten leksakshund med stickad kappa som hittas på vinden blir början till ett uppvaknande och han får ta del av ett svårt och sorgligt kapitel i familjens historia. Så rullas tragedin långsamt upp- berättad av familjens vän Louise. Hon vet besked för hon var med när allt det hemska hände. Louise berättar om en mor som förråder sin son och samtidigt sig själv- det oundvikliga- transporten österut- döden som kommer barmhärtigt snabbt.




Den här boken kan man inte läsa utan att beröras mycket starkt. Det är en kort men intensiv roman och tankarna som väcks är många.




"Många år efter att min bror hade övergett mitt sovrum och jag hade begravt alla dem som var mig kära, gav jag till sist Simon den grav som han aldrig hade fått rätt till. Där skulle han sova, tillsammans med de barn som hade delat hans öde, på den sida som innehöll hans fotografi, alla data från hans korta liv och hans namn, vars stavning skilde sig så föga från min. Denna bok skulle vara hans grav."




Bokstödet har också läst. Jag stämmer in i hennes uppmaning: Läs, läs!! Även Mrs C på bloggen "A Room of My Own har läst"

6 kommentarer:

Margareta sa...

Ingrid - jag följer din blogg med glädje, läser dina inlägg och imponeras. Jag tog mig friheten att berätta hur du skrev om "Hemligheten" på min egen blogg beskrivarblogg.wordpress.com - hoppas att det är OK - jag tyckte om ditt pris på sanning!

Läst, sett & hört sa...

Hej Ingrid! Jag skrev också om denna!
Du kommenterade. Roligt att du gillade den!

...med näsan i en bok... sa...

Oj, den lät väldigt bra, frågan är om jag skulle orka läsa den. Har blivit så otroligt känslig sedan jag fick barn, det var nära till ångesttårarna bara genom att läsa citatet...

Ingrid sa...

Margareta: Tack för dina vänliga ord- jag blev verkligen glad. Givetvis får du berätta vad jag skrev om boken på din blogg!

Mrs C: Jag har korrigerat lite nu i mitt inlägg ! Otroligt fin bok, verkligen.

Med näsan i en bok: Det är en sorglig bok- man ska inte vara ledsen själv när man läser.

Emmas Bokhylla sa...

Den lat bade hemsk och underbar, maste komma ihag den!

Ingrid sa...

Emma: Den är båda delar- och den tillhör absolut en av de bästa böcker jag läst hittills i år.