Elaka författare

Nu har jag äntligen fått den i min hand- Claudio Magris "Alfabet" essäer om litteratur. Här en länk till Elisabeth Hjorths recension i Svenska Dagbladet. Jag bara precis börjat läsa lite och jag hoppar hit och dit- men i slutet av boken stannar jag till en extra stund- det är vid den essä som har titeln Litteratur och giftpilar. "Poeter förolämpar poeter" är den svenska översättningen. Genom tidernas lopp har författare varit elaka mot andra författare- och det finns en hel bok som har ägnats åt de förolämpningar som de slänger/har slängt åt varandra ,de "skriftställande herrarna" (för det är nog mest herrar som får plats i den boken har jag en känsla av) - Magris skriver i alla fall lite om Jörg Drews samling "giftpilar" som väl bara finns på tyska än så länge (undrar om någon kommer att översätta den till andra språk?) Här är i alla fall några exempel: "Enligt Brecht var Baudelaire en småborgelig bracka vars ord är som utslitna kavajer som sytts om och snyggats till". Ionesco gillar inte Brecht och han definieras av honom som " en mästrande och enfaldig skapare av pappersfigurer". Beckett tyckte illa om Proust och han använde bara ett enda ord för att beskriva hans författarskap "strunt". Voltaire leddes till döds av Homeros och Ezra Pound (och flera andra) tyckte att Joyce var en ytterst medioker författare. Ja, listan kan göras hur lång som helst.... Magris skriver mycket sympatiskt och säger bland annat- att "Liksom i Faderns hus, som bibeln säger, finns det också i konsten- all konst- många boningar och det är tillåtet att besöka dem och bo i dem utan att förolämpa någon." Jag fortsätter min läsning.....Essän "Som ett knytnävsslag" kommer jag säkert att få anledning att skriva några rader om så småningom.