För många år sedan nu fick jag ett brev från en äldre man i Molkom (Värmland). Han berättade så här:
" Om jag minns rätt så var det år 1947, som två främmande personer som färdades på motorcykel med sidovagn kommo åkande. De stannade och omtalade att de härstammade från denna trakt, och nu var här för att återse den plats där föräldrarna bodde. Den äldre av dem sade att han var 3 år då föräldrarna flyttade härifrån och därför inte mindes var de bodde, men som föräldrarna många gånger nämnde namnet Gullbergstorp trodde han att det skulle vara föräldrahemmet. En granne, Karl Jansson, i Herrån, född 1875, kom då med ett klarläggande. Du är nog son till Lars i Ko-Änga, det ser jag på tummarna dina, sådana där tummar hade Lars, det kommer jag så väl ihåg.
-
När vi så samtalade kom den äldre ihåg hurusom modern som under uppväxttiden bodde i Gullbergstorp hade varit till gårdarna söderut. Det var höst och mörkret kom tidigt. När hon på hemväg kom till de branta backarna mot Gullbergstorp hördes någon flåsande komma strax efter. Som hon visste att fadern, som var på arbete och skulle komma samma väg hem till kvällen, så ropade hon, är det du far som kommer, något svar fick hon inte. Hon anade vad det var- en björn- och hastade på allt hon förmådde. Man kan förstå den glädje hon kände väl hemkommen innanför hemmets väggar. Kronojägare Nils Johan Stark med jaktsällskap lyckades skjuta sista björnen i Nyed år 1874 i skogsmarken strax norr om Gullbergstorp."
Det stackars kvinnan som blev jagad av Nyeds sista björn var min farfars mor. Det är ganska fantastiskt att historien fortfarande finns kvar väl över hundra år senare.....
3 kommentarer:
Vilken fin historia!
Vilken skatt du har!
Mimmimarie och Lustigkulle: Jag är väldigt glad för de här berättelserna- att de finns kvar och att de inte dog med personerna som kände till dem.
Skicka en kommentar