Historia i fokus

Sydsvenskans kulturdel ägnar sig idag bland annat åt ämnet populärhistoria. Under rubriken "Fler språk ger större bredd" kan man få en del lästips- men- som framgår av inledningen: det krävs att man kan läsa på andra språk än svenska för översättningarna lyser (som vanligt...) med sin frånvaro.

Tidningarnas recensenter har ett stort ansvar, tycker jag. Kommer böckerna inte ut på svenska borde vi historieälskare (som jag tror är ganska många) i vart fall få tips om nya utgivningar på t ex engelska med jämna mellanrum.

I artikeln hittar jag ett par böcker som jag vill titta närmare på- bland annat historien om Medelhavet (se bilden ovan)- en rejäl klump som dock kommer ut i pocketutgåva inom kort. Boken om voodoo på Haiti ("The Spirits and the Law" av Kate Ramsey) verkar också mycket läsvärd.

Under tiden läser jag något så ovanligt som en svensk översättning av en fransk bok om Katarina den Stora. "Katarina den Stora" av Hélène Carrére d'Encausse (Catherine II Un âge d'or pour la Russie) (bokförlaget Prisma, 2006, översatt av Ervin Rosenberg).

Om inte om hade varit

Man kan onekligen spekulera över ödets ironier och historiens underliga kringelikrokar när man läser den ypperligt skrivna biografin om Victoria av Preussen "Empress Frederick" - eller Vicky som hon också kallades- äldsta dotter till drottning Victoria och hennes Albert. Om Frederick hade fått leva.... om inte hans far hade blivit så gammal och virrig... om inte sonen Wilhelm hade fötts handikappad och om han inte blivit så hårt uppfostrad... Hade det då blivit krig? Hade världen sett annorlunda ut? Ja, det kan jag inte låta bli att fundera över.

Hannah Pakulas biografi är en tegelsten men varenda sida är värd att läsa. Hon har verkligen gjort sitt jobb ordentligt och forskat i källorna- men så spottar hon heller inte ur sig böcker på löpande band. Samtidigt kan man gärna titta på den utmärkta serien "Fall of Eagles"- då går det upp många talgdankar (som min mattelärarinna brukade säga).

50 år och 150 år har gått....

För 150 år sedan i år bröt det amerikanska inbördeskriget ut. Jag är övertygad om att det kommer att uppmärksammas på andra sidan Atlanten. Det finns mycket skrivet om detta blodbad- en av bästsäljarna är Michael Shaaras "Killer Angels" (Pulitzer -priset 1975) som följdes av "Last Full Measure (men den skrevs av hans son eftersom Michael Shaara gick bort år 1988). Killer Angels handlar om slaget vid Gettysburg och boken blev till en mycket påkostad långfilm. I min hylla har jag också en hel del fakta-böcker om den här tiden. Inbördeskrigets verkningar känns av än i dag.

1961 - och femtio år har gått sedan världen höll andan både när Gagarin sköts upp i rymden och inför Kongokrisen. Gagarin kom helbrägda ner till jorden igen- men många fick sätta livet till i Kongo- Dag Hammarskjöld var en av dem. Jag minns när det påkallades tyst minut för honom- det rådde en mycket tung och svart stämning i Sverige då. Sextiotalet var över huvud taget mycket turbulent med många politiska mord och en slags undergångskänsla . Det kalla kriget kändes inte behagligt att ha utanför dörrarna....

En björnhistoria

För många år sedan nu fick jag ett brev från en äldre man i Molkom (Värmland). Han berättade så här:

" Om jag minns rätt så var det år 1947, som två främmande personer som färdades på motorcykel med sidovagn kommo åkande. De stannade och omtalade att de härstammade från denna trakt, och nu var här för att återse den plats där föräldrarna bodde. Den äldre av dem sade att han var 3 år då föräldrarna flyttade härifrån och därför inte mindes var de bodde, men som föräldrarna många gånger nämnde namnet Gullbergstorp trodde han att det skulle vara föräldrahemmet. En granne, Karl Jansson, i Herrån, född 1875, kom då med ett klarläggande. Du är nog son till Lars i Ko-Änga, det ser jag på tummarna dina, sådana där tummar hade Lars, det kommer jag så väl ihåg.

-

När vi så samtalade kom den äldre ihåg hurusom modern som under uppväxttiden bodde i Gullbergstorp hade varit till gårdarna söderut. Det var höst och mörkret kom tidigt. När hon på hemväg kom till de branta backarna mot Gullbergstorp hördes någon flåsande komma strax efter. Som hon visste att fadern, som var på arbete och skulle komma samma väg hem till kvällen, så ropade hon, är det du far som kommer, något svar fick hon inte. Hon anade vad det var- en björn- och hastade på allt hon förmådde. Man kan förstå den glädje hon kände väl hemkommen innanför hemmets väggar. Kronojägare Nils Johan Stark med jaktsällskap lyckades skjuta sista björnen i Nyed år 1874 i skogsmarken strax norr om Gullbergstorp."

Det stackars kvinnan som blev jagad av Nyeds sista björn var min farfars mor. Det är ganska fantastiskt att historien fortfarande finns kvar väl över hundra år senare.....