Erich Kästner är en författare som fascinerar mig- och som jag har stor respekt för- han var en modig man. Tidigt förstod han varthän det barkade i trettiotalets Tyskland- och han gick i landsflykt (Schweiz). Men... han kunde inte stanna borta och han besvarade alla frågor om varför han riskerade livet så här:
-
Jag är en tysk från Dresden i Sachsen.
Hemmet ej gärna man överger.
Jag är som ett träd, uppvuxet i Tyskland.
Om så är, måste jag där vissna ner.
-
Han fick bevittna bokbålet vid Opernplatz (där brändes massvis- även utländsk "misshaglig" litteratur av bl a Gorkij, Wells, Hemingway och Joyce- ja, Kästners egna böcker brändes också. )
Kästner var verkligen en överlevare- han klarade sig t o m undan Gestapo- det här läser jag.
"Samma år som han debuterade som lyriker hade han gett ut en barnbok, Emil und die Detektive. Nu kom han en dag in på sin bank och fann kontot spärrat. Ingen visste varför och han ombads återkomma. Det gjorde han och möttes av ett par gestapomän, som förde honom till högkvarteret där tjänstemännen hälsade honom med ett hånskratt. "Hallå! Där kommer ju Emil och detektiverna!" Vid förhöret sökte man fälla honom med en förfalskad dikt. Men Kästner var dem för svår och gick fri. "Heil Hitler!" morrade man efter honom. "Auf Wiedersehen", var hans svar. Och han kom igen, förhördes i timmar men var sina belackare allt för svår och gick åter fri." (Från förordet till Erich Kästner: Dikter - FIBs lyrikklubb Stockholm)
-
En mycket talande rad av Wener Aspenström citeras också : "Barnsligt, som en syrsa i norrskenet, framtickar poesin sin varning till en mänsklighet, som fram över radarskärmen skrider".
-
Hamlets ande
-
Gustav Renner var förvisso bäst
bland aktörerna vid Toggenburgs teater.
Alla känner väl hans vita väst
och hans hjälterollers stora later.
Prisad var han av kritik och vänner.
Damerna fann honom ännu slank.
Enda felet var att Gustav Renner
när han hade pengar söp sig pank.
Så en afton här man Hamlet gav
och han spela spöket, Hamlets fader,
kom han asberusad ur sin grav,
gjorde alla tänkbara bravader.
Hamlet själv var ytterligt förskräckt,
då han trodde vålnaden fått dille.
Scenen måste brytas av direkt.
Renner undra bara, vad man ville.
Som han ej lät föra sig till rätta
lades han på rygg i en alkov
och fick kuddar kring sig. Från allt detta
slumra Gustav Renner in och sov.
Hans kolleger spela nu exakt
när han sov och inte längre störde.
Men så kom han ut i nästa akt,
vartill absolut hans roll ej hörde,
Trampa exgemålen på dess tass,
bröt för sonen sin itu floretten,
dansa med Ofelia en jass,
slängde kungen handlöst på parketten.
Skrämda sprang de för hans överdåd.
Men publiken jubla i salongen.
Och en så hejdundrande applåd
gavs i Toggenburg för första gången.
Många Toggenburgare fann av fadäsen
att de äntligen begripit pjäsen. (tolkning: Anders Aleby)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar