Årets första lästa bok blev tyskspråkig- "Radtezkymarschen" av Joseph Roth. Den vemodiga historien om en familj och om ett rike- det Habsburgska väldet faller sönder- och i takt med det går också en familj mot sin undergång. Krig och undergångsstämning- en annan tid... Joseph Roth är en mästerlig berättare."Gränsen mellan Österrike och Ryssland, i monarkiens nordöstra del, var vid denna tidpunkt en egenartad trakt. Staden hade ett rymligt torg, korsat av de två huvudgatorna. Av stadens tiotusen invånare livnärde sig ungefär en tredjedel på hantverk av alla slag. En tredjedel drog sig mödosamt fram på sin magra torva. Och återstoden, huvudsakligen judarna, sysselsatte sig med något slags handel. Det var en gåta hur dessa handelsmän kunde leva. De ägde ett skarpt väderkorn för alla hemliga och hemlighetsfulla källor till penningförvärv. De handlade med koraller, som de sålde åt bondkvinnorna i de kringliggande byarna och även åt de bondkvinnor som bodde på andra sidan gränsen, i Ryssland. De handlade med fjäder, tagel, tobak, silvertackor, juveler, kinesiskt te, hästar och boskap, marmor från Italien och människohår från Kina för tillverkning av peruker. Vad de enligt gällande lagar inte kunde komma över eller sälja, skaffade de sig och sålde mot all lag. Snabbt och tyst, med beräkning och list, förslaget och djärvt. Ja, många av dem handlade med människor, med levande människor. De exporterade desertörer från ryska armén till Förenta staterna och unga bondflickor till Brasilien och Argentina. De hade fartygsagenturer och upphandlingsfilialer för utländska bordeller. En naturens nyck, kanske också den hemlighetsfulla härstamning från karernas legendariska folk hade gjort att många av gränsjudarna var rödhåriga. På deras huvuden riktigt flammade håret. Deras skägg var som eldbränder. "
Även det tyska riket gick under- de östliga delarna övertogs av polacker och ryssar- den tyskspråkiga befolkningen fördrevs. Om en tid och en plats som inte längre finns skriver också Arno Surminski i sin bok om Jokehnen - en bok som också har blivit till film. Något av det bästa jag läst på länge. 
I Sture Packaléns bok om Tyska minnnesgemenskaper "hittade" jag författaren Walter Kempowski och hans "Tadellöser & Wolff" (även den filmatiserad i TV- serieform). En helt vanlig familjs öden i krigets Tyskland under cirka 10 års tid. -
Under januari och februari har jag också hunnit med en del dagböcker av tyska författare- Marcel Reich-Ranickis "The Author of himself" gav en mycket god och skrämmande inblick i den verklighet som en ung judisk man tvingades leva i under den här tiden. Reich-Ranicki överlevde kriget genom en blandning av skicklighet och stor tur.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar