I ett förrådsrum har jag några bokhyllor med en mängd osorterade böcker och andra trycksaker. Där hittade jag mitt gamla poesialbum... slitet och fult har det blivit. Det är väl i ålder med mig.... och innehåller "poesi" från en tid som inte kommer tillbaka. (Även om en del av "visdomsorden" hänger med ännu.)
-
Nog är det mycket kloka ord i versen som min farmor tecknade ner- för över femtio år sedan.... och jag kan faktiskt ännu höra henne sjunga orden också... med sin något falska sångröst. Farmor sjöng hellre än bra och med klar och ljudlig stämma.
-
Något mera prosaiskt men mycket typiskt för sin tid- det goda rådet från en klasskamrat....
-
Så sant som det var sagt!-
Den snälla Irma som "passade mig" präntade ner en dikt av Karin Boye. Sådan vacker handstil!
Min pappa skrev också i albumet.... en dikt av Bo Bergman.
-Det är ett tunt litet album det här- men det innehåller många minnen och en enorm mängd nostalgi. Pärmen är sliten och allt är lite tilltufsat i kanterna- men orden står där.... och väcker så många minnen. Jag är glad för mitt lilla poesialbum. Jag tänker placera det på ett bättre och säkrare ställe från och med nu.
6 kommentarer:
Vilken skatt!
Hannele: Jag är så glad över mitt lilla slitna album...
Åh, jag har ett liknande någonstans i gömmorna med lika krystade rim som några av dina skolkamraters. :-)
Mimmimarie: men visst är de här albumen roliga att titta på nu så här många år efteråt.. :-)
Så fint, verkligen jättefint!
I min mors poesibok står
Den som denna boken knycker
honom jag i näsan rycker
ty i sjunde budet står
att man inte knycka får.
Det är en av få verser jag kunnat lära mig utantill :)
Hermia: Underbart!
Skicka en kommentar