Gamla barnböcker

" Min skattkammare" var nog en av de allra första barnböcker jag fick stifta bekantskap med- de var högläsningsböckerna par preference och jag tror att det finns tio delar allt som allt (men jag har bara sex av dem). Band nummer ett hade titeln "Rida rida ranka"- mitt exemplar kom ut 1951 och förlaget var Natur och Kultur. I förordet ställs frågan "Vart tar alla gamla barnböcker vägen? Frågan utvecklas så här: " Deras öde är i regel att i likhet med nallen och dockan älskas halvt ihjäl för att sedan obarmhärtigt slängas undan och kanske hamna ibland soporna. Men barnlitteraturen bör varken betraktas eller behandlas som något lika förgängligt som en leksak. Den rymmer, när den är som bäst, så mycket av äkta skönhet och omedelbar berättarglädje att den har- eller borde ha- sin givna plats också på de vuxnas hylla. " (Förordet skrevs av Annie Löfstedt och Barbro Svinhufvud.

Det finns gott om oerhört vackra illustrationer i de här böckerna- här till en dikt av Harriet Löwenhjelm. (Vaggvisa).

-

I band I finns många trevliga s k barnramsor från vitt skilda delar av världen (det är också därför den här boken är så sympatisk- den har inte bara Sverige som sitt fält ).

Har du sett att katten har skägg,

han har en så randiger kofta.

Han ligger och solar sig vid var vägg.

Han slickar små tassarna ofta. (från Sverige)

-

Vyssa, vyssa lillebror,

pappa vaktar får och kor,

mamma skakar apelns stam,

se då flyger drömmar fram,

vyssa lille bror! (från Tyskland)

Så är jag åter vid Erich Kästner.... en av mina allra mest slitna barnböcker är "Djurens konferens" den är i så dåligt skick att den knappt håller ihop. Den har varit mycket älskad och jag tror att det också beror på illustrationerna som är gjorda av Walter Trier.

Så småningom blev det också högläsning från HC Andersens sagor- min pappa hade alla banden och de har fina illustrationer (Vilhelm Pedersen), de också. Pappa läste gärna de allra hemskaste sagorna som t ex "Stor-Klas och Lill-Klas"- ibland blev det för mycket och läsningen fick avslutas på grund av "barnets hemska skrin" :-) Jag vet inte om jag tycker att just Stor-Klas och Lill-Klas är så lämplig för mycket små barn... men jag har ju överlevt, trots allt. "Elddonet" var däremot en favorit. (De där tre hundarna var ju spännande och en hade ögon som "Runde Taarn" .... det minns jag än.)


Nog är de fina, de här gamla böckerna......