The Hare With Amber Eyes av Edmund de Waal

Den är vacker, den lilla haren på bokomslaget- en av 264 netsuke som nu är i Edmund de Waals ägo. Vägen dit har varit mycket slingrig och det är den han berättar i sin prisbelönta och lovordade "The Hare With Amber Eyes".

Edmund de Waal är keramiker till yrket- här länken till hans egen internetsida. År 1991 fick han ett två-årigt stipendium för att studera i Japan. Nu råkade det sig så att Edmunds "great-uncle", Iggie Ephrussi sedan många år tillbaka var bosatt i Tokyo och en eftermiddag varje vecka tillbringade författaren hos honom. Iggie hade ett vitrinskåp med små vackra netsuke- de beundrades, betraktades och "behandlades". Tre år senare var Iggie död och samlingen var nu Edmund de Waals. Nu ställer han sig frågan "Vad är det jag har ärvt? Vad följer med dessa små, utsökta föremål? Har de en historia att berätta?

Det har de - och det börjar i Paris år 1871. Adressen är 81, rue de Monceau, Hôtel Ephrussi. Här bodde Leon Ephrussi- född i Odessa- inflyttad först till Wien och sedan till Paris. Leon Ephrussi var en mecenat av hög rang- och han var också den förste ägaren (i familjen) till de 264 netsuke. I Paris får vi träffa Manet, Marcel Proust, Degas, Renoir.... och hit importeras den nyupptäckta japanska konsten. (Japan hade inte varit öppet för utlänningar särskilt länge.) Så hamnar netsukesamlingen i Wien- som en mycket generös bröllopsgåva till en brorson- Viktor Ephrussi.

Från år 1899 fram till 1938 "bor" samlingen i Wien. Åh, detta habsburgska rike, det upphör aldrig att fascinera och här får vi verkligen så många glimtar av livet som det tedde sig under glansens dagar. Kejsar Franz Joseph ville göra Wien till en modern metropol- och han såg till att många nya byggnader växte upp- rådhus, operahus, teater, museum.... Tolv nationaliteter- sex erkända språk och fem likaledes erkända religioner. Det habsburgska riket var en smältdegel och Franz Joseph ivrade för tolerans. Familjen Ephrussi var judisk och antisemitismen florerade även i Wien men Franz Joseph var bestämd " I will tolerate no Judenhetze in my Empire", sa han. Men... det habsburgska riket är statt i upplösning... tills vidare är dock netsuke-samlingen i tryggt förvar hos Viktor Ephrussi (den står i hustrun Emmy's "dressing-room" där barnen får lov att ta ut de små föremålen och leka med dem.)

Edmund de Waals farmor Elisabeth Ephrussi (dotter till Viktor och Emmy) var en mycket begåvad kvinna med författarambitioner (hon brevväxlade med Rilke)- men det blev juridiken som hon kom att ägna sitt liv åt.

Så är vi framme vid ödesåret 1938- Anschluss. Förbundskansler Kurt von Schuschniggs avskedsord sänds i radio "So in this hour I take my leave of the Austrian people with a German word and a heartfelt wish: God protect Austria (Gott schütze Österreich)." Så spelade man "Gott erhalte Franz den Kaiser". Sedan kom nazisterna (och von Schuschnigg hamnade i Dachau). Familjen Ephrussis hem blir föremål för husrannsakan- allt vänds upp och ner på. Familjemedlemmarna lyckas rädda sig utomlands under stora svårigheter och umbäranden.

Jag tänker inte avslöja flera turer - det är en mycket välskriven bok - skriven med stor empati och med respekt för de människor som avporträtteras. Det är en familjehistoria som sträcker sig över många länder och flera kontinenter. Som en röd tråd dessa gåftulla netsuke. Många gånger under läsningens gång får jag tårar i ögonen- det är så svårt att ta till sig det hemska som hände mellan 1938 och 1945. Slutsummeringen blir: "The Hare with Amber Eyes" är en av de bästa böcker jag läst i år.