Bilden är lånad- ett gammalt foto från tidigt 1900-tal. Detta är Slottsgatan som den en gång såg ut- till vänster skymtar man Kungsparken. Det stora huset med den vackra gaveln är dåvarande Anna och Eva Bunths skola för flickor. Skolan grundades år 1887 och den första adressen var Västergatan- när elevantalet växte flyttades lokalerna till hörnet av Slottsgatan -Agnesgatan. Huset var i tre våningar och byggt 1878 i holländsk renässansstil- ritat av dansken Carl Ferdinand Rasmussen. År 1906 invigdes skolan i sin nya form. Tretton lärarinnar och fyra lärare hade man och de fördelade sina gracer på 88 elever.-
Anna och Eva Bunth var ursprungligen från Västra Nöbbelöv och två driftiga systrar var de onekligen. Båda undervisade själva på skolan- Annas ämnen var bibelläsning, biblisk historia, katekes, engelska språket och välskrivning. Fröken Eva undervisade i franska- systrarna Clara (handarbete och vävning) och Frederique (övervakade skrivningar) arbetade också på skolan. Anna Bunth gick i pension år 1920 men Eva fortsatte att undervisa fram till 1925 och hon var aktiv i skolans arbete ända fram till sin död (1947).
-
"Många Malmöflickor minns fröken Evas glänsande undervisning i franska och den gedigna uppfostran de fått i hennes skola, de minns hennes goda hjärta och den välgörande humor, med vilken hon mötte livet". (rektor Marianne Mörner, Högre allmänna läroverket för flickor i Malmö).
-
Under både 1950-talet och 1960-talet användes detta vackra hus som skola- privatskolan "Ericssons förberedande skola" logerade då här. (Icke att förväxla med Bladins skola som var en helt annan institution).
-
I början av 1980-talet restaurerades och byggdes huset om. Numera är det en lägenhetsfastighet. Jag är glad att detta fina hus blivit bevarat- så många gamla ovärderliga byggnader i Malmö har raserats och försvunnit.
7 kommentarer:
Gick förbi det här huset i dag och blev nyfiken på historien bakom. Tack, intressant!
Patrik: Tack för din kommentar. Det är mycket glädjande att det här fina huset har bevarats.
Jätteroligt att läsa! I slutet av 60-talet gick jag på högstadiet på Fågelbackskolan och medan man byggde en ny gymnastiksal åt skolan fick vi elever ha gymnastik i Bunths gamla skola. Det var mycket gammeldags bommar och plintar, läraren förtvivlad, trångt och luktade illa, fanns inga duschmöjligheter. Jag har totalt glömt detta tills jag läste ditt trevliga inlägg. Vilken underbar bild av Slottsgatan! Nu på gamla dar har jag börjat släktforska och det visar sig att jag är ättling till en gren av Bunthsläkten :-)
Elisabeth: Tack för din kommentar. Mellan åren 1956 och 1962 gick jag på Ericssons skola och jag minns den gamla gymnastiksalen mycket väl. Ingen elev av idag skulle ens sätta en tåspets där inne. Som du påpekade så saknades duschar och det luktade verkligen inte Chanel no 5 där. Husen eldades med kol (jag minns bullret från kolsäckarna som tömdes i källaren under klassrummet (mitt klassrum vätte ut mot Slottsgatan). Skolan är verkligen anrik och jag är som sagt mycket glad över att åtminstone ett av husen blivit bevarat. Du har intressanta anor!!
Hej!
Jag dansade i den gamla gymnastiksalen som 5 åring med min ett år äldre bror 1965.
Min huset, doften och känslan. Vi bodde på Slottsgatan 18. I en underbar våning.
Dom fick lite hjälp på traven, hittade detta på en sida på Runebergs, trevligt :-)
— K. M:t har d. 18 nov. medgifvit, att Anna Bunth
och Eva Bunth, såsom föreståndarinnor för »Anna och Eva
Bunths skola för flickor» i Malmö, må af allmänna medel
för år 1905 uppbära ett anslag af 1,500 kronor.
Mvh
JL
1961-63 gick jag i realskolan här klass I:4, ll:4 och lll:4 som tillhörde S:t Petriskolan. Sedan kom jag in på gymnasiet och gick Reallinjens biologiska gren under 1 år innan vi flyttade till Lund. Som jag älskade den gymnastiksalen med sin vackra träinredning. Den luktade väl som gymnastiksalar brukade göra på 60-talet….varken mer eller mindre. Tror knappt det fanns duschar då i den jättelika vackra gymnastiksalsbyggnaden på S:t Petri ett kvarter bort där jag sedan fortsatte.
Satt ofta högst upp på en ribbstol och tittade ut genom fönstret mot Slottsgatan och läste och drömde mig bort…
Huset hade så mycket charm med trappor med slitna fördjupningar av fötter. Ibland hade man hedersuppdraget att ringa in efter rasten och sprang då upp till översta våningen och öppnade fönstret mot den trånga lilla skolgården och vajade med mässingsklockan som hade et mjukt slitet träskaft.
Skicka en kommentar