Gamla barnböcker

" Min skattkammare" var nog en av de allra första barnböcker jag fick stifta bekantskap med- de var högläsningsböckerna par preference och jag tror att det finns tio delar allt som allt (men jag har bara sex av dem). Band nummer ett hade titeln "Rida rida ranka"- mitt exemplar kom ut 1951 och förlaget var Natur och Kultur. I förordet ställs frågan "Vart tar alla gamla barnböcker vägen? Frågan utvecklas så här: " Deras öde är i regel att i likhet med nallen och dockan älskas halvt ihjäl för att sedan obarmhärtigt slängas undan och kanske hamna ibland soporna. Men barnlitteraturen bör varken betraktas eller behandlas som något lika förgängligt som en leksak. Den rymmer, när den är som bäst, så mycket av äkta skönhet och omedelbar berättarglädje att den har- eller borde ha- sin givna plats också på de vuxnas hylla. " (Förordet skrevs av Annie Löfstedt och Barbro Svinhufvud.

Det finns gott om oerhört vackra illustrationer i de här böckerna- här till en dikt av Harriet Löwenhjelm. (Vaggvisa).

-

I band I finns många trevliga s k barnramsor från vitt skilda delar av världen (det är också därför den här boken är så sympatisk- den har inte bara Sverige som sitt fält ).

Har du sett att katten har skägg,

han har en så randiger kofta.

Han ligger och solar sig vid var vägg.

Han slickar små tassarna ofta. (från Sverige)

-

Vyssa, vyssa lillebror,

pappa vaktar får och kor,

mamma skakar apelns stam,

se då flyger drömmar fram,

vyssa lille bror! (från Tyskland)

Så är jag åter vid Erich Kästner.... en av mina allra mest slitna barnböcker är "Djurens konferens" den är i så dåligt skick att den knappt håller ihop. Den har varit mycket älskad och jag tror att det också beror på illustrationerna som är gjorda av Walter Trier.

Så småningom blev det också högläsning från HC Andersens sagor- min pappa hade alla banden och de har fina illustrationer (Vilhelm Pedersen), de också. Pappa läste gärna de allra hemskaste sagorna som t ex "Stor-Klas och Lill-Klas"- ibland blev det för mycket och läsningen fick avslutas på grund av "barnets hemska skrin" :-) Jag vet inte om jag tycker att just Stor-Klas och Lill-Klas är så lämplig för mycket små barn... men jag har ju överlevt, trots allt. "Elddonet" var däremot en favorit. (De där tre hundarna var ju spännande och en hade ögon som "Runde Taarn" .... det minns jag än.)


Nog är de fina, de här gamla böckerna......

Ett gammalt poesialbum berättar

I ett förrådsrum har jag några bokhyllor med en mängd osorterade böcker och andra trycksaker. Där hittade jag mitt gamla poesialbum... slitet och fult har det blivit. Det är väl i ålder med mig.... och innehåller "poesi" från en tid som inte kommer tillbaka. (Även om en del av "visdomsorden" hänger med ännu.)

-

Nog är det mycket kloka ord i versen som min farmor tecknade ner- för över femtio år sedan.... och jag kan faktiskt ännu höra henne sjunga orden också... med sin något falska sångröst. Farmor sjöng hellre än bra och med klar och ljudlig stämma.

-

Något mera prosaiskt men mycket typiskt för sin tid- det goda rådet från en klasskamrat....

-

Så sant som det var sagt!


-



Den snälla Irma som "passade mig" präntade ner en dikt av Karin Boye. Sådan vacker handstil!

Min pappa skrev också i albumet.... en dikt av Bo Bergman.

-


Det är ett tunt litet album det här- men det innehåller många minnen och en enorm mängd nostalgi. Pärmen är sliten och allt är lite tilltufsat i kanterna- men orden står där.... och väcker så många minnen. Jag är glad för mitt lilla poesialbum. Jag tänker placera det på ett bättre och säkrare ställe från och med nu.

Mode från 50-talet

Nej, jag är inte särskilt modeintresserad men det är något visst med 50-talet.... (kanske är jag subjektiv). "Klassisk stickning" av Lise-Lotte Lystrup (Känguru förlag) gav jag till mig själv i julklapp förra året- och den har jag haft stor glädje av- mest för de fina bilderna (jag har dåligt med tid för att sitta och sticka även om det händer ibland). Den här boken blev i alla fall en härlig nostalgitripp för mig. (Den finns fortfarande att få tag på via t ex Adlibris).


-
Visst blir man glad av den här halsduken?

-

-


Den här lilla tösen kommer dock från min mammas gamla "Marks-häfte" (jag kommer väl ihåg de där plisserade kjolarna (oftast av hängslemodell). Långa flätor hade jag också en gång....