Man Bookerpriset

Bookerpriset har delats ut sedan 1968 och "är ett brittiskt litterärt pris som årligen tilldelas den författare från Brittiska Samväldet eller Irland som på engelska utgivit den enligt juryn bästa romanen. Priset har delats ut sedan 1968. " (citat hämtat från Wikipedia). Prissumman är på £50.000 men den största vinsten är nog all den publicitet man får. (Det räcker att hamna på den korta listan, skulle jag tro).

År 1977 hettade det till en del när vinnaren skulle utses. De flesta i juryn (alla utom en) ville att Caroline Blackwood skulle få priset för sin kortroman "Great Granny Webster"- men poeten Philip Larkin inlade veto - han tyckte att Blackwood skrivit en självbiografi och inte en roman. Så var det med det och Paul Scott fick priset för boken "Staying On" (en bra bok det också- lite av en fortsättning på hans kända "Raj-kvartett").

(Den korta listan för i år annonseras för övrigt mycket snart- i nästa vecka- (11/9).

I det här huset växte Caroline Blackwood upp. Det heter Clandeboye och ligger i County Down i Nord-Irland. Man kan förstå att hon har hämtat mycket material från "inom dessa dystra väggar" i sina böcker. "Great Granny Webster" passar väl in i den här kråkslottet.

"Great Granny Webster" är bara lite över 100 sidor lång och nog så intensiv. Handlingen berättas av en ung kvinna- och hon minns hur hon skickades iväg till sin farmorsmor "granny Webster" som barn för att vila ut efter en längre tids sjukdom. Den vistelsen kom att sätta sina spår hos flickan och "great granny" visar sig ha präglat allt för många i släkten. Maken till känslokall kvinna får man leta efter- medlidande och medkänsla existerar inte i "grannys" värld. Här gör man som man blir tillsagd och man besvärar inte andra med sina bekymmer och problem. "Sköt dig själv och skit i andra"- ungefär så.

Bland dem som drabbats extra hårt av Mrs Websters känslokyla och elakhet är dottern (Mrs Dunmartin) som till slut tappar förståndet och tror att hon är en älva. Det är hjärtskärande att läsa om den stackars kvinnan som tassar runt i det förfallna kråkslottet barfota och med utslaget hår - fladdrande med armarna. Det slutar med att hon blir förd till sjukhus och så stängs hon in för all framtid.

Även Mrs Dunmartins dotter, Lavinia, råkar illa ut.  Efter ett liv i sus och dus med mängder av uppvaktande kavaljerer tröttnar Lavinia på allt och så försöker hon ta livet av sig men det hela misslyckas " I had it all perfectly planned, darling. It couldn't have been more Roman... I was in my bath with my bottle of whisky for courage, and my gleaming razor. It all went like a dream. It didn't even hurt. --- There is something unexpectedly ghastly about finding oneself in a bath full of gore and melting soap."

Great Granny Webster är en sådan kvinna som inte ens fan vill ha så hon lever mycket länge- men till slut får även hon kasta in handduken. Berättaren inbjuds att närvara vid begravningsakten och det är väl här man kan säga "hämnden är ljuv". Romanen knyts ihop på ett både makabert och välfunnet vis.

Och... nog hade "Great Granny Webster" varit en värdig vinnare av Booker-priset. Det tycker i varje fall jag.