tisdag 25 september 2012

En skruvad berättelse om två bröder


Honoré de Balzac var en mycket produktiv och disciplinerad författare. Hans stora mästerstycken finns att hitta i den samling verk som har fått namnet "La Comédie Humaine". Här ett urval:

  • Les Chouans (1829)
  • Sarrasine (1830)
  • La Peau de chagrin (1831)
  • Le Chef-d'œuvre inconnu (1831)
  • Le Colonel Chabert (1832)
  • Le Curé de Tours (1832)
  • La Fille aux yeux d'or (1833)
  • Eugénie Grandet (1833)
  • Le Contrat de mariage (1835)
  • Le Père Goriot (1835)
  • Le Lys dans la vallée (1835)
  • La Rabouilleuse (1842)
  • Illusions perdues (I, 1837; II, 1839; III, 1843)
  • La Cousine Bette (1846)
  • Le Cousin Pons (1847)
  • Splendeurs et misères des courtisanes (1847

  • Jag skulle tro att flertalet titlar finns översatta till svenska.  Jag har ägnat ett par dagar åt att läsa "La Rabouilleuse" "The Black Sheep" i engelsk översättning (utgiven av Penguin Classics).

    Handlingen i korthet: Agathe Rouget är en ung kvinna från landsbygden- hon har en ganska förskräcklig far som inte bryr sig nämnvärt om henne och som dessutom påstår att hon inte är hans. Agathe blir så småningom gift med en man som arbetar för Napoléon (Bonaparte) och bosätter sig i Paris. Två söner får hon- Philippe och Joseph. Så dör mannen och det blir svårt för Agathe att försörja sig men med hjälp av en äldre och mycket uppoffrande släkting går det trots allt att klara livhanken. Philippe blir soldat i Napoléons armé och till en början ser det ut som om han går en lovande karriär till mötes. Joseph har konstnärsdrömmar och Agathe behandlar honom ytterst styvmoderligt- för henne är det bara Philippe som räknas.

    Men- med Napoléon går det ju inte så bra och Philippe har dåliga vanor- han utvecklar sig till att bli en riktigt usel skojare och suput- och han driver hela familjen ner mot ruinens brant. Den som håller ihop allt är Joseph som till slut lyckas som konstnär.

    Romanen är otroligt skruvad- det går upp och ned- det svänger hit och dit och det är verkligen hisnande turer Balzac tar läsaren med på. Temat är dock klart- det handlar om pengar och vad människor är beredda att göra för denna åtråvärda vara. Ingenting är nytt under solen och den här romanen kommer att vara aktuell för evigt. Pengar styr världen och all moral och alla skrupler försvinner i jakten på bytet. I romanen knegar konstnärssjälen Joseph vidare, målmedvetet och stilla- sitt sparkapital lägger han i en dödskalle.

    Sista delen av boken kunde man kalla för "jakten på arvet" (nu har handlingen igen förlagts till landet, till Agathes födelseby Issoudun). Dueller och svek bjuds vi på bland annat- och det är otroligt spännande.

    Jag konstaterar att Balzac har en vass och ofta humoristisk penna och hans iakttagelseförmåga som författare är inte av denna världen. Karaktärerna känns otroligt levande- både huvudpersoner och bipersoner och porträttet av Frankrike efter Napoléons fall tror jag är mycket realistiskt- det vilar ett grått skimmer över den forna glansens dagar.... Balzac är en ordets mästare och man borde faktiskt trycka upp hans böcker i nya upplagor - i svensk översättning då, så klart!


    För den som inte ännu bekantat sig med Balzac: Det går att hitta en billig pocketutgåva av Pappa Goriot (1995) utgiven av Natur & Kultur förlag.

    5 kommentarer:

    ♥ Hanneles bokparadis sa...

    kan inte ett ord (!) franska, plågades med tyska... Han är ganska flitigt översatt till svenska: De trettons historia, Pappa Goriot, Svaghetssynden, Överste Chabert, Bönderna, Testamentet, Förlorade illusioner, Kusin Pons.....

    Ingrid sa...

    Hannele: Jag misstänkte att det fanns många översättningar- så bra! Jag får nog anledning att göra lite lån från biblioteket så småningom. Det är viktigt att ha inspirerande lärare när man ska lära språk... jag anar att du inte hade det :-)

    ♥ mormor Hanneles bokparadis sa...

    jag kom på att mina lärare som då var i 60-års åldern, måste ha varit födda typ 1900 och blivit lärare vid första världskriget..... utan vidareutbildning.

    Hannele sa...

    P.S.
    Matteläraren var yngre :)

    Ingrid sa...

    Hannele: Jag kunde ju önska att jag haft en ung mattelärare... ;-)