Man Bookerpriset

Bookerpriset har delats ut sedan 1968 och "är ett brittiskt litterärt pris som årligen tilldelas den författare från Brittiska Samväldet eller Irland som på engelska utgivit den enligt juryn bästa romanen. Priset har delats ut sedan 1968. " (citat hämtat från Wikipedia). Prissumman är på £50.000 men den största vinsten är nog all den publicitet man får. (Det räcker att hamna på den korta listan, skulle jag tro).

År 1977 hettade det till en del när vinnaren skulle utses. De flesta i juryn (alla utom en) ville att Caroline Blackwood skulle få priset för sin kortroman "Great Granny Webster"- men poeten Philip Larkin inlade veto - han tyckte att Blackwood skrivit en självbiografi och inte en roman. Så var det med det och Paul Scott fick priset för boken "Staying On" (en bra bok det också- lite av en fortsättning på hans kända "Raj-kvartett").

(Den korta listan för i år annonseras för övrigt mycket snart- i nästa vecka- (11/9).

I det här huset växte Caroline Blackwood upp. Det heter Clandeboye och ligger i County Down i Nord-Irland. Man kan förstå att hon har hämtat mycket material från "inom dessa dystra väggar" i sina böcker. "Great Granny Webster" passar väl in i den här kråkslottet.

"Great Granny Webster" är bara lite över 100 sidor lång och nog så intensiv. Handlingen berättas av en ung kvinna- och hon minns hur hon skickades iväg till sin farmorsmor "granny Webster" som barn för att vila ut efter en längre tids sjukdom. Den vistelsen kom att sätta sina spår hos flickan och "great granny" visar sig ha präglat allt för många i släkten. Maken till känslokall kvinna får man leta efter- medlidande och medkänsla existerar inte i "grannys" värld. Här gör man som man blir tillsagd och man besvärar inte andra med sina bekymmer och problem. "Sköt dig själv och skit i andra"- ungefär så.

Bland dem som drabbats extra hårt av Mrs Websters känslokyla och elakhet är dottern (Mrs Dunmartin) som till slut tappar förståndet och tror att hon är en älva. Det är hjärtskärande att läsa om den stackars kvinnan som tassar runt i det förfallna kråkslottet barfota och med utslaget hår - fladdrande med armarna. Det slutar med att hon blir förd till sjukhus och så stängs hon in för all framtid.

Även Mrs Dunmartins dotter, Lavinia, råkar illa ut.  Efter ett liv i sus och dus med mängder av uppvaktande kavaljerer tröttnar Lavinia på allt och så försöker hon ta livet av sig men det hela misslyckas " I had it all perfectly planned, darling. It couldn't have been more Roman... I was in my bath with my bottle of whisky for courage, and my gleaming razor. It all went like a dream. It didn't even hurt. --- There is something unexpectedly ghastly about finding oneself in a bath full of gore and melting soap."

Great Granny Webster är en sådan kvinna som inte ens fan vill ha så hon lever mycket länge- men till slut får även hon kasta in handduken. Berättaren inbjuds att närvara vid begravningsakten och det är väl här man kan säga "hämnden är ljuv". Romanen knyts ihop på ett både makabert och välfunnet vis.

Och... nog hade "Great Granny Webster" varit en värdig vinnare av Booker-priset. Det tycker i varje fall jag.

Som chokladpraliner med amfetamin i

Så beskriver en recensent Caroline Blackwoods långnovell (eller kortroman) "Great Granny Webster", Jag tror inte att det finns någon svensk översättning- det enda jag hittar av Caroline Blackwood på svenska är "Styvdottern" och "Mary Rose" (Mary Rose har jag skrivit ett par rader om ganska nyligen). "Styvdottern" har jag också läst och den var om möjligt ännu läskigare än "Mary Rose". Med "Great Granny Webster" blir trion komplett och just den här boken ska vara Caroline Blackwoods absoluta mästerverk. Den kom ut 1977 och kom med på korta listan för Booker-priset.

På scenen: Ännu ett av dessa förfallna stora herrgårdsliknande hus tillhöriga den gamla anglo-irländska överklassen och så Granny Webster med ett hjärta hårt som teak... (läser jag). Granny Webster och jag ska nog tillbringa kvällen tillsammans.....

Thrillerartat och mycket otäckt

Idag är Caroline Blackwood (1931-1996) en ganska bortglömd författarinna och det är inte alldeles enkelt att hitta hennes böcker. Tyvärr. Jag har läst "The Fate of Mary Rose" (i svensk översättning "Mary Rose"- utgiven 1982 på bokförlaget Forum). Just den här romanen är kanske inte den av Blackwoods böcker som fått bäst kritik men nog var det mycket kuslig och spännande läsning ändå. 

En tioårig flicka (Maureen) hittas mördad, stympad och våldtagen i en liten by i grevskapet Kent. Detta bildar bakgrunden till berättelsen som långsamt rullas upp- en berättelse om ett underligt äktenskap och med lika bisarra personer/personligheter. Här handlar det mest om historikern Rowan  hans fru Cressida och lilla dotter Mary Rose. Både Rowan och Cressida är djupt osympatiska människor och den som får betala priset är dottern Mary Rose. Romanen beskrivs som en thriller men jag skulle vilja säga att den är mer än så- den är mera thrillerartad och med kusliga psykologiska porträtt av helt dysfunktionella personer (och då inte bara det äkta paret för även en del av bipersonerna är något underliga. ) Det hela slutar i en gåta- vad ska hända med Mary Rose? Det kan man bara ana....

Caroline Blackwood hade Irland i blodet - hennes mor hette Maureen Guinness och var en av arvtagarna i den stora bryggarfamiljen. När jag läser Caroline Blackwoods dödsruna slår det mig att hon har många beröringspunkter med Alma Mahler. Både hon och Alma var musor åt en konstnär, en författare och en musiker. Carolines äkta män var : Lucian Freud (konstnär), Israel Citkowitz (musiker) och Robert Lowell (poet) och hon beskrivs som vacker, intensiv och charmerande. Dessutom var hon mycket begåvad och hade rikligt med svart humor. Caroline Blackwoods sätt att skriva har liknats vid Evelyn Waughs.

Hennes mest kända bok är säkert "Great Granny Webster" (1977) och den nominerades till Bookerpriset "The Stepdaughter" blev prisbelönad även den och finns i svensk översättning "Styvdottern" Forums förlag (1978). Jag läser gärna fler böcker av denna mycket speciella författarinna.