From far, from eve and morning
And yon twelve-winded sky,
The stuff of life to knit me
Blew hither: here am I.
Now -- for a breath I tarry
Nor yet disperse apart --
Take my hand quick and tell me,
What have you in your heart.
Speak now, and I will answer;
How shall I help you, say;
Ere to the wind's twelve quarters
I take my endless way.
(Vers XXXII "A Shropshire Lad" av A.E. Housman).
Tom Birkin är Londonbo och en ärrad krigsveteran- hans ärr sitter dock på insidan men visar sig då och då i form av nervösa ansiktsryckningar. (" I'd caught it at Passchendaele and wasn't the only one either.-- It began at my left eyebrow and worked down to my mouth.") Hans fru har lämnat honom och han är vid vägs ände. Han bestämmer sig för att åka till Yorkshire för att restaurera fram en muralmålning i en kyrka (Tom har lärt sig tekniken). Sommaren står i sin vackraste fägring när han anländer- det är varmt och torrt- naturen visar upp sig från sin allra bästa sida.
" The rain had ceased and dew glittered on the graveyard grass, gossamer drifted down air-currents, a pair of blackbirds picked around after insects, a thrush was singing where I could see him in one of the ash trees. And beyond lay the pasture I had crossed on my way from the station (with a bell-tent pitched near a stream) then more fields rising towards a dark rim of hills. And, as it lightened, a vast and magnificent landscape unfolded. I turned away; it was immensely satisfying."
För Tom blir det en verklig lisa för själen att vistas i den här lantliga idyllen han känner sig styrkt och han blir väl omhändertagen av byns befolkning. En annan krigsveteran, Charles Moon, har ett uppdrag att leta fram en medeltidsgrav för att utröna historien bakom den man som ska ligga nedgrävd där (och varför denne inte begravts bland sina släktingar inne på kyrkogården). Det växer fram en stark vänskap mellan Charles och Tom.
Det finns egentligen bara en osympatisk person i berättelsen och det är kyrkoherden- Mr Keach- Mr Keach råkar vara gift med en mycket vacker ung kvinna, Alice- och här får berättelsen en extra dimension (som jag inte tänker avslöja).
Upplösningen blir subtilt dramatisk (över huvud taget är det här en roman som präglas av subtiliteter)- skelettet hittas och muralmålningen blottlägges- och de visar sig ha en gemensam nämnare.
Jag tyckte mycket om den här korta romanen. Det känns som om jag också var med där, den här varma vackra sommaren för så länge sedan- allt återkallas på ett så levande sätt och författaren lyckas att få sin väv att skimra och stråla- genom åren. Det här är en bok som verkligen förtjänar att vara klassiker.
"Ah, those days.... for many years afterwards their happiness haunted me. Sometimes, listening to music, I drifted back and nothing has changed. The long end of summer. Day after day of warm weather, voices calling as night came on and lighted windows pricked the darkness and, at daybreak, the murmur of corn and the warm smell of fields ripe for harvest. And being young."
"People move away, grow older, die, and the bright belief that there will be another marvellous thing around each corner fades. It is now or never; we must snatch at happiness as it flies."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar