Richard Weihe är en schweizisk författare- ännu inte översatt till svenska men väl till engelska. Jag har läst hans prisbelönade kortroman om den kinesiske konstnären och poeten Bada Shanren (1626-1705).
I 51 korta sketcher låter Weihe oss följa Shanren på hans långa resa genom livet. Shanren (som bytte namn många gånger) föddes i en brytningstid- han var ättling till den siste Ming-kejsaren som fick lämna över tronen till nästa dynasti- Qing. Det var oro och instabilitet i riket och många fick plikta med livet. (Shanren lyckades klara livhanken genom att hålla sig undan och ibland låtsas att han var sinnessjuk).
Att använda pensel och bläck kom att bli Shanrens passion. Lärotiden var lång och svår men till slut kom han att bli en av de stora konstnärerna i Kinas historia.
"Ink is water rendered visible, nothing more. The brush divides what is fluid from everything superfluous."
"But that's two chicks", his host said. "Yes", Bada replied " and ther's an eagle circling above them, but that you can only see in the chicks' expressions. The bird of prey will swoop down on them, but they can share their fear and rely on their mother. I crossed the threshold and left my homeland long ago, and my heart trembles along the length of the path. I share my fear with my pictures alone." (s. 60).
Det här är en mycket vacker och vemodig bok- fylld av levnadsvisdom. Bada Shanren levde ensam nästan hela sitt liv (jo, han var gift två gånger och hade en son men både första hustrun och den lille sonen dog och hustru nummer två blev han inte lycklig med.)
Ett extra plus i boken är alla de fina illustrationerna som ofta får en förklarande text- med en historia kring hur just den tuschmålningen skapades och varför.
"That same day he painted another picture in his album. Below it he wrote the lines: Above Nanchang in the middle of autumn the moon stands alone. At midnight smoke rises from the censer in the form of a dragon. The dream vanishes in a dark cloud. The beautiful lady wears a long silk ribbon. The wind blows, but cannot catch it."
Jag kan inte fotografera av så att jag gör boken rättvisa- här har Shanren avporträtterat två spindlar som av ren händelse råkar befinna sig i närheten av varandra. De har ännu inte förstått att de är fångna i sina egna nät (för de har gjort var sitt). "All they noticed was that the centres of their webs were too close to each another. They would never reach the spot where their paths intersected."
"Sea of Ink" har getts ut av Peirene Press. (Ett förlag som jag kommer att hålla ögonen på).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar